Ja precis det skrev gubben nyss i ett SMS till mig. Han har köpt yoghurt till lillan - följt av "skämmer bort".

Ja för det måste ju vara höjden av bortskämdhet för en snart 2-åring, att få yoghurt...

Dessutom vet jag inte vad han menar, om det är sån på fånig lite burk, vanlig smaksatt på litertetra, eller om det är i någon annan form. Men å andra sidan - spela roll.

Om man tror att man skämmer bort ungen när hon får yoghurt (oavsett form), ja då har man kanske inte riktigt satt saken i perspektiv ;-)

Erkänn att han är rätt rolig ibland, gubben min :-)

Sen finns det ju garanterat nån som verkligen tycker att vi skämmer bort henne - men tja, isåfall må det vara hänt ;-)

Det har nog inte undgått någon - allra minst oss själva - att vi inte lever allt för fett. Ibland kommer det in några extra stackarns kronor på kontot, men då är det genast något som stått och väntat i farstun länge som behövs betalas eller investeras i.

Varje månad som bjuder på något extra är en STOR lycka. Det känns befriande att känna att det täcker månadskostnaden och att vi inte behöver låna pengar av oss själva. Hur lite pengar vi än må ha att röra oss med, så känns det betryggande att iaf ha någon form av buffert. Den må vara liten, men den finns iaf där. Att knappra på den bufferten är ibland tyvärr nödvändigt, men ack så tråkigt.

Den här månaden blev en riktigt bra månad. Så bra att vi till och med bör kunna sätta undan lite pengar. Att de pengarna försvinner forare än kvickt nästa månad, när CSN vill ha sitt, det är en annan sak. Men det underlättar ju iaf att ha lite extra undansatt just med tanke på CSN och liknande stora utgifter.

Tänk att så lite kan göra en så glad, och att så lite kan betyda så mycket :-)

Alla har ju olika utgångspunkter (såklart), men det gör mig närmast bestört att folk inte har några som helst problem att blåsa motsvarande hela vår månadsbudget på nöjen eller något annat trevligt. Jag önskar jag kunde också, men jag är väldigt tacksam för att jag inte anser mig sitta i ekonomsik knipa för att jag inte kan köpa lyx för 15 papp, och nöjen för 10 varje månad - som vissa tycks göra. Förhoppnigsvis är de flesta lite mer nere på jorden än så dock :-)

Jag är glad för merskrapet idag

Igår var det dags att gå en raid på halva rean på Lindex.

Vi har kollat efter en jacka till lillan ett tag nu. Hon har ju en jättebra skaljacka från Po.p nu, men den börjar bli för liten. Jag har ingen större lust att köpa en ny för fullpris, de kostar ju trots allt ganska mycket.

Det finns ju också liknande jackor på marknaden, som inte kostar lika hutlöst mycket.

På Lindex har jag kikat på en väldigt rosa jacka. Jag är ju inte glad i rosa direkt, men sa lite för mig själv att "finns den kvar på halva rean så...". Den fanns kvar på halva rean!

Samtidigt såg ja att de hade fått in massor med snygga jackor bland nyheterna. Och då fanns det brunt och rött också. Men då sa snåltarmen stop, och det blev en väldigt rosa jacka för 89 kr istället för en brun/röd för 300 :-)

I värsta fall får jag väl smita iväg och köpa en annan när det kommer rabattkuponger ;-)

Nej men saken var den att jag kände att: Visst, det klart att jag bör tycka att kläderna ungen har på sig är snygga - men att rata en jacka som har precis samma funktioner ENBART för att den är rosa... När det dessutom handlar om ett pris som är typ 70% av det andra. Då kände jag att det fick vara nog med fjanterier, och tog den rosa.

Fördelarna är ju: Lillan gillade den - hon gillar iof allt med glada (läs ohyggliga ;-)) färger

Den passar till hennes bruna ytterbrallor, och till regnbyxorna.

HON SYNS - lång väg :-D

Jag passade på att köpa mig underkläder också - röda, så jag var väl inte så mycket bättre på färgfronten ;-)

Idag har det återigen varit en riktig lyxlördag. Inga räknade point eller balanserade kolhydrater, och inte heller något medvetet skåpsrensande, eller prispressande.

Frukost: Färskpressad apelsinjuice och nybakade frallor. Allt fixat tills kl 8.15 ;-)

"Lunch": Frusna jordgubbar mixat med banan, varvat med turkisk youghurt. Inte snyggt men gott!

Middag: Helstekt färsk kyckling med vitlök, chilli och citron. Jag åt den med tomat och avokadosallad, medans gubben och lillan dessutom drygade ut med risotto.

