Idag har jag provat på gubbens träningsspel. Alltså, man blev ju varm och lite svettig, det kan inte förnekas. Det kan dock lika gärna berott på den allmänna värmen. Men det blev iaf 25 minuter med armar och rygg typ. Själv blev jag inte så imponerad av spelet, tyckte inte rörelserna stämde så bra med verkligheten. Så, nja... Som inpiration till program kanske, men kör hellre med vanliga gummiband bara då, jobbigt att hålla kontrollet och gummiband samtidigt.

Men sen var jag ännu duktigare. Bara träna är bra för att vara jag. Jag hoppade upp på Orbi-treken. Och inte nog med det, jag hade lillan på ryggen i ergon. 12-13 extra kilo på ryggen. Det gick bra dock, blev såklart löjligt varmt, men annat var ju inte att vänta. Jag körde dock bara 15 minuter. Jag ska ju både jobba till sent ikväll och behöver energi kvar till det, och vill slippa värsta träningsvärken.

Imorgon ska jag till frissan på förmiddagen så då hinns ingen träning med, men om jag inte har alt för ont kanske det kan bli en tur på orbin på onsdag igen. Kanske lite gummiband också, fast då kör jag nog utan kontroller så det blir bättre träning. Nu vet jag ju vilka övningar som rekommenderas.

Ja idag så var det då dags att träffa prästen. Imorgon är det ekaxt 3 veckor kvar, sedan är vi gifta. Då blir den oäkta gubben istället min äkta man - sicket lyft :-) Iaf hoppas jag han tycker det.

Vad finns att säga, tja, vi glömde hindersprövningen - såklart. Har tänkt flera gånger att "den ska vi minsan inte glömma", men tji fick vi . Men vi ska ses en gång till innan, så vi tar den då.

När vi var hos prästen överlämnade vi lillan till farmor och farfar. De kom och vi lämnade snabbt över saker och lillan och gick. Ungen hade visst varit knäpptyst av chock i typ 45 minuter. Och det syntes när vi gick, hon såg inte ledsen ut, men hela hon såg ut som ett stort frågetecken - hon hade nog itne greppat det där med att vi kan gå utan henne - annat än från dagis.

Men hon hade sovit i vagnen, tittat på djuren på Mariebergsskogen, ätit glass och sedan dragit med farmor på konststycken i lekparken så hon var ganska nöjd ändå.

Våra riktiga och nära vänner må inte vara så många, men de är desso underbarare.

Gubben konstaterade häromdagen att hans singelpolare, som jobbar och har schyssta löner, och låga fasta utgifter (utan familj som de är) är väldigt snabba med att bjuda honom på småsaker lite titt som tätt. En dricka, en pizza eller så. 

I helgen har lillans fadder varit här. Vi bjöd in på middag, och de tackade så gärna ja. De hade glömt bort sina egna middagsplaner, så det blev att de kom med förrätt till middagen istället :-)

Vi började prata ekonomi, då de har ett lite annorlunda arrangemang just nu, men letar hus osv. Dvs ekonomi är intressant. Och alla vet ju att vår inte är sådär jublande bubbligt bra ;-)

Idag såg vi och var ute och gick, för att avsluta på en filt på stranden. Lillan badade och vi andra satt och slöade. Sedan blev glassuget stort, och då visade det sig att våra kära vänner tänkt att bjuda oss på glass. Missförstå mig rätt, det handlar om 40 spänn (som vi har), men jag blir så varm av bara omtanken :-)

Hade det för övrigt varit större saker hade det bara kännts jättejobbigt, en glass kan jag faktiskt ta emot utan att knussla :-D

Sen fick jag veta också att det hade planerats en "minimöhippa" för mig :-D

Verkligen mini - Jag och K ska gå ut och äta eller så. Låter precis lagom för mig, och känns jätteroligt - jag längtar redan :-)

Vänner är BRA!

Vi har haft en härlig midsommar tillsammans alla tre.

Vi har dansat och fikat, och badad och vandrat i naturen. Och vi har skrattat - både med och ÅT lillan och hennes tokerier ;-)

Liten och stor spanar över Fryken

Ja tänka sig, idag på väg hem efter jobbet plockade jag blommor.

Det är ju trots allt snart midsommar, så lite vilda blommor passar väl bra hemma. Jag åkte till Fryskta, och njöt av vinden och vattnet och plockade. hem kom jag med ett fånt nästan för stort för att bäras.

Så nu står här hemma 3 buketter:

1 med höga lupiner, 1 med vida hundkex och så en liten söt med smörblommor. Somrigt blev det.

Idag har jag utsatt mig själv för tortyr, dum som jag är.

Jag tillhör den där skarar som det synligt syns på, att vi härstammar från aporna. Mina ben ser ut som ryamattor. och det är i mitt eget tycke inte fint för 5 öre.

Raka benen håller en halv dag och efterlämnar fina rödprickiga ben. Så jag brukar tillbringa även de varmaste dagarna på sommaren i långbyxor för det allra mesta.

I år tänkte jag ändra på detta, så jag köte mig en epilator. Jag visste att det skulle göra ont, men jag visste uppenbarligen inte HUR ONT!!!

Ett par tre varv på samma ställe på benet = något glesare ryamatta, och ett hyperventilerande mig. Lovande som 17 eller?

Nej jag är inte nått vidare smärttålig, hur ska detta gå?

Jag vet inte vad ärligt talat.

Jag vet att folk gör sitt jobb, men är det svårt att vara trevlig när man gör det?

Lämnade in ny inkomstredovisning till dagis eftersom jag numer iaf ska ha lön 8inte för det knappt är nån men iaf. Eftersom jag inte har fast lön så höftade jag till rätt rejält på min lön, vill verkligen inte få nått krav på mer pengar i klumpsumma i nuläget. (Tjänade i april 1300 kr, i maj kanske 7-8000, skrev 10000).

Gubbens lön är som den har varit sedan sist vi lämnade in den. Då han får sina lönespec på mailen och inte på papper så brydde vi oss inte om att fylla i det, utan skrev typ: Samma som tidigare redovisats - i Summakolumnen.

Fick tillbaka idag att jag: inte fyllt i datum som det började gälla!

Nähä, varför står det: 090421 i rutan för när inkomsten börjar gälla då???

För gubben: Inte fyllt i när det började gälla.

Nej eftersom vi antog att hon hade uppskrivet hans redovisade uppgifter där det står.

Att han måste skriva sin lön före skatt för det var så lågt för heltid!

Ja, för det står inte på redan redovisat att han INTE jobbar heltid utan 81 procent???!!! JO - det står "Jobbar 81 procent"

Fick en smärre utskällning om att nu trodde man minsan att vi hade separerat och gud vet vad. Finns en ruta som heter ändrade familjeförhållanden - hade vi kryssat i den så hade jag förstått tankegången, men jag har till och med mailat henne ang hur JAG skulle fylla i mitt pgs att jag har jobb numer.

Visst, vi kan väl skriva i nya (samma) uppgifter för gubben igen - men varför i helvete skälla så förbannat?

Den