Idag när jag gjorte kvällsvälling till lillan fick jag hjälp. Jag är ju av det virriga slaget, så jag räknar alltid högt när jag skopar vällingpulver.

Jag : " ett.... två.... tre...." *Här bryter lillan in* "fya".

Härom dagen var det häx, idag fya. Det går framåt :-)

Nu pratar lillan massor. Hon blurrar en del och pratar en del fantasispråk fortfarande, men nu konverserar hon, och berättar massor. Och vi förstår en hel del. Hon härmar dessutom nästan allt man säga. Hon börjar kort sagt bli ett större barn :-)

Senaste boksaven hon övar på är K :-)

Lillan fick en stol av farmor och farfar. Gubbens farfar fick den någongång när han var liten - i början på 1900-talet. Så ca 100 år gammal är den.

Det mest facinerande är att förutom 2 spikar som blivit isatta vid någon reparation, så är den helt spikfri. Den är ihopsatt med träpluggar. Det kan man kalla hantverk

:-)

Jag är inte förtjust i gulnat trä, och skulle gärna måla den. Men jag inser också att det nog vore att vanhelga det. Så jag får väl vänta tills den äldre generationen inte finns länge och sätta tänderna i den då om det fortfarande känns så. Är ju bara sisådär 20-30 år kvar ;-)

Nädå, jag tror den skulle bli jättefin i färg, men vissa saker ska nog vara som de är, trots allt.

Charmig är den iaf, men det skrämmer mig lite att vårt brutala lilla monster ska ge sig på den...

Idag får det handla mest om lillan :-)

Hon älskar dagis, vilket jag är väldigt tacksam för. Vore ju lite roligt om det var minste intressant att bli hämtad och få gå hem också, men det kommer nog tids nog.

När vi kom hem idag så stannade vi ute och lekte ett tag. Var dock ordentligt kallt för mig som stod ganska still, så efter ett tag skulle vi gå in. När jag kommer fram till dörren ser jag lillan stå en bit bort och kasta slängpussar till mig. Sedan går hon en bit bort och börjar vinka, återigen till mig.

Därefter satte hon världen fart bortåt och hojtade "dagii, dagii". Åt helt rätt håll sprang hon. Så det var bara att hänga med. Ungefär halvvägs till dagis så tyckte jag att det var dags att vända, och lillan godtog det. Ända tills vägen delade sig, då tog hon åt "fel" håll. Så då hamnade vi vid kyrkan, och lillan gjorde tappra försök att få upp de tunga dörrarna.

Ungefär 30 minuter efter påbörjad tur kan vi vända hemåt, lillan fortfarande springandes. Så hon lyckades nog skrapa ihop sig en liten joggingtur på sisådär 1 kilometer, och några trappor på vägen :-)

Inte så illa för de korta benen.

Strax utanför här hemma så hittade blomman nedanför. En kul kontrast mot det mesta annat bladlösa, frusna och multna :-)

De flesta dagar med lillan händer det ngot som man inte tänkt sig. Oftast både bra och dåliga saker.

Idag bestämde sig lillan för att hjälpa mamma att dammsuga med lilla Swirl sweepern efter dagens mellanmål med bäste kompisen. 2 stycken 1½ åringar, äta youghurt och mackor själva = mycket kladd och smulor å golvet.

Lillan är rädd för vanliga dammsugarn, men sweepern går visst bra. Iaf så drar hon fram och tillbaka så duktigt så. Själv passar jag på att torka smulor på bänken, och ser katastrofen komma. Såklart hinner jag ju inte hejda den.

Lillan gav sig på att dammsuga vid trådgardinerna, och trådgrdiner är inte att rekommendera i kombination med roterade borstar. "Skalet" trillade isär och allt nytt och gammalt skrot ner på golvet, lillan sprang iväg då hon blev rädd för slamret när skaftet for i backen, och trådgardinen var uppäten nedre ½ metern i maskinen.

Så det var bara för mig att försöka få ut alla trådar ur maskinen, och samtidigt hejda lillan från att provsmaka allt mums som nu låg utspritt på golvet, utan att dra ner den instabila gardinstången i huvudet på någon av oss.

Jag lyckades lura iväg lilla att leka i sitt rum innan hon han äta allt för mycket skrot. Sedan tog det mig bara 15 minuter och uppåt 100 svordommar innan gardinen också var räddad. Dessutom fick ingen stången i huvudet, trots några kritiska stunder.

Så dagens rekommendation från mig får bli: Låt inte barnen dammsuga själva i närheten av trådgardiner (eller kanske gardiner alls för den delen)

:-)

Idag var det dags för dagis igen, och vi föräldrar var med i ca 1 timme innan vi skulle gå. Vi klädde barnen och skulle lämna dem i samband med att de skulle ut och leka. Isabella var heligt förbannad, men bara för att hon inte fick ta med sig gosedjur från avdelningen ut.

Det hela fick lösa sig med att hon fick ta med sig Harald ut. Harald är hennes gosedjurssnutte - sådär trasa med mushuvud på. Han var helt nytvättat så han lär väl behöva bada igen om han varit ute i sandlådan och grejer, men vad gör man inte för att få en posetiv inskolning :-)

Att jag gick verkade hon inte bry sig om, hon tog fröken i handen och gick ut :-)

Idag skall hon äta där också, blir spännande att se hur det gått. Främst om hon lyckas få i sig någonting på egen hand och om hon har ätit nått annat än grönsaker. Fröken gissade på rivna morötter idag, hon gillar morot, men har nog aldrig ätit rivna, så vi får se hur det går. Annars ligger väl all mat på golvet och hon är snorhungrig.

Låter som jag har stor tilltro till min dotters bordsskick eller? :-D

Nu börjar jag dessutom längta efter henne. Skönt med tid på egenhand, men tja... ovant :-)

Lillan har bara varit borta från oss båda 1 gång. Då var hon 1½ timme hos farmor och farfar och vi fick "tvinga oss" att vara borta såpass länge.

Idag var 3 dagen av dagisinskolningen och det var dags att testa att gå ifrån.

I början så var lillan mer än vanligt mammig och skulle sitta i knät osv. Men efter en knapp timme så sa det bara swip så hade hon parkerat sig själv i bilrummet och gick och sorterade. Helt för sig själv och utan att bry sig ett jota om mig. Så ca 15 minuter senare sa jag och de andra föräldrarna hejdå, och gick.

50 minuter ca var jag borta, och när jag kom för att hämta så var de ute och lekte på gården. Lillan sparkade fotboll (som vanligt). Hon kom med en ruskig fart när hon såg mig, men bara för att hämta mig och sällskapa med bollsparkandet.

Fröken berättade att hon hade sympatigråtit lite med en av killarna som blev ledsen när vi gick, men det var inte mer med det. Sen fick hon väldigt fart under fötterna när hon hörde talas om att gå ut. Så dett får man ju anse vara bra :-)

Skadar ju inte med lite sympatigråt - visar väl iaf på lite empati ;-)

Och jag tror som vanligt att det var jobbigare för mig, än henne att vara borta.

Jag är så stolt över mitt lilla underverk.

Ja just det, lillan har lärt sig/övar på att hoppa jämnfota :-D

Ser bara för roligt ut, som en misslyckad backhoppare eller så. Oftast får hon inte nog med kraft för att lyfta från golvet, men ibland lättar hon någon cm, och landar med en stor fet duns. Då går det bara inte att hålla sig för skratt :-)

Säkerligen får man information under inskolningen om vad de behöver för utrustning, men jag vill gärna ha så mycket som möjligt klart innan.

Eftersom jag inte vet, så får jag spåna fritt om vad som kan tänkas behövas eller inte:

* Namnnappar har iaf införskaffats. Inte för att det kanske är nödvändigt, men om det minimerar risker för smittor, förväxlingar och annat ens lite så är det värt det.

* Regnkläder för kallare väder, alltså fleecefodrat finns. Eller bara jackan är fodrad, men får väl införskaffa flecceset oavsett :-)

*  Gummistövlar har hon, dock ofodrade, så fodrade eller många tjocka raggsockor behövs.

* Skor behöver hon verkligen. De hon har är på väg att bli för små (eller är redan), eller så är det sommarskor. Vad bör man satsa på för skor tro?

Typen joggingskor eller promenadsko? Eller kanske kängor redan nu, eller behövs det bara när det blir kallare?

* WS, skaljacka och skalbyxor har hon, räcker det under första delen av hösten? Det tål ju regn så kan det funka som "regnkläder" eller behöver man införskaffa ofodrade regnkläder nu också?

Nu var lillan vaknat så jag får fortsätta mina funderingar någon annan gång :-)

Hon är ju det viktigaste och största i vårt liv, så en egen kategori är det minsta hon kan begära :-)

Just nu ligger lillsmurfen och sover så sött, sedan 2 timmar tillbaka. Så troligen vaknar hon väl typ nu, medans jag skriver (brukar vara så).

Jag är nervös inför dagisstarten nästa vecka. (Ja jag vet, det heter förskola, men jag KAN verkligen inte få in det i mitt vokabulär, får öva). Det kommer bli toppen för henne tror jag, mer aktivering och mer barn. Hon är ju galen i barn så fler lekkompisar måste ju vara underbart.

Men det hindrar ju inte att jag är nervös för det - min lilla plutta :-)

Kommer bli tomt hemma, om jag inte skulle ha turen och snubbla över ett jobb omgående.