Eftermiddagsfika: Cappuchino daim, med havrekex.

Bakfrossan: Chokladmuffins gjorde på smält blockchoklad. Redan smeten gjorde man och barn lyriska och kletiga.

Kvällsmat: Frukostfrallorna som blev kvar, med en kopp te.

Kvällsdrickande: Just nu sitter jag och ser lagom djupt ner i ett glas väl kylt vitt vin.

Alla dagar är inte nyttiga dagar, men även onyttiga dagar behövs ibland. Att inte tänka, utan bara njuta!

Ja, en liten strimma av "romantik" skymtade fram idag.

Gubben är troligen bland det mest oromantiska som går i ett par skor. Han vet det, och jag vet det. Det innebär ju inte att det alltid känns så roligt, visst mått av romantik är ju trevligt.

Inte för att jag är någon briljant på romantik jag heller iofs, så vi passar väl varandra rätt bra, men lite mer finns att önska i från min sida. Jag har dock insett att några direkt romatiska gester och liknande - det är bara att glömma, annars är det bara jag som blir besviken.

Jag FÖRSÖKER verkligen att se något i det lilla, och ibland hittar man små smulor. Idag när jag skulle göra mig en kopp te, då hittade jag en sådan värdefull smula.

Jag har en mycket älskad tekopp, som jag köpte strax efter jag flyttade hit till stan. Det är en av de första grejerna som jag verkligen "unnade" mig, dvs den var dyrare än den skulle behöva vara. Tekoppar kan man köpa för 5 spänn, eller 15 om man så vill, men jag föll för just det här. Att betala 75 kronor (tror jag det var) för en tekopp - det var ett stort steg. Min tekopp är smått helig. Jag kan låna ut den, om jag måste, men den är framför allt MIN, bara min.

När jag och gubben träffades så lade han nog tidigt märke till min älskade tekopp. Då han ville imponera på mig så gick han och köpte likadana :-D

Eller, det var ju det som var grejen - de var inte precis lika. De han köpte var svarta och vita, och med svart tryckt text - och kostade 15 spänn på Maxi ;-)

Jag kan inte annat än att le. Le åt vetskapen att han ville imponera på mig till den graden att han gick och köpte tekoppar ;-)

Jag vet inte om han ville visa sin goda smak, eller om hans avsikt var att jag skulle känna mig som hemma. Hans avsikt är ju också rätt orelevant i nuet. I nuet är det viktiga att han gjorde en sådana sak - för mig!

Det var den lilla strimman av "romantik" som min te-stund bjöd på idag :-)

(IKEA:s ekologiska te, vanilj och rabarber rekommenderas)

Är jag bara snål, jättesnål eller kanske rent av dumsnål? ;-)

Igår köpte jag den randiga kjolen. 98 spänn - som hittat :-)

Då HM hade t2b1 så had ejag ju dessutom möjligheten att få en til sak för max 98 kronor. Jag letade igenom hela damrean, och hittade inget. Eller ju det gjorde jag, men inget som kändes sådär 100 procent rätt/bra.

Då letade jag igenom hela barnrean. Det fanns några lite roliga tröjor, men inte hellersådär "wow", utan mer "duger". Med andra ord så skulle de inte bli flitigt använda = onödigt.

Då letade jag igenom herr, trots att gubben flera gånger sagt att jag inte skulle kolla åt honom. Iaf så hittade jag ganska omgående en munkjacka i grönt, som jag trodde han skulle uppskatta. Så den fick bli mitt andra plagg och följa med hem.

Han blev jätteglad, den passade utmärkt och han gillade verkligen färgen.

Då framkom det också att han hade funderat på att be mig kolla efter något liknande, men han kom sig aldrig för. Visst har han tur som har en sådan förutseende flickvän?!

Eftersom han blev så glad i den så framlade jag lite fint att då kanske vi kunde dela på kostnaden - dvs att bara 49 kronor kom från min klädbudget.

Det var naturligtvist sagt med GLIMTEN I ÖGAT från min sida, och det tror jag nog han förstod också. Han kunde dock inte låta bli att skratta och tracka mig lite för min oerhörda snålhet.

Men det var väl inte me än rätt ;-)

Ibland måste jag tillstå att jag själv kan förundras över min snålhet, samtidigt som jag ibland förundras precis lika mycket över min förmåga att sprida pengar runt mig. Allt är ju relativt, men i proportion till de pengar som jag har.

