Jag satt och funderade lite såhär i reatider... Jag är ju en riktig REA-råtta, och har gjort många fynd genom året. Men visst sjuttton har jag också gjort riktigt dåliga fynd.

Är det bara jag som fastnar i fällan eller är det fler som dras med och bara "handlar för att det är så himla billigt", oavsett jag behöver det eller inte?

Jag kommer osäkt att tänka på vad som nog nästan måste anses vara mitt absolut sämsta fyndtillfälle - iaf vad jag kommer ihåg nu. Det var när jag bodde i Stockholm, och var på Stinsens köpcentrum i Häggvik. Gick in på skobutiken, och hej vad det var rea! Är det en någonting jag är svag för i fråga om kläder så är det SKOR. Så ut kommer jag med 3 par!!! likadana festskor, med öppen tå och taxklack. Ett par grå, ett par svarta och så ett par i glansigt lila. De lila kunde jag ju inte motstå då de flesta av mina fintoppar på den tiden var lila och passade såååååå bra till. *rullar med ögonen*

Jag tror jag betalade 99 kronor för de grå och svarta och 199 för de lila, men det var ju rena fyndet, eller hur!?

Om man ska börja i en ände: Jag avskyr öppen tå förutom på sandaler, och taxklackar är i mina ögon skitfult och "opraktiskt". Redan där kan man ju inse att skorna kanske inte var ett fynd.

Om vi sedan fortsätter med exakt hur ofta jag var finklädd nog att ha finskor så har vi kommit en bit till. Och jag har Kalle Ankafötter som inte lämpar sig för finskor mer än 5 minuter i taget... Det svenska vädret inbjuder inte heller till användning. And so it goes

Vi kan väl sammanfatta det hela som att de lila skorna blev provade hemma vid några tillfällen, och de svarta och grå använda i 30 minuter ca, varsin gång. Sedan tillbringade de några år tillsammans med 25 andra par skor i en IKEA-kasse i väntan på att på donerade till någon annan. Så där kan man snacka om dyrt och framför allt nödvändigt fynd. Är det ens ett fynd längre då, eller bara en nedsatt vara som jag inte kunde motstå!?!

Jag hoppas att jag har lärt mig att inte göra fullt så dumma saker numer, men säker är jag inte. Så jag håller tummar och tår för att kommande rea-period ska bli full av bra fynd och sunt förnuft ;-)

Tänk, hur det än är så blir det mycket julklappar. I år har vi lyckats "skrapa ihop" den här samlingen: (Lillan fick mest såklart)

Lillan fick:

En resväska för resan över julen

3 eller 4 böcker

Pennor och kritor samt en magnetisk rit-talva

Pyamas och strumpor

Brio-tåg

4 myror är fler än 4 elefanter

Mjukiskanin

Förkläde och kavel

Ett virkat halsband

Jag kan ha glömt något dock.

Vi vuxna fick gemensamt en micro, och jag bakgrejer/mortel, och maken ett duschmunstycke (och det var vad vi ville ha). Sedan fick vi även pengar, som nog ska ingå i att skaffa ny säng, eller kanske del i en kamera, eller nått annat lyxigt :-)

Det bästa av allt är att lillan verkligen tycks uppskatta varje sak som hon fått jättemycket. Hon älskar kaninen, hon leker massor med tåget, beundrar sin pyamas, läser sina böcker för fullt och så vidare. Så även om jag tyckte det var mycket julklappar (till antalet) så kan jag ändå inte känna att det var något "onödigt" som hon fick. Sen hade ju såklart hälften varit nog, hon hade inte lidit av det heller. Men mycket "lyckat" måste jag säga, alla är nöjda :-)

Denna jul kommer vi att åka bort, för första gången sedan lillan föddes. En hel vecka ska vi vara borta. Kommer kännas annorlunda, men förhoppningsvis bra :-)

Det innebär ju dock att vi inte kommer ha så stor kontroll över jultraditioner och julandet själva, så vi har tjuvstartat! Vi plockade fram julsakerna lite tidigare än sig enligt etiketten bör, och vi har pysslat och donat. inte mycket iofs, men mer än vanligt.

Innan lillan föddes så var vi alltid runt hos våra familjer och firade, så då skapade vi oss inte direkt några jultraditioner. Nu känner vi dock att lillan är stor nog, så nu vill vi börja forma våra traditioner. Om man ska se på året så tycks GODIS bli den stora grejen i vår familj. Kanske blir så med 2 gottegrisar i hushållet och en PMS-kärring vars mensvärk inte botas av något annat än socker?!

