Sedan jag var 15, eller nått sånt så har jag försökt att köra julklappsfri jul. Det har aldrig funkat som jag har tänkt mig!

Jag känner inget tvång att jag MÅSTE köpa julklappar (eller presenter), det känns bara fånigt. Däremot känner jag ofta att jag VILL. I alla fall till ett fåtal personer. Där ingår främst barnen i storfamiljen. På något märkligt sätt så blir det ändå så att högen med julklappar blir större än jag tänkt mig från början. Så numer har jag gett upp tanken på julklappsfri jul. Jag är dock fortfarande inte villig att spendera hutlösa summor på det. Och det gör jag aldrig heller för den delen.

Här är början till paket högen. Det saknas ett stort paket i samlingen, och alla klappar är inte färdiga än heller.

Jag vet att det är löjligt att "försvara" sitt klappköpande, jag känner ändå att jag är lite nöjd över några saker, vare sig det är moraliskt, idémässigt, ekonomiskt eller känslomässigt :

- Jag älskar verkligen när inslagspapper är av den miljövänligare typen, eller iaf är "bra" på något annat sätt. Jag undviker helst glatta färggranna papper som man bara kan använda just till jul pga tomtarna. Det bruna papperet är sådant där vanligt slitstarkt brunpapper, och det mönstrade är gjort av teckningar från barn, och stödjer någon förening för utsatta barn. Minns inte vilken, men ett gott syfte är det iaf. Tyvärr hade jag inte nog med tygband detta året, men visst är det något speciellt med typband, sigill och det där "gamla, istället för fula plastband?

I år lyckades jag slå in alla utom 1 klapp helt utan tejp (eller lim). Liten sak, men ändå nått. (En sådan där helt absurd grej som jag kan känna mig löjligt nöjd med)

- Så länge saker är fräscha och av lämpligt slag så tycker jag att gamla saker/loppisfynd är utmärkta julklappar. Lillan kommer få en rittavla som vi hittade i en kasse med urrensade leksaker som vi fick av en dam i huset. Funkar utmärkt och är minst lika bra som att gå till BR och betala 199-249 spänn för samma grej. Lillan själv lär inte märka eller bry sig om skillnaden.

- Förra året gav vi ju bort mina föräldrars julklappar till Rumänien. Skickade ett matpaket och ett paket med julklappar till ett barnhem. Kan väl hamna i skymmningslandet gällandes "julklapp", eftersom många opponerar sig mot att "ge bort i någon annans namn" så att säga. Dock så var alla, inklusiva mina föräldrar nöjda med saken. Kändes klart bättre att ge julklappar till fattiga barn, och mat till fattiga familjer i Rumänien än att lägga samma pengar på julklappar till folk som redan har det mesta.

- Jag gör gärna hemmagjorda, och då främst ätbara julklappar. Känns både ekonomiskt bra, användbart och mer personligt än någon massproducerad pryl.

Att säga att jag vänder mig mot konsumtionssamhället vore att ljuga. Det vore verkligen att ljuga, då jag troligen handar lika mycket, eller till och med MER än de flesta. Det är tur att jag älskar fynd och begagnat!

Att säga att jag är sååå miljömedveten och bara köper ekologiskt och kravmärkt och rättvisemärkt och gud vet allt vad det heter skulle aldrig falla mig in. Alltså, jag gör det gärna, men skulle aldrig hävda att jag gör det.

Givetvis är miljötänk, rättvisatänk och allt sånt bra. Det behövs absolut. Själv känner jag dock att man kan vända ut och in på sig själv in absurdum för att uppfylla allt sånt. Jag tillåter mig helt enkelt att vara glad för det lilla jag gör, oavsett att många gör långt mer.

Så, mina julklappar ger jag inte för att jag måste, utan för att jag vill!

Jag förstår verkligen itne varför jag ska behöva vara såhär trött!

Jag somnar, men jag verkar sova extremt ineffektivt. Maken brukar vara vänligt nog att på morgonen påpeka att är jag lika trött som jag ser ut så är det synd om mig. Gissa hur jag ser ut på morgonen, när HAN säger så!? Han är ganska tålig.

Jag tycker mig ha försökt med allt. Inget hittills har funkat. Dock tycker jag mig märka en liiiten förbättring senaste dagarn. Det går fortare att återhämta sig på morgonen efter att ha vaknat. nu tar det bara 1-1½ timme att kravla sig upp, mot tidigare typ 3 timmar.

Nya dagis tider är det också - för lillan. 8.30 "ska" hon vara på dagis. inte alls lämpligt för en liten tjej som har riktigt dåligt morgonhumör innan kl 8. Resultatet blir gnälliga och bråkiga mornar, och en unge som kommer till dagis stänigt för sent. Det är tur att de inte har någon aktivitet förrns klockan 9, då gör det inte så mycket.

Var på apoteket och frågade, men de var mycket restriktiva med att föreslå nått som hjälper sömnen. Det mesta var tydligen högst olämpligt att blanda med medicineringen jag har. Jag har tagit upp det med läkaren, och eftersom akuten trodde att mina akuta besvär berodde på sömnbrist så förstår jag inte varför läkaren inte tar någon notis till min trötthet.

Hur får man någon att förstå hur trött man är?

Eller, finns det tips på hur man sover bättre/blir mindre trött?