Läste angående om mödravårdcentralen bör byta namn till föräldravårdcentralen...

Det vore väl verkligen ett steg i jämnställdhetens namn, eller?

Först skrattade jag lite åt det, och tänkte att det var tokerier. Sen reflekterade jag en stund över det, och ungefär såhär går mina tankar:

Varför skulle det vara fel att det heter Mödravård - det är ju just det man håller på med, inte pappa vård. Men å andra sidan så handlar det väl också om att få svar på frågor och sådant om graviditeten, och det berör ju över fadern. Det händer ju ganska ofta att även fäder undrar saker. Så då är det väl kanske också nån form av vård kanske?

Att hävda att fäder skulle känna sig mer välkommna och delaktiga på grund av namnet är något jag ställer mig frågande till. Jag tror inte för en sekund att min man tycker det är jobbigare att följa med till Mödravården än Föräldravården, innehållet är ju detsamma. Det är väl ändå innehållet som räknas?

Ofta kommer i debatter upp frågan angående fäder som följer med till MVC eller inte. Jag kan bara se till mig själv och vår situation. Maken var med på de flesta besök på MVC, då han kunde. Han jobbade olika tider, så antagligen var det kanske varannan gång kanske. Jag antar att han följde med för att han var intresserad av att höra eller fråga om saker och ting - inte för att han var någon sekundär förälder som bara hängde med.

Hade jag kunnat så hade jag gärna skickat honom själv dit ibland. Nu funkar ju inte det riktigt eftersom det var jag som hade magen och bebisen. Det är liksom en förutsättning att de är med. Men är det inte det som är själva kärnan lite?!

Eftersom jag - och alla andra mödrar - är dem som bär barnet, och rent kroppsligt påverkas, samt faktiskt är den enda i hela världen som kan ta med barnet på kontroll, går på kontroller. Kort sagt mödravård.

Känner sig män verkligen uteslutna av mödravården? Som sekundära och utanför på grund av namnet mödravård?

Jag vet att jag är naiv, men jag har svårt att se skillnaden på grund av namnet. Jag tror absolut på män och kvinnors lika rättigheter och behov av att vara primära föräldrar. Dock, så finns det ju bland annat biologiska skillnader som är ofrånkomliga. Blir det då inte lite påtvingat och krystat att byta namn, bara för att?

Jag har absolut inget emot att de byter namn, jag tycker föräldravård låter ganska trevligt. Men kanske lite krystat. Men det kanske är som med familjecentralen och förskolan (japps, jag säger omedvetet dagis) - jag lär mig långsamt.

Kom jag då fram till nått?

Nja, resultatet blev nog trots allt att jag skiter i vilket. Så länge man vet vad saker är till för så tror jag det gör varken till eller från. Å andra sidan så vet jag ju att jag lever i en något blåögd bubbla där saker som jämlikhet är så självklara.

För dem som det inte är det så kanske det är ett steg i rätt riktning att få en föräldravårdscentral.

Ja det är väl det närmaste jag kan beskriva senaste tiden.

Det har hänt mycket:

Jag har varit sjuk, Lillan har fyllt år, Köket har blivit inte klart, men på god väg, jag har skadat mig, vi har haft besök och en hel del annat.

Men knappt nått tycks värt att nämnas. Kanske för att det varit övervägande trista saker?

Iaf så avlöpte lillans 3-årsdag väl. Hon fick besök, och presenter. Även i år så var fenomenet presenter mer spännande i tanken än i verkligheten. Paketen fick liksom trugas på henne. När hon hade öppnat ett så var resten inte intressanta länge.

Hon var nöjd med tårtan iaf, trots att hon inte åt så mycket. Vi hade ju dock festat loss hela familjen på en tårta redan klockan 6 på morgonen, så kanske var det inte bara mig som det stod tårta upp i halsen på redan. Men hon var glad och stolt över att få blommor på tårtan iaf.

Den här veckan skulle jag ha jobbat vidare på att göra klart köket, men så blev det inte. Någonstans längs vägen så har jag troligen lyckas att krossa högerhanden lite för dumt. Svullen och tokont och tämligen obrukbar har den varit. Det börjar bli bättre nu, men vill iaf låta det läka ut mer innan jag ger mig på det hela igen.

(Att jag sedan har totalt inspirationsstopp behöver man väl inte låsas om?)