Att göra "fynd" är ju en stor glädjekälla i min värld. Jag mår tokbra när jag kan köpa något "billigt". Men då är det ju det där med svälja flugor eller kameler, det gäller ju att inte köpa billiga saker, utan de saker som BEHÖVS billigt. Inte alltid jag lyckas så bra med det, men jag har blivit bättre på det iaf :-)

Så svaret på frågeställningen i rubriken är nog att jag är snål, jättesnål och dumsnål - allt i ett :-)

Tänk, nu är det ungefär 3 veckor samt några kilon kvar på min viktresa. Jag hoppas för guds skull att de sista kilona hinner ge med sig på den tiden.

Skulle de inte göra det - ja då må det nog vara hänt iaf.

Snart 3 år sedan jag satte ner foten och tänkte att "nej nu får det verkligen vara nog". Då hade jag passerat det 3-siffriga på vågen, med råge.

Det fanns en tid för länge sedan då jag tyckte att "går jag över 70 kilo kan jag lika gärna lägga mig ner och dö". Visst är det skrattretande hur korkad man kan vara när man är ung?

De senaste åren har jag: Gått ner 27 kilo, för att sedan hitta någon form av "trivselplatå" på 5 kilo mer. Sedan blev jag gravid och gick upp drygt 25 kilo.

Lillan kom, och 2 månader senare var jag tillbaka på min trivselplatå.

Året gick, och jag gjorde nada.

Sedan tog jag beslutet i början på 2008 att NU ska jag göra ett sista ryck och få bort den andra halvan av alla onödiga kilon. Det har varit envisa kilon måste jag säga. Jag är idag på precis samma plats som jag var tidigt i somras, efter ett evigt pendlande med de 5 trivselkilona upp och ner.

Men min förhoppnig är iaf att när dessa veckor är slut - att jag får uppleva triumfen (för mig själv) att vara 50 kilo lättare, och en tvååring rikare. Det vore sådan oerhörd lättnad att verkligen få trycka på knappen MÅL/FÄRDIG.

Men, med vägledning av bilden i föregående inlägg här i bloggen, så inser jag: även om jag INTE skulle nå de magiska 50 minuskilona, så ska jag vara väldigt nöjd.

Jag är långt ifrån perfekt, och det finns många dagar som jag avskyr mig själv och min spegelbild. MEN, i jämförelse med den enda bild som finns på mig från de tyngre dagarna, så är skillnaden ofantlig. Så om det i realiteten skiljer 45 eller 50 kilo, det är av underordnad betydelse.

Jag har ett BMI inom det normala, jag behöver inte köpa kläder i storlek 54 längre, och jag flåsar mig inte upp för trappen härhemma - det är gott nog det :-)

Så när tiden har runnit ut, då ska jag göra som jag gjorde alldeles i början av min nedgång: Jag samlade ihop saker motsvarande förlorad vikt och lyfte. Det gav en väldigt tydlig bild av hur mycket man pratar om. 10 kilo lät inte så mycket om man betänkte att man hade 40 kvar, men att lyfta 10 kilo, det kändes.

Jag tycker lillan är tung (runt 11,5 kilo) att släpa på. Då är frågan hur jag rent ut sagt pallat att släppa runt på mig själv, det motsvarar ju mer än 4 stycken av lillan. Kommer jag ens kunna hitta saker att lyfta, kommer jag kunna lyfta alla kilon?

Nej, jag är väldigt ofta missnöjd med mig själv - men jag måste ändock säga att om jag tänker till, då är jag förbannat stolt!

Nu återstår bara att se hur det går ;-)

Idag hittade jag klänningar :-)

Lindex hade ta 2 betala för 1 på alla damrea. Så då fick jag mig 2 klänningar - för 149 spänn. Ordinariepris 548 :-)

Självklart är kläderna det viktigaste, men det känns trots allt liiiite ytterligare bättre när man gör fynd också - eller är jag ensam om att tycka det?

Den ena klänningen är svart med turkost snirkligt mönster. Den får inte vara med på bild då den absolut inte gjorde sig på foto. Men den är fin live, och den är så skönt så det är inte sant. Avskuren under bysten och massa vidd i kjolen, så den funkar även de sämsta av dagar :-)

Den andra är omlott och syns på bilden nedan. Den kräver lite mer, så den är inte för dåliga dagar, då den inte döljer ett skit :-D

Dessutm får jag se till att ha linne under eller fästa ihop den upptill - för urrigningen bliv en hel del djupare än vad jag kan tänka mig att gå med. Men sånt är ju enkelt fixat så :-)

Skum pose blev det också, men det är ju inte klänningens fel iaf :-D

Totalt spendera av klädbudgeten hittills: 232,25 spänn = 767,75 kvar att spendera  ;-)