Ja herregud vad godis vi har gjort. Så mycket har jag inte gjort i hela mitt liv sammantaget innan!

3 satser knäck har vi kokat - 2 med pepparkakssmak och 1 med vanilj.

2 omgångar med wienernougat

Ingefärschoklad

Och så nått som tydligen kallas hundmat - och jag förstår precis varför!!! Vet inte vad det heter, men något som maken gärna ville testa: Havrefras täckte med jordnötssmör och choklad och rullat i florsocker!

Herregud säger jag bara, vilken sockerchock. Och som sagt, jag förstår exakt varför man pratar om hundmat.

Det här var "resterna" som vi inte orkade ha florsocker på, och dessa ser ju nästan aptitliga ut till skillnad från de färdiga :-)

Pepparkakshuset ser ut lite som hej kom och hjälp mig, men det är mitt andra försök någonsin, så det får duga. Första försöket borde jag totalt radera ur minnesbanken, sådan katastrof var det. Jag var inte smart nog att inse att väggar borde vara raka för att pssa ihop, utan trodde (tydligen) att det gick bra att skära ut väggar, och sedan härja och flytta över dem till plåten och dant. Det pepparkakshuset blev inget hus, det blev trasor! Så första garneringsförsöket blev det, samt mitt första möte med M&Ms. Tänka sig,jag har levt i snart 30 år utan att någonsin vad jag vet och kan minnas stött på M&Ms på nära håll :-)

Wienernougaten såg iaf ut som den skulle, fast mandeln blev lite för rostad.

Julklapparna är nästan klara de också, nu är frågan mest hur tilltufsade de kommer bli på färden. Men jag gjorde mig till ordentligt (okej, bara lite då) och satte snöre med hjärtan på till maken.  

Imorgon blir det risgrynsgröt till frukost, då kör vi lilljul för bara den lilla familjen. Gröt, julmusig, långfrukost, tända adventsstaken, och bara vara glada åt varandra. Att det sedan kommer vara ett himla liv och skrick och gap och olika viljor struntar jag just nu i - det är min älskade familj även när den är dysfunktionell ;-)

Ja det känns nästan som vi har haft lite villa upp och ner senaste dagarna. Vi har gjort allt så krångligt som möjligt tror jag :-)

Igår skulle vi bjuda en god vän på middag. Jag tänkte göra lite fint som oväxling och lade på en vit duk på köksbordet (wow). Dock var jag så förutseende att jag lade på den redan innan lunch. Med tanke på hur mycket det hamnar på bordet när vissa i familjen äter så var det bara att glömma att äta vid bordet (om jag inte ville ta av duken). Lösningen blev picknic på lillans golvmatta :-)

Lillan skulle dessutom absolut ha ketchup på sin blodpuddig  *kräks lite*. Det var inte långt ifrån att jag misslyckades fatalt med att hålla minen.

Efter middagen så var det såklart vårt besök som skulle göra allt åt/med lillan. Borsta tänderna, läsa saga och hela alltet. Hon blev fly förbannad när pappa försökte lägga sig i. När vi har gäster så är det alltid de som är roliga och de enda som duger - och vi kan gå och lägga oss i soptunnan.

Sen blev hon lite ledsen, så hon fick sova i min säng. Jag orkar dock inte med att ha 2 sparkare i sängen, så jag lade mig på en madrass i vardagsrummet - så fick spark och snarkmaskinerna sova själva i stora sängen.

Idag var det lussetåg på dagis. Lillan har totalt vägrat acceptera att vara något annat än pepparkaka. Vi hade dock redan ett lusselinne, så vi intalade henne att hon kunde vara en vit pepparkaka!.

När hon fick ett ljus och glitter i håret så blev hon överlyckligt, men vägrade fortfarande att medge att hon var nått annat än en pepparkaka. Fröknarna på dagis var snälla nog att hålla med om att hon var en VIT pepparkaka, och tyckte hon var den sötaste lilla pepparkakan någonsin :-D (Det tyckte de ju säkerligen inte, men lillan blev glad när de sa att hon var en fin pepparkaka, så då är jag glad)

Tokan verkade dock tycka att luciatåget var en riokarneval, hon föredrog att stå och skaka på rumpan och svaja än att sjunga. Hon tog dock igen sångbristen när vi kom hem. Hon tyckte hon var så fin och ville sjunga, så vi ringde på hos 2 olika grannar och sjöng för dem :-)

Staffan Stalledräng och Ekkorn satt i granen.

