I torsdags kom de! Våra underbara härliga vänner :-)

Smygandes in för att inte väcka liten som precis höll på att somna. Hade blivit ett herrans liv om hon hade hört och, som hon hade aldrig sovit den kvällen.

Vi har haft en riktigt härlig helg, men massa god mat, trevligt sällskap, fina bilder och många många skratt. Det måste vara sådana stunder som man lever för när livet känns hårt.

I torsdags kväll satt vi bara och myste och hade det gott. I fredags var vi på Ikea och småshoppade, bakade pizza och lite allt möjligt. I lördags var vi bjudna till grannen på adventsfika, och våra kära besökare stod för matfiolerna. Rödbetscarpatio, pesta och västerbottenöverdragen lax med pressad potatis, och toppen på moset - mousse av vit choklad med blåbär. Och så ett gott vin till de vuxna, och maten var löjligt god. Det var också så fantastiskt härligt att bara sitta ner och och inte laga maten, utan bara sitta och småprata och maten blev gjord, sitta och äta och må bara fin fint!

Dessutom fick jag en rejäl skrattattack - för vad minns jag inte, men jag skrattade så jag grät iaf :-D Alltid skön känsla. Och så avrundades kvällen med lite god vaniljglögg och inredningsprat för oss fruntimmer, och spel för gubbarna.

Idag höll vi återigen på att garva ihjäl oss när vi skulle tömma gästmadrassen på luft. Jag är ju inte den nättare typen av dam, så när jag slängde mig ner i mitten på madrassen så hoppade de övriga på den högt, och landade närmast på mig :-)

Lillan utryckta gång på gång: Oj kära nån! när det svajade.

Att komma upp från golvet när madrassen var tömt var ett företag det också kan jag lova.

Vi fick också en tidig julklapp - en underbart fin paketkalender med lite spänning i fickorna.

Så sant som jag säger det: Man behöver inte ha de mesta vännerna, när man istället har de bästa!

Tack för en störtskön helg! :-)

Jag har gamla kärlekar - maken och lillan - och idag har jag fått en ny!

Efter att jag gav efter för att göra vårt hem lite mer tidstypiskt för när det byggdes så har jag fått nya begär. Mitt senaste begär som jag har fått sådär i hemlighet är en stringhylla. Maken är inte allt för imponerad av dessa, och de kostar ju dessutom en slant. Så hittills har det varit ett ganska hemligt begär.

Idag hemma hos svärisarna dristade jag mig till att fråga efter deras stringhyllor som jag tyckte mig minnas att de hade haft. "Vill du ha dem, men självklart, varsegod!".

Så nu är jag stolt ägare av en riktigt skön stringhylla. (Skön som i cool alltså). Teak och svart.

Helst skulle jag vilja ha den i hallen där resten av intredningen går i stingliknande stil, och där den dessutom skulle synas ordentligt (den är ju så fin). Där behöver dock gamla skruvhål döljas och det är den ju inte optimal för. Så nu hamnar den nog i läshörnan i sovrumet, eller över arbetsbordet när vi får iordning den hörnan klart.

Fram tills det får sin plats så står den ihopmonterad, lutad mot en vägg och bara är ögongodis för mig :-)

Det var vad som bjöds på här hemma under den gågna natten.

Jag drömde. Jag kommer inte ihåg exakt hur det var, men kontentan var att någon nedras kärring kritiserade mig och mina närmaste. Kommer inte ihåg om det var jag som blev kritiserad för hur dåligt jag hade utvecklats, och "vart jag hade hamnat", eller om det var jag som var förälder och mina barn som var misslyckade.

Iaf så satt denna kärring i min dröm och dömde totalt ut min familj. Det hela slutade med en knytnäve mot kärringens ansikte från min sida.

Tyvärr följde på det flera brak, krasch och pang och smärta i min vänster hand, och jag vaknade.

Jag hade inte bara drömt, jag hade tagit till knytnäven på riktigt. Drämt den rakt på sängbordet så att allt flög iväg och ner på golvet. Vattenglas, ittalaskålen, smyckesträdet av porslin med massa smycken, klocka och ljuskoppar av glas.

Så det var bara att i nattens mörker och med värkande hand gå upp och städa undan det värsta. Lyckligtvis så var det bara ljuskopparna som gick helt sönder. Smyckesträdet bröt av en gren så det går att laga, och resten verkar oskatt tack och lov. Kanske tur att man är lat och slänger kläderna på golvet ibland, det dämpar fallet för flygande glasföremål...

Så nu sitter jag här idag, men en lite blå och öm hand och med en vacker reva över knogarna dessutom.

Maken är innerligt tacksam att jag valde att slåss med vänster hand, annars hade han legat pyrt till.

