Vad är en riktig svensk? Eller kanske snarare, vad är en ORIKTIG svensk?

Igår var jag i västvärmland, och de flesta vet nog att där i gränstrakterna låter dialekten, tja... Mycket :-)

Jag hamnade i samspråk med en man som var därifrån krokarna. Rätt som det var fick jag frågan "Vart är du ifrån?".

Den frågan fick jag för övrigt även inne i en butik.

Mitt sedvanliga svar på frågan blev "Tja, vart tror du".

Oftast får man en gissning på lite allt möjligt.

Igår blev svaret: "Du låter väldigt svenskt!"

Vad är väldigt svenskt då?

Någonstans bortanför Örebro iaf, tydligen.

Jaha, jag pratar tydligen rikssvenska enligt normännen ;-)

Eller kanske snarare i fingrarna.

Jag låg och tänkte igår på vad jag skulle skriva, det var något som dök upp. Trevligt, att ha nått ordentligt att skriva om och inte bara lalla lite bortkommet (fast det kanske jag gör ändå) om inget.

Är det överhuvudtaget någon som tror att jag idag kommer ihåg alls vad jag tänkte på?

Nä just det!

Igår tyckte GPSen att jag skulle ta cykelvägen över älven, och blev mycket förnärmad när jag inte gjorde så, och tjatade om U-sväng NU!!!

Nätack, jag föredrar att köra lagligt. Satans tur att jag var på bekant ställe iaf.

GPSen har för övrigt snurrat bort mig på många platser. Igår var jag i Forshaga, fick gå in på Coop och fråga efter vägen. Inget ont i det, men kanske inte exakt vad man vill i ett stressmoment. Och det är ju mer ovanligt än vanligt här i skogarna att det finns affärer eller folk att fråga, så Coop får väl anses vara en lyx :-)

GPSen är bra, ibland.

Ja det känns verkligen som jag svävar mellan hopp och förtvivlan, lugn och nervositet.

Jag försöker tänka de där klassiska grejerna: "alla är vi barn i början", "man måste börja någonstans", "den är säkert lika nervös som jag" osv osv. Ibland funkar det, ibland inte :-)

Men det är oavsett en stor framgång. På hela den här resan - från första intervjun, tills idag, första arbetsdagen är det ungefär 1 månad. I helgen bröt jag ihop någon timme. Det var första sammanbrottet, annars har jag tagit det med jämnmod, förutom klumpar i magen ett par gånger. Men de klumparna har kommit och gått lika fort igen, bara varat någon minut.

Så för mig är det verkligen en framgång att jag sitter här nu, och bara är lite småhispig, och inte totalt förstörd av nerver.

Kanske går det att förändras lite, trots allt.

Nått som jag tycker mig ha märkt, den här veckan har verkligen förändrat mycket. Gubben verkar betydligt mer harmonisk efter att fått vara själv några dagar med lillan. Och han verkar väldigt mycket mer avslappnat inställd till det faktum att jag har ett jobb. (hur det sedan går vet ju ingen).

Dessutom känner jag själv ungefär detsamma, känns skönt med lite struktur och måsten i tillvaron. Inte bara de där trista måsten som städa, tvätta och sånt. har redan hängt tvätt och satt igång tvätt och diskmaskin idag, sånt händer aldrig på lediga dagar :-)

Igår chokade gubben dessutom, han som konsekvent vägrat tänka tanken på fler ungar kom och sa att "fullt möjligt att börja fundera på" :-D

Tänk vad folk kan överraska!

Idag slog det mig: "hjälp, jag ska jobba imorgon, shit!".

Nervös är bara förnamnet. Först är jag helhispig för att jag ska hitta överallt. Nu har jag iofs fått in GPS, så det är ju en bra början, men det är ju inte helt att lita på alltid, fick jag erfarit idag.

Sen tiderna, visa besök är bokade med lagom intervall, om man inte har resväg. När man har iaf 30 minuter resväg ligger de skittät. Är det nått jag avskyr så är det att komma försent, så jag antar att det är nått jag får lära mig att hanskas med.

Sen produkterna... Jag vet ju vad det är för produkter, men det är ju typ 1 miljard vilkor - och jag kan inte alla utantill. För att inte tala om premierna, tjena tjena liksom.

"Hej hej, jag är helt ny på det här så ignorera gärna om jag tappar målföret samt alla öhm?! öhm?!"

Men jag hoppas att får jag bara gjort 1 besök så har jag provat på det och det värsta släpper. Kunde man dessutom fått ut nått så vore det ju guld värt.

Nu ska jag ägna kvällen åt avslappningsövningar, och plugga vilkor och premier, låter det inte lockande? :-)

Japps, idag är jag en värligt dryg jävel:

JAG HAR ETT JOBB!!!

(Och jag var bäst)

;-)

*Glad, lättad och i total chock*

Idag skullejag ta bussen till Kil, för att hämta bilen på verkstan. Bussen går mellan Karlstad och Kil = 2 mil = inte så lång sträcka direkt.

Går på bussen:

Jag - "Dalliden tack" (eftersom de ändå brukar fråga)

Lång tyst paus

Bussis - "Öhm, och vart är det nu igen???"

Lång tyst paus

Jag - "I Kil"

Bussis - "Jaha"

Låter harmlöst, men hallå, så många hållplatser finns det inte på vägen, och iaf de busschaufförer jag har träffat på var varit levande tidtabeller typ. Iaf vet de vart hållplatserna ligger.

Jag gick iaf och satte mig längst bak i bussen, och kunde inte låta bli att fnissa när jag hade kommit bak. Och jag tycker fortfarande det är roligt ;-)

Provade denna klänning idag. Har absolut ingen aning när jag ska ha den, jag går ju alltid i jeans ju. Men visst är det snygg!?

Bortse gärna från linnet under, och att jag har jeans på mig under också, kanske inte riktigt sådan kombo jag tänkte mig.

Såå... Någon som tror på att jag skulle ta av mig jeansen och verkligen ha användning för (ytterligare) en klänning?