Ja det känns nästan som vi har haft lite villa upp och ner senaste dagarna. Vi har gjort allt så krångligt som möjligt tror jag :-)

Igår skulle vi bjuda en god vän på middag. Jag tänkte göra lite fint som oväxling och lade på en vit duk på köksbordet (wow). Dock var jag så förutseende att jag lade på den redan innan lunch. Med tanke på hur mycket det hamnar på bordet när vissa i familjen äter så var det bara att glömma att äta vid bordet (om jag inte ville ta av duken). Lösningen blev picknic på lillans golvmatta :-)

Lillan skulle dessutom absolut ha ketchup på sin blodpuddig  *kräks lite*. Det var inte långt ifrån att jag misslyckades fatalt med att hålla minen.

Efter middagen så var det såklart vårt besök som skulle göra allt åt/med lillan. Borsta tänderna, läsa saga och hela alltet. Hon blev fly förbannad när pappa försökte lägga sig i. När vi har gäster så är det alltid de som är roliga och de enda som duger - och vi kan gå och lägga oss i soptunnan.

Sen blev hon lite ledsen, så hon fick sova i min säng. Jag orkar dock inte med att ha 2 sparkare i sängen, så jag lade mig på en madrass i vardagsrummet - så fick spark och snarkmaskinerna sova själva i stora sängen.

Idag var det lussetåg på dagis. Lillan har totalt vägrat acceptera att vara något annat än pepparkaka. Vi hade dock redan ett lusselinne, så vi intalade henne att hon kunde vara en vit pepparkaka!.

När hon fick ett ljus och glitter i håret så blev hon överlyckligt, men vägrade fortfarande att medge att hon var nått annat än en pepparkaka. Fröknarna på dagis var snälla nog att hålla med om att hon var en VIT pepparkaka, och tyckte hon var den sötaste lilla pepparkakan någonsin :-D (Det tyckte de ju säkerligen inte, men lillan blev glad när de sa att hon var en fin pepparkaka, så då är jag glad)

Tokan verkade dock tycka att luciatåget var en riokarneval, hon föredrog att stå och skaka på rumpan och svaja än att sjunga. Hon tog dock igen sångbristen när vi kom hem. Hon tyckte hon var så fin och ville sjunga, så vi ringde på hos 2 olika grannar och sjöng för dem :-)

Staffan Stalledräng och Ekkorn satt i granen.

Det sjuka i hela den saken är just jag, och maken. Maken sjöng!!! Jag trodde jag skulle falla baklänges av förvåning, han som länge vägrade sjunga vaggvisor sjöng för grannarna. HERREGUD!

Och jag själv, jag gick och ringde på grannen, helt "oprovocerat". Jag som nästan kräks bara av tanken på att ringa på hos någon, eller att någon ringer på oanmäld hos mig. Jag kände mig  ganska stolt :-)

Tänk vad ens barn kan göra med/åt en :-)

Men man kan väl säga att vi har haft en del lustiga saker för oss senaste dagarna. Ovanliga, krångliga och smått lustiga!