Det sjuka i hela den saken är just jag, och maken. Maken sjöng!!! Jag trodde jag skulle falla baklänges av förvåning, han som länge vägrade sjunga vaggvisor sjöng för grannarna. HERREGUD!

Och jag själv, jag gick och ringde på grannen, helt "oprovocerat". Jag som nästan kräks bara av tanken på att ringa på hos någon, eller att någon ringer på oanmäld hos mig. Jag kände mig  ganska stolt :-)

Tänk vad ens barn kan göra med/åt en :-)

Men man kan väl säga att vi har haft en del lustiga saker för oss senaste dagarna. Ovanliga, krångliga och smått lustiga!

Idag har jag varit trött och ganska uppgiven. Jag vet inte varför, men det känns jobbigt när luften bara går ur mig, trots att det finns så mycket jag borde göra. Och inte är det speciellt jobbiga borden heller utan ganska trevliga saker i mångt och mycket. Slå in paket, pyssla, göra lite julfint och annat välbehövligt. Men det gick inte att gaska upp sig.

Det var bara att ta den andra vägen - inte göra någonting!

Maken och lillan parkerade sig i soffan tillsammans för att se på Disneydags, och jag parkerade mig i köket. Varm glögg, levande ljus, (jul)musik, pepparkakor och inredningstidningar. Några av mina favoriter i livet.

  Lite avslappnad blev jag av att sitta där, men det blev inte långvarit tyvärr, efter 10 minuter var glöggen slut och ron borta :-(

Men det var kul så länge det varade!

Jag är ju för övrigt en sådan där "barnslig" typ som inte har lärt mig att dricka rödvin. Så inte dricker jag heller vanlig glögg. Jag har ALDRIG drukit glögg någonsins, förrens förra året. Då hittade jag Dufvenkroks Vanilj, och sedan dess är jag tokig i glögg. Fast bara just den då såklart. Vem vet, om några år kanske jag kan avacera till andra sorters vitvinsglögg.

Och just det Petra: Ang loppisar och fynd så är det mesta på bilderna just av sådan karaktär. Glöggmuggarna hittade jag 4 st från sagaform för totalt 10 kr.

Värmeljusstaken tycker jag är charmerande hantverk (5 kr), och har nu inför julen fått rött band om sig. Övriga årstiden får den nog vara naken och fin som den är.

Kakburken (5 kr) hittade jag tillsammans med liknande burkar för bakpulver och vaniljsocker, och jag tyckte de gjorde sig bra här hemma. Jag är för lat för att baka själv i år, och man kan ju inte påstå att de ständiga plastbyttorna som de flesta pepparkakor kommer i är snygga direkt - så kakburk är bra.

Den röda ljusstaken (2,5 kr) är rätt i formen men kanske inte färgen. Den är tänkt att målas om senare, men nu under julen tyckte jag den var ganska charmig som den är, så den får vara tills vidare.

Tidningarna och pepparkakorna är iaf inte bagagnade ;-)

Så vad kan man konstatera? Det bor nog en inneboende kärring i mig!

Sedan jag var 15, eller nått sånt så har jag försökt att köra julklappsfri jul. Det har aldrig funkat som jag har tänkt mig!

Jag känner inget tvång att jag MÅSTE köpa julklappar (eller presenter), det känns bara fånigt. Däremot känner jag ofta att jag VILL. I alla fall till ett fåtal personer. Där ingår främst barnen i storfamiljen. På något märkligt sätt så blir det ändå så att högen med julklappar blir större än jag tänkt mig från början. Så numer har jag gett upp tanken på julklappsfri jul. Jag är dock fortfarande inte villig att spendera hutlösa summor på det. Och det gör jag aldrig heller för den delen.

Här är början till paket högen. Det saknas ett stort paket i samlingen, och alla klappar är inte färdiga än heller.