Något annat roligt som hänt (förutom kalas) är att jag har upptäckt (återigen) att mina vänner är sååå bra. Jag är av den typen som är väldigt lättrörd, och när någon tänker på mig, då blir jag så rörd och tacksam. Iofs så har hon ju gång på gång visat sig vara något utöver det vanliga - men jag blir lika glad och rörd varje gång. http://crochetra.blogspot.com/

Du är osannolikt underbar, och ganska knäpp ;-)

Nu är det dags för lillan att fylla år. Inför kalaset har jag tänkt att jag skulle hitta ett kakfat. Tanken är att det ska blir lite gammeldags 7 sorters kakor.

Men tårtfat och kakfat kostar. Så jag gick på loppis och byggde mig därav egna.

Tårtfat för 10 kr - av en stor tallrik och ljushållare från ikea

Kakfat av 2 snapsglas och 3 udda fat - blev 17 spänn.

Inte vackraste jorden skådat, men billiga, och högst personliga. Och absolut gammeldags :-)

Sent om sider så har vi fått upp lite fart i vår lilla renoveringsyra här hemma. Eller renovering är kanske lite för stort urd. Uppfräschning är nog mer sant.

I helgen ska köksluckorna iväg och bli lackerade, ÄNTLIGEN. Vi hoppas ha tillbaka dem till lilltrollets födelsedag, då jag verkligen itne vill ha kalas utan köksluckor. Sån oordning som vi har i skåpen kan man inte visa för nån, allra minst sin pedanta familj som skulle dö på stubben.

I hallen är den mörka fondväggen klar. Grannens lägenhet ligger ute till försäljning, och då, efter att ha sett deras hall så vågade jag efter lång tid slå till. En halv dag ungefär, sedan var väggen lila. Något varv vit färg ska upp där också, innan det är dags att få inredningen på plats... men vi har ju iaf 3 krokar, så vi klarar oss.

Jag har även länge, sedan vi flyttade in närmare bestämt, vilja byta ut golvet i hallen. Ja gillar itne plattorna och fogarna var bara anskrämliga. Hur mycket jag än tycker mig hastädat så har de inte blivit rena. Nu testade jag att skrapa dem - rejält:

  Inte färdigt på långa vägar, och inte ordentligt gjort runt plattorna, men visst sjuttons syns det skillnad iaf.

I vardagsrummet har nu halva rummet fått sig en grundande omgång färg, och vips så försvinner de gamla trist och intessägande ränderna framför ögonen:

  Iofs så är ju det vita än mer intessägande. Men med våra ekmöbler, och talvor och textilier osv så tror vi ändå att vi kommer få nog med liv i stället. Om inte annat så slipper möblerna att smällta in i väggen totalt pga problemet med samma färg.

Så det går framåt, om än med inte allt för snabba och lite trevande steg - men det går iaf. Får väl se om det fortsätter - vore ju väldigt angenämt att bli klar iaf.

Ja man kan nästan tro att hela familjen lider av den sortens PMS idag.

Iofs, ska man verkligen vara glad på påsk? Menar, Jesus dog på korset, inte kommer man väl över det på 1 dag? Det är nog egentligen vi som gör rätt och är sura och tvära och griniga..... *försöker tro mig själv*

Den lilla gastar i högans sky och bryter ihop för minsta lilla, och allt annat dessutom. Tydligen itne lätt att vara 3 år och inte veta vad man letar efter eller vill. Å andra sidan så är det inte lätt att vara runt 30 och känna så heller.

Maken går runt och är stressad som ett juhu - över vad kan man ju fråga sig. Förmiddagen gick för mig åt till att försöka överleva en panikångestattak. Det är helt galet vilka tricks kroppen kan ta till för att fälla sig själv. Rena turen att jag inte var ute bland folk den här gången. Fast å andra sidan så vet jag inte om jag vill förknippa med hem med dessa jobbiga tankar, känslor och tillfällen!?

Jag har dock gjort några jätteintressanta!!! (observera helironin) grejer här hemma idag.

Målat insidan av städskåpet.... Målat insidan av skåpet under vasken - finfint för soporna!

Målat en andra omgång på garderobsdörrarna, släpat runt på bokhyllorna i vardagsrummet, dammsugit 5 gånger.

Dessutom har jag ståt med en pensel och duttat färg i listerna runt dörrarna, där den gamla färgen var avskavd. Och inte att förglömma, försökt bända ner vårt vidrigt fula valv, och fann att väggen oväntat var spånskiva (intresseklubben antecknar). Men inte fan fick jag ner valvet för det.

Rena rama lyckodagen ju... Eller hur var det nu?