Hoppas ungrackarn inte bara retas :-)

Lillan kan skriva sitt namn själv på datorn - om man bokstaverar :-)

Att det blir flera av samma slag får man skylla på pekfingervalsen - eller...

Men helt rätt bokstäver och i rätt ordning. Stora tjejen!

Ja, jag tänkte att jag får ta och vara liiite seriös i år. Min mor är här i stan, så som omväxling så träffar jag ju henne till och med. Händer sällan annars.

Iaf så behöver hon inget (precis som de flesta andra), så hon får bara ett kort. Dock har jag gjort kortet själv i år - så lite tanke bakom det.

Det står mor - kan alltså utläsas både som mor och mormor - 2 flugor i 1 smäll.

Ja idag trodde jag att jag skulle få det!

Hade köpt ägg, och jagt bak i bilen, i min handväska. Smart nog tillsammans med GPSen.

Dumt som jag är glömde jag av att vägen jag tog renoveras. Just nu är den grus, hålor, guppp och räfflor... You see whats coming?

Ingen äggröra i väskan när jag öppnade den iaf. Öppnade kartongen. 1 spruket ägg, men den där hinnan invändigt var hel, och min väska fick förbli äggrörefri - tack gode gud för det!

Om man känner mig (irl) så vet man att är det något jag avskyr så är det att komma försent. Det har jag säkert skrivit också ;-)

Det är skitjobbigt rent ut sagt nu med jobbet. Idag tex så ska lillan lämnas på dagis kl 11.30 Det tar typ 10 minuter dit, och så lite klä på sig tid till det. Men på 15 minuter hinner man lätt.

Sedan ska jag vara på jobbet 12, och dit har jag 10 minuters resväg. Ingen stress alls med andra ord.

Jag har redan nu i en halvtimme suttit som på nålar och kollat på klockan om det är dags att gå. Seriöst - vad händer om ungen är 2 minuter sen till dagis, eller jag bara har 25 minuter på mig till jobbet - när vägen tar 10 minuter.

Och vad händer egentligen om jag kommer till jobbet 3 minuter för sent... Antagligen inte nått.

Det är löjligt, men ack så påfrestande att vara sådan "slav under klockan" i det här fallet. Det är ju ingen höjdare om man ska vara ärlig att alltid vara 15 minuter tidig, bara för man har tagit sig absurdt stor marginal.

Nä skärpning på mig, så här kommer jag bli gråhårig innan 28 om jag fortsätter.

Nej vi har inte hunnit få upp tapeten ännu, tyvärr.

Men jag har införskaffat en klassisk klocka. Tänkte vitt skulle stå ut mot den turkosa väggen.

Sen hittade jag tyg som ska bli gardiner. Tyckte det var lagom mönster, och tyget är ganska tunt så ljuset från norr kommer lysa igenom nog (hoppas). Tyget kostade dessutom 10 kr metern, så jag slog till och köpte 3 meter. Är ju rätt okej även om det aldrig skulle bli någon gardin ;-)

Sen har jag masakerat några IKEA-bilder och gjort småtavlor - i väntan på nått bättre.

Tja, långt kvar men en liten bit på väg iaf.

Igår hade jag luckor i mitt schema. Eftersom jag var "i närheten" så var jag och hälsade på min mormor. Hon var dock mitt uppe i en bouletävling, så det blev att kolla på boulespelande pensionärer. Medelåldern var väl ungefär 80, och mer än 1 rullator stod parkerad brevid banan.

Och min mormor både hjälper till att dra upp medelåldern och är skyldig till att utöka fordonskaran. Hon var så noga med att påpeka för alla att "mitt barnbarn!"

Då kom nästan alla fram en efter en och viskade lite fint att "hon är så duktig och är med på allt och håller igång". Tja uteslutningsmetoden och min syn säger mig att mormor var äldst i gänget - eftersom de var så imponerade. För bra på boule var hon då inte - menkul hade de allihop - och det är ju mer värt.

Och jösses vilka skämt gamlingar kan dra då, fräckisarna haglade kring "bouletermerna" - stöta på, bollar, inne och gud vet vad. Snälla fräckisar, men skrattet visade ändå på underliggande toner :-)

Angående "mitt barnbarn" så var det en gubbe som tyckte "men kära du (till mormor alltså) - det är som att se dig!"

Jag kunde inte annat än att skratta då vi inte är lika på en millimeter, och fick ut mig  ett " Eller hur, förutom den sista halvmetern då". Syftade naturligtvis på att min mormor är ytte pytte kort, och räcker mig ungefär till armhålan/axeln :-)

Flesta bouleomgångarna var skittrista, men ibland kom det matcher som levde upp. Nedan bild på en sådan. Alla gjorde bra slag, och så fort någon fick iväg sitt klot så hamnade den närmare, hur nära den innan än hade hamnat. Så då förstod jag lite tjusningen med boule (annat än som pensionärsgympa), det är ju riktigt kul och nästan spännande när det svänger sådär i spelet.

Idag hade jag långpaus på jobbet (sisådär 4 timmar). En bit av den tiden gick åt till fyndletande. I Charlottenberg finns ett antal sportshopar som är outlet varianten och bragiga priser.

Det blev inte mycket idag, då jag inte visste riktigt vad vi egentligen behöver (dvs inte vad vi VILL ha). Men det blev iaf en vårjacka till gubben. Eller vår och vår - skaljacka typ. En Everest, i en vidrig petrol färg (typ). Men det är inte jag som ska ha den och gubben ville hellre ha petrol än röd.

Betalade 249 kr istället för 599 spänn. Helt okej i min värld :-)