Det var vad som bjöds på här hemma under den gågna natten.

Jag drömde. Jag kommer inte ihåg exakt hur det var, men kontentan var att någon nedras kärring kritiserade mig och mina närmaste. Kommer inte ihåg om det var jag som blev kritiserad för hur dåligt jag hade utvecklats, och "vart jag hade hamnat", eller om det var jag som var förälder och mina barn som var misslyckade.

Iaf så satt denna kärring i min dröm och dömde totalt ut min familj. Det hela slutade med en knytnäve mot kärringens ansikte från min sida.

Tyvärr följde på det flera brak, krasch och pang och smärta i min vänster hand, och jag vaknade.

Jag hade inte bara drömt, jag hade tagit till knytnäven på riktigt. Drämt den rakt på sängbordet så att allt flög iväg och ner på golvet. Vattenglas, ittalaskålen, smyckesträdet av porslin med massa smycken, klocka och ljuskoppar av glas.

Så det var bara att i nattens mörker och med värkande hand gå upp och städa undan det värsta. Lyckligtvis så var det bara ljuskopparna som gick helt sönder. Smyckesträdet bröt av en gren så det går att laga, och resten verkar oskatt tack och lov. Kanske tur att man är lat och slänger kläderna på golvet ibland, det dämpar fallet för flygande glasföremål...

Så nu sitter jag här idag, men en lite blå och öm hand och med en vacker reva över knogarna dessutom.

Maken är innerligt tacksam att jag valde att slåss med vänster hand, annars hade han legat pyrt till.

Vad sjutton hade jag sagt om jag hade råkat smälla till honom istället? Det var ju ingen liten och nätt smäll direkt.