Nej just det, det ska man ju inte göra nej!

Men sånt struntar vi i här hemma, ibland. Efter att ha målat lillans rum så var jag fortsatt sugen på färg och bestämde mig dörför att göra rosa potatismos till dagens fisk.

Nått var det nog med färgen, för vi verkade alla bli lite fnissiga och spralliga där vi satt och åt. Jag kommer inte ihåg varför, men rätt som det var så lutade jag mig över bordet och placerade en stor klick potatismos på makens näsa!

Lillan skrattade så hon kiknade. Maken själv satt och försökte se förnärmad ut, men jag såg allt att ett leende ryckte i mungiporna.

Sen bara fortsatte det och vi kladdade potatismos på varandra lite hitan och ditan, kors och tvärs. Ellan blev mest utsatt och hade potatismos i nästan hela ansiktet. Och skrattet pärlade som ljuv musik i våra öron och ögonen strålade av bus och total glädje.

Nog för att det blev lite kladdigt, vi fick duscha och torka bord och golv lite - men det var det värt!!!

Tänk vad härligt det är att släppa kontrollen och bara låta sig ryckas med i sitt barn okontrollerade och ocensurerade glädje. För den saken städar jag gärna många golv!

Jag misstänker att en hel del tycker att jag klagar ofta. Speciellt vet jag att maken tycker det. Och jag är benägen att hålla med.

Dock så är det ofta inte så alvarligt ment, och är för mig lika naturligt som att jag skrattar rakt ut. Sån är jag liksom.

Men idag klagar jag vilt och innerligt, utan minste glimt i ögat.

Jag är såååå förkyld!!! Och det är sååå jobbigt!

HEla huvudet är fullt i snor, jag får ingen luft genom näsan alls. I halsen sitter det otäcka saker som inte lossnar. Bihålorna är fylla, och jag har fått antingen bihåle eller öroninflammation, med ganska stor sannolikhet. Dessutom finns det stora risker att det har gått hål på trummhinnan. Mysigt med värken och locket, och dövheter, och allt som rinner rakt ut från örat.

Ögonen rinner och hela huvudet spränger och bultar, och det gör ont i hela luftrören.

Dessutom, mitt i allt så kom det en störtflod näsblod. Tillhör väl vanligheterna vid förkylningar iofs, men otrevligt ändå, när det redan rinner annat trevligt från resten av ansiktets öppningar.

Nej idag klagar jag, och står klart och tydligt för det.

Eller andra "ytliga" kommentarer tillsina barn. Det ska man tydligen inte säga.

Jag kan klart förstå principen, att inte man ska se till det yttre, utan uppskatta "hela" barnet, för vem det är. Men jag vet inte om jag tycker att det ena måste utesluta det andra. Dessutom, lägger vi verkligen samma värdering i det hela när det gäller vuxna och barn?

Om jag säger "du är så fin" till lillan så menar jag i 9 fall av 10 att "du har sådan fin personlighet", "du ser så strålande glad ut" (och vem är inte "fin" då?) eller "du har på dig kläder som du tycker är fina och du är lycklig över det". Inte tycker jag ärligt att ungen är fin i ytlig bemärkelse när hon är kladdig eller rödmosig i fejjan och kommer i flera omatchade nyanser av samma färg, och en helt avvikande på strumporna, och med lera i håret. Ärligt. Det är inte min syn på det ytliga fina.

Jag säger väldigt mycket utan att tänka, men jag ska verkligen försöka tänka efter vad jag säger till lillan om dagarna. Antalet lär väl säkert bli fel (även om jag försöker tänka riktigt), men proportionerna stämmer nog ganska väl.

"Du är fin/du har gjort något fint" - 10-20 gånger om dagen kanske (och då oftast bemärkelserna ovan)

"Du är så busig/en busråtta mm" - 20 gånger per dag

"Du är så härlig!/Vad härligt att du ville" - 30 gånger om dagen

"Vad snällt att du ville hjälpa..." 10 gånger per dag

"Jag blir så glad när du/att du..." - 20 gånger per dag.

Sen säger jag såklart massa annat också, men avrundat 150 kommentarer av ovanstående slag kommer garanterat. Sen är ju alla såklart inte posetiva - resterande som inte är uppräknade består säkert av "du är så envis, tjurig, omständig, frågvis osv osv.

Men sen när är fint något negativt - om man får höra annat med såklart?

Idag har det blivit lite snabbpyssel här hemma, lite pausgörande mellan dagens riktiga aktiviteter. Dvs städning, sortera in all nytvättad tvätt, baka bröd och allt annat man behöver göra på dagarna.

Hittade ett tyg på Ohlssons tyger som jag visste att lillan skulle avguda, så köpte 1 meter. Det var iofs för ett par dagar sedan, men idag blev det en kudde av en bit. Inte världens vakraste i hasten. Men lillan avgudar hundarna, och visst är de lite fina :-)

Någonstans lyckades lillan också att hitta provlappar på väggfärger som vi nappat med oss lite av och till i färgaffären. Jag i min tur snodde dem från henne och gjorde mig (eller snarast henne) ett träd.

