Idag gjorde jag ett massivt ingrepp i vårt tak!

Huset byggdes 1958, och sedan dess har denna skönhet (obs, läs in ironin i påståendet tack) till lampa suttit i köket. Eller glasjoxet är säkert av nyare slag då den enligt kvarsittande prislapp kostade 29 spänn på OBS!, men takfästet är original, som så mycket annat här.

Då lampan har glappat av och till sedan vi flyttade in så bestämde jag mig idag för en rejäl felsökning. Det var enkelt då det söndermurkande fästet till själva glödlampan smulades sönder i min hand. Så då fick hela skitan åka ner - ÄNTLIGEN.

Nu gäller det bara att hitta en ny, vettigare lampa att koppla upp. Det är det minsta problemet iofs, värre är att få upp skiten i taket, då hålet har skrämmande prportioner som dagens skruvar har svårt att matcha.

Men, det tog ju 4,5 år att få ner skiten, så nu kanske vi kan ta 4,5 år till att få upp nytt?

Traditioner... Sådana finns det ju en del bland folk. Själv har vi en del, men inte så många. Kanske något som kommer med åren - våra 6 år tillsammans, varav 3 med lillan har inte givit så många än.

Jag ser dock en viss likhet i de traditioner som vi tycks anamma dock.

Den senaste:

  Den gillar maken och lillan, så jag tiger och låter dem hållas :-)

Semmeldagen brukar maken fira högt också - sedan han blev mjölkintolerant så får han vara utan.

Kanelbullens dag firar vi.

Ja man kan helt enkelt se ett visst mönster - vi firar allt som har med mat att göra, istället för alla hjärtans dag, menlösa barns dag, kvinnodagen och annat tjafs ;-)

Representerar vår familj väl måste jag säga - mat står högst på vikt(ig)-listan!

Ville nog bara säga det. Som motpol till alla de gånger som jag suckar och stönar över diverse saker.

Ikväll ville hon att jag skulle lägga mig brevid henne i sängen. Först lyssna på när maken läste Bockarna Bruse *fniss*, sen sova. Det var ganska spännande att befinna sig i sängen och titta upp på den läsande maken, ett nytt perspektiv på honom så att säga.

Sedan låg jag brevid henne en stund, och strök henne över håret och kinden. Eftersom vi inte brukar ligga hos henne, då hon somnar själv efter att vi har läst bok, och hon har tittat lite själv i boken, så kändes det ganska trevligt. Mysigt att få burra ihop sig och bara klappa på skrutten.

När jag låg där och blunade så kände jag plötsligt en liten mjuk hand koma smygandes, och smekte mig över kinden, sed upp över håret, så försiktigt försiktigt. Då öppnade jag ögonen och såg rakt in i lillans plirande leende ögon, fulla av John Blunds grus. Ett leende fick jag, sedan somnade hon, men handen på min kind.

Hon vet vad hon ska göra den lilla, för att förtrolla sin mor.

Mina trummhinnor hade läkt ihop efter öroninflammationen, och det hela var på bättringsväg.

I helgen sprack ena trumhinnan upp igen, och nu sitter jag här med bihåleinflammation. Det värker i hela ansiktet, ögonen håller på att ploppa ur sina hålor, och det bultar och tynger i pannan. Jag kan inte luta mig fram utan att skricka av smärtan som blir 100 gånger värre i pappan.

Härliga tider att aldrig få vara frisk!

Ja det är nog det närmaste man kan komma i färgbeskrivningen.

Ovanför dörröppningen på båda bilderna syns den nyvarande vit/beige/gråa tapeten. Den ska bytas ut, utan tveckan då lillan gjort sönder dem på mer än 1 ställe. Ska vi byta till denna gröna?

Den är rätt cool, jag är lite rädd för att den är för gammal/modern för att passa vårt 50-talsbygge. Eller det kanske funkar?

Vill ju inte ha en 50-talare rakt igenom, men det får gärna inte skära sig iaf.

Så, får tapeten tumme upp eller ner?

(Själv vet jag som sagt inte riktigt ännu, och det vore ju dumt att tapetsera hela stora hallen om det inte känns bra.)

Sedan var jag på Solareturen idag igen, som vanligt. På jakt efter dörrhandtag, knoppar och lampa. Jag hittade tapeter. Inte de gröna dock, men vita från Boråstapeter till sovrummet. 5 rullar á 10 spänn - 50 spänn för att fixa sovrummet, det känns lagom måste jag säga.  

Hittade även en hiskeligt ful lampa som fick följa med hem. Av med tyget och upp med stommen i taket bara - blev en rätt cool "stringlampa" - för 5 spänn.

I år (höst) har vi bott här i 5 år. Det börjar vara lite tid.

Vi har gjort ganska mycket hör sedan vi flyttade in. Dock ganska små saker. Vissa grejer är ju sådant där som man liksom drar sig för, eftersom det känns som ett större projekt än att tex måla om.

Ett sådant projekt här hemma har varit dörrarna. Vi har i alla dessa år levt med något av det fulaste i dörrväg som finns!!!

Sådana där påklistrade fronter i plast. Spegeldörrsvarianten, med träådring och hela skiten. I vit plast och omålade. Det är väl ändå meningen att man ska måla över dessa styggelser?

Iaf, vita (gulnade) plastspegeldörrar med "träådringseffekten", sprukna i listerna lite här och var. Dessutom en jäkla dammmagnet.

Handtagen är mässingfärgade, och avskavla. Med dekorationsknoppar och skit både framåt och bakåt. Många många gånger har vi fastnat med både det ena och andra i dem, och slagit i armbågarna, och träffat nerver och hela skiten.

Kort sagt, dörrar från helvetet i alla avseenden.

Nu har vi på börjat att ta fram de iofs inte allt för snygga, men tusen månger snyggare träfanerdörrarna under. Av typen:

Inte snyggt, men mer praktiskt, trots allt snyggare, och galet mycket mer typiskt för lägenheten i stort. Och visst gör det där tidstypiska mycket?! Plastspegeldörrar med utsirlade handtag känns inte rätt i en 50-talskåk helt enkelt.

Men nästan 5 år tog det att sätta tänderna i projektet.