Vad sjutton hade jag sagt om jag hade råkat smälla till honom istället? Det var ju ingen liten och nätt smäll direkt.

Jag är ute efter en bra klädupphägning i sovrummet. På kvällarna hamnar mina kläder i läsfotäljen, och makens på golvet. Inget av det ett bra alternativ enligt mig. Så nu är nästa "projekt" i sovrummet en klädupphängning. Men vad???

Vi har inte så stort sovrum så de ställen där vi kan tänkas ha hängare är smala passager runt sängen. Följdaktigen får det inte vara mycket som sticker ut och .är i vägen och som man kan fastna på. (Det räcker med de hemska farliga dörrhandtagen till det)

Till våra morgonrockar har vi en sådan här smidig liten skönhet som jag älskar. Det var en av mina "gå och sukta länge efter och till slut få tummen ur" sak. Ganska modern i stuket, och det vita gör sig bra mot den mörkt gröna väggen. Och naturtema som jag ju har som inspiration till sovrummet.

Hittade denna hängare i samma stuk. Men silver, nej det passar inte tyvärr

Då hittade jag den här bilden på en inspirationsblogg, och tanken kom upp att man kanske kan göra något liknande, för kläderna, grenar finns på lite här och var att hämta i skogen.

Hittade även nägra andra som jag gillar. De passar nog itne så bra just i vårt sovrum, men jag gillade dem ändå :-)

Sedan ramlade jag vidare över ljuvliga och roliga hyllor, och bokförvaringar. Jag ÄLSKAR böcker och få saker är så hemtrevliga som det. Mycket inspiration inför ett framtida hem med mer plats, i olika stilar.

Väldigt olika som sagt, men oj vad jag njuter och var enda en får mig att le stort, på ett eller annat sätt :-)

Men för att återgå, nästa projekt är hängaren, så får väl se om jag kan komma på nått bra med en trädgren (och om jag hittar nån som inte är rutten eller murken) :-)

Vårt kök är en enda stor länga av katastrof känns det som...

Men det går framåt iaf, om än väldigt sakta. Det har varit i process sedan vi flyttade hit... 2005 ;-) Och inte blivit klart en enda gång!

Iaf så insåg vi att det kommer bli för mycket jobb att få ner all väv. Vi har massa knepiga vinklar och vrår rund fönster och grejer, så det kommer helt enkelt inte sluta lyckligt.

Dock hade ju maken efter min provocerande utmaning slitit bort en våd väg övanför vår "sidobänk". Och att måla på olika underlag känns itne som det blir snyggt. Mer turkos tapet vill jag inte sätta heller, känns som det blir för mycket. Matdelen ska vara lite mer återhållsam än den galna väggen mot hallen.

Den lösning som ligger närmast till hand i tankarna just nu är att helt enkelt sägga golv på väggsnutten. Hitta ett golv som överensstämmer med bänkskivan och liksom låta bänken dras upp på väggen.

Eftersom det handlar om så liten yta som 50 cm gånger 1,20 m så tror jag inte det blir så mörkt. Inte när resten blir vitt. Dessutom är det världens bästa "samla upp all skit bänk" så väggen kommer väl inte synas iaf.

Är tanken helt galen eller ful?

Färgen på golvbrädan överensstämmer inte helt med bänken, men bara som illustration. Den snygga prislappen gör ju verkligen sitt till också ;-)

Så, genomföra eller helt förkasta? 

Eftersökes!

Jag kan inte påstå att jag förtar mig för stunden. Och jag gör mer än jag har gjort på länge.

Idag har jag rensat ur linneskåpet. Vi har sjukt mycket handdukar, dukar och sängkläder uppenbarligen.

Jag använder dessa efter säsong. Eller tja, färg efter säsong. Nu för hösten är handukarna oranga eller petrol, som komplement till de svarta. På våren är de någon form av gröna eller vita.

Sängkläder på hösten är vita (alla säsonger), brunga eller färgsparkande i mustiga färger.

På våren och sommaren är det återigen vita, men varvas med ljusare färger än på höst och vinter.

På sommarhalvåret är gardinerna oftast vita oller ljusa, och av det tunnare slaget. På vintern oranga, bruna, lila och så vidare.

Kort sagt så kan man plocka bort hälften av sakerna halvårsvis. Är det då inte väldigt smart att göra det istället för att inte kunna stänga dörren till linneskåpet? Eller att allt trillar ut när man stöter till dörren... Vilken man gör varje gång man ska till badrummet pga den osmarta tunnelplanering med dörrkrock som är vår hall.

Men men, jag har gjort en del saker iaf - till och med satt en ny bröddeg. Samma typ som igår, men idag blir det nog oliv i några av bröden, och några utan fyllning för lillan som inte uppskattade just den aspekten av brödet.

Men vad jag än gör så "känns det inte". Jag gör saker, men de känns inte, och känns inte sådär bra som man vill må av att uträtta saker. Jag älskar den där känslan när man sätter sig ner efter utfört arbeta och drar en djup suck av lättnad och man mår sådär riktigt bra och hela kroppen bara varvar ner i en skön trött, nöjd dvala.

Låter det idiotiskt? Är det bara jag som brukar känna så när jag gjort välbehövliga och stimulerande saker?

Maken påpekade en dag här att jag har SÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅ många inredningstidningar, och att det är onödigt att de ligger och tar sådan plats när jag bara läser dem en enda gång. Kontentan - varför spara?

Snacka om att han har fel. Jag läser (verkligen läser) nog alla tidningar typ 10 gånger, och kollar (dvs inte läser tex men kollar bilder och söker inspiration) säkert 50 gånger. Den äldsta tidningen jag har är från 2002, dvs året innan jag flyttade från Stockholm och hit. Hallå, när jag flyttade rensade jag ut ALLT och lite till av onödiga saker. och tidningen hänger med än. Maken hade helt enkelt TOKFEL!

Jag får ryck i inredningstarmarna när jag bläddrar i mina tidningar, men av någon anledning så funkar saker itne här hemma, vi har inte vad som behövs, eller det är annat som måste komma före ett nytt projekt. Saker dör ut och det blir inget.

Nä jag vill hitta inspirationen och kreativiteten igen, så jag kan må så där lugnt och gott efter utfört arbete igen :-)

Precis vad jag har bakat idag!

Nytt recept, som jag för en gång skull hittade i en av mina många böcker :-)

Fick inte tagit någon bild - de försvann så fort, men det kommer nog göras igen, så då blir det bild.

Ganska vanliga rundstycker, en grop i mitten med pesto och fetaost, det blev mums!

Brödet var saftigt och gott och fyllningen härligt örtig och salt på samma gång. Jag har sällan sett bröd försvinna så fort, 16 bullar gick raskt åt till 4 personer plus lillan :-)

Tummen upp för bröd med fyllning i alltså, det måste jag komma ihåg, och prova runt med olika fyllningar.

Idag har jag varit extremt virrig - mer än vanligt. Jag har gjort ganska många idotiska saker genom årens gång, så här tänkte jag sammanställa en kort lista av lite "höjdpunkter av idioti" i mitt liv.

Eftersom jag är så vimsig minns jag såklart nåstan inget just nu i skrivandets stund, men jag kommer fylla på listan pö och pö.

* Borstat tänderna med WC-anka istället för tandkräm.

Var ute på båtsemester och famlade runt efter min flytande tandkräm i lite dunkel inne på toan. Fick tag i en liten blå pryl som såg ut ungefär som tandkrämen, hade på, och stoppade tandborsten i munnen och drog snabbt ett par tag. Fy tusan vad illa det smakade. Visade sig att WC-anka i miniformat var nästan identiskt lika med min tandkräm. Skämdes som en hund och bjöd min dåvarande sambo på ett hejdundrande skrattanfall där bak i båten.

* Dagens bravad var snarlik - (nästan) Borsta tänderna med tvål.

Tar tandborsten, blöter den, och stället mig och pumpar tvål ut tvålpumpen över tandborsten. Hann hejda mig innan den nådde munnen denna gång, men vad tusan är det med mig och dessa märkliga saker kring tandborstar?

* Sockrat diskmaskinen

Finner mig själv ståendes och häller strösocker i diskmedelsfacket på diskmaskinen...

* Yes i diskmaskinen

Fick hjärnsläpp och hade handdiskmedel i diskmaskinen när det vanliga pulvret var slut. Jag VET att det inte går så bra, men nu vet jag exakt hur inte bra det går...

* Levande grytlapp

Handtaget på kastrullen blev för varm att bära, så jag satte andra handen under botten på kastrullen istället... Inte smart på ett enda vis

* Dyra engångsbestik

Dukar av bordet, och istället för att böja mig ner och stoppa bestiken i diskmaskinen öppnar jag luckan brevid = sophinken och kastar bestiken...

* Strömavbrott

Varit strömavbrott ett bra tag, jag går in på toa och knäpper på lysknappen. Surprise, det funkar inte. Tvättar händerna, knäpper återigen på knappen för att släcka... det icke tända ljuset

Visst är det dråpligt att klanta sig!?

Om det vore ibland så vore det en sak, men jag lyckas typ alltid. Tur att man kan skratta åt det i efterhand iaf.

(WC-ankan blev för övrigt ett långlivat stående skämt. Bland annat fick jag till jul det året just en mini WC-anka och en tandborste i julklapp av min käre svåger)

Klantar ni andra er nån gång, eller är det bara jag? :-)