Kunde blivit klart snyggare, men första försöket och en för stor sax utan att skissa före borgar inte för mågot speciellt exakt. Men tyckte det var kul att se vad man kunde göra av lite spill, och tycker den är småcharmig trots allt.

Att trafiklivet blir lite mer komplicerat med snö och halka är ju ganska givet - men exakt hur försvarar man denna idioti, snö eller inte.

Att i en kurva, efter att ställt sig över mittstrecket lägga sig på marken, bakom en traktorskrapa och stäcka ut ena benet ut i minst halva körbanan?! för att peta på nått under bilen. Vore det itne säkrare att lägga sig längst med bilen, elt från andra hållet, så man slapp ligga i motsatt körbana?

Inte är det helt enkel att se ett vitklätt ben liggandes på snötäckt mark, när det sticker ut bakom en stor traktor. Dessutom med snövallar som krymper körbanan så det är snålt med plats redan från början. Gubben blev nästan ett ben fattigare, alt ett krossat ben rikare.

Nog för att de som kommit tidigare hade parkerat märkligt, i 3 rader. Men de stod ju iaf 2 och 2, så alla kunde ta sig framåt eller bakåt. Hur tänkte de nytillkomna?

Att det var för jobbigt att gå de 3 meter extra det skulle bli att parkera i den bakre lediga raden?

Exakt vad tänker folk?

En "äppleburk"

Den ska formas och stärkas, pinnen ska inte vara vit, och det hela ska fästas (när pinnen fått rätt färg.

En "kakburk"

  Ska få på sig lite pynt, typ jordgubbar eller vad det kan tänkas bli. Ska bli en födelsedagspresent och tanken är att den ska på minna om en tårta typ. Ska också formas till och stärkas.

Ihopslängda blommor

  Det absolut första jag gjorde när jag lyfte virknålen nu efter sisådär 15 år igen.

Inte vackert, men lillan gillar dem :-D 

Måleributiken, tack för provtapeter :-)

En dinosaurietapet till lillan blev nya framsidor på skrivbordet.

Kanterna ska jämnas till och snyggas till. Sen ska väl resten av skrivbordet målas också, ser inget vidare kul ut som det är nu, smutsgrått.

Vad ska det bli för färg tro? Är vitt för trist med tanke på att det är vit panel bakom? Nån galen färg vore lite roligt, men får ju inte bli för hysteriskt.

Tycker det blev ganska bra för att vara ett första försök, och klart roligare än innan iaf.

De nya knopparna blev ett klart lyft iaf, tillskillnad från de megastora klumpiga som satt innan :-)

Sedan beställde jag en Hannatapet också. Lite för mönstrat för min normala smak, men den är ju rätt kul.

Funderade på att piffa upp lite av våra otal garderober (inbyggda) med en tapetvåd. Vet inte om det blir den här just, men nog piggar det upp iaf.

Det trista med inbyggda garderober i vårt fall är att de är inte snygga, och inte diskreta, utan de är störiga. De varken är framträdande eller dolda sas. Så eftersom vi inte kan dölja dem funderar vi på att istället göra dem rejält framträdande. Hallen är ju helt vit i övrigt, och med svarta detaljer, så nog borde man kunna flippa ur lite här?

Syns ju ändå bara på väg till dass, och inte fasen stannar man länge på vägen :-)

Eller är det en skitdum idé?

*funderar*

Idag fyndades för 30 kr:

15 nystan 100% egyptisk bomull i lila

4 stycken mörkblå av samma slag som ovan

Samma slag som ovan, nästan 1 nystan av vardera rött och grönt

4 oranga nystan  50& bomull

1 rött nystan 100& ull

1 mörkblått och 2 turkosa nystan (glittriga) med ullblandning - ca 50% ull.

Inte för vad jag vet vad jag ska göra med det, men garn är ju bra att ha :-)

(Mattan under fyndades också, för 5 spänn. 3 st fjärilsapplikationer på)

Sen fick jag färdigt spetsen till lillans rum. Just nu är den bara slarvigt uppsat med några bitar tejp, för att se hur det blev. men det verkar bra, så när hyllan kommer upp permanent gör nog spetsen det också.

Sedan har jag i 2 dagar nu bråkat med att så påsar. Som precis vanliga icakassar, fast i tyg. Det var itne helt enkelt med alla vikningar och ut och in och hej och hå, och ingen av dem är helt klart än. Men ett smakprov blir det iaf.

  Hade med mig den svarta idag när jag handlade, och jag måste säga att jag gillade det riktigt mycket :-)

Kändes klart bättre och roligare än plast, och verkade tåla ganska rejält också. Så när jag kommit på alla trix så blir det några fler, så man har för ett tag.

Väldigt mycker bättre att använda just påshandtagen än varianten som finns på kassar tycker jag. Mycket skönare att bära :-)