Jag vet att det är löjligt att "försvara" sitt klappköpande, jag känner ändå att jag är lite nöjd över några saker, vare sig det är moraliskt, idémässigt, ekonomiskt eller känslomässigt :

- Jag älskar verkligen när inslagspapper är av den miljövänligare typen, eller iaf är "bra" på något annat sätt. Jag undviker helst glatta färggranna papper som man bara kan använda just till jul pga tomtarna. Det bruna papperet är sådant där vanligt slitstarkt brunpapper, och det mönstrade är gjort av teckningar från barn, och stödjer någon förening för utsatta barn. Minns inte vilken, men ett gott syfte är det iaf. Tyvärr hade jag inte nog med tygband detta året, men visst är det något speciellt med typband, sigill och det där "gamla, istället för fula plastband?

I år lyckades jag slå in alla utom 1 klapp helt utan tejp (eller lim). Liten sak, men ändå nått. (En sådan där helt absurd grej som jag kan känna mig löjligt nöjd med)

- Så länge saker är fräscha och av lämpligt slag så tycker jag att gamla saker/loppisfynd är utmärkta julklappar. Lillan kommer få en rittavla som vi hittade i en kasse med urrensade leksaker som vi fick av en dam i huset. Funkar utmärkt och är minst lika bra som att gå till BR och betala 199-249 spänn för samma grej. Lillan själv lär inte märka eller bry sig om skillnaden.

- Förra året gav vi ju bort mina föräldrars julklappar till Rumänien. Skickade ett matpaket och ett paket med julklappar till ett barnhem. Kan väl hamna i skymmningslandet gällandes "julklapp", eftersom många opponerar sig mot att "ge bort i någon annans namn" så att säga. Dock så var alla, inklusiva mina föräldrar nöjda med saken. Kändes klart bättre att ge julklappar till fattiga barn, och mat till fattiga familjer i Rumänien än att lägga samma pengar på julklappar till folk som redan har det mesta.

- Jag gör gärna hemmagjorda, och då främst ätbara julklappar. Känns både ekonomiskt bra, användbart och mer personligt än någon massproducerad pryl.

Att säga att jag vänder mig mot konsumtionssamhället vore att ljuga. Det vore verkligen att ljuga, då jag troligen handar lika mycket, eller till och med MER än de flesta. Det är tur att jag älskar fynd och begagnat!

Att säga att jag är sååå miljömedveten och bara köper ekologiskt och kravmärkt och rättvisemärkt och gud vet allt vad det heter skulle aldrig falla mig in. Alltså, jag gör det gärna, men skulle aldrig hävda att jag gör det.

Givetvis är miljötänk, rättvisatänk och allt sånt bra. Det behövs absolut. Själv känner jag dock att man kan vända ut och in på sig själv in absurdum för att uppfylla allt sånt. Jag tillåter mig helt enkelt att vara glad för det lilla jag gör, oavsett att många gör långt mer.

Så, mina julklappar ger jag inte för att jag måste, utan för att jag vill!

Jag förstår verkligen itne varför jag ska behöva vara såhär trött!

Jag somnar, men jag verkar sova extremt ineffektivt. Maken brukar vara vänligt nog att på morgonen påpeka att är jag lika trött som jag ser ut så är det synd om mig. Gissa hur jag ser ut på morgonen, när HAN säger så!? Han är ganska tålig.

Jag tycker mig ha försökt med allt. Inget hittills har funkat. Dock tycker jag mig märka en liiiten förbättring senaste dagarn. Det går fortare att återhämta sig på morgonen efter att ha vaknat. nu tar det bara 1-1½ timme att kravla sig upp, mot tidigare typ 3 timmar.

Nya dagis tider är det också - för lillan. 8.30 "ska" hon vara på dagis. inte alls lämpligt för en liten tjej som har riktigt dåligt morgonhumör innan kl 8. Resultatet blir gnälliga och bråkiga mornar, och en unge som kommer till dagis stänigt för sent. Det är tur att de inte har någon aktivitet förrns klockan 9, då gör det inte så mycket.

Var på apoteket och frågade, men de var mycket restriktiva med att föreslå nått som hjälper sömnen. Det mesta var tydligen högst olämpligt att blanda med medicineringen jag har. Jag har tagit upp det med läkaren, och eftersom akuten trodde att mina akuta besvär berodde på sömnbrist så förstår jag inte varför läkaren inte tar någon notis till min trötthet.

Hur får man någon att förstå hur trött man är?

Eller, finns det tips på hur man sover bättre/blir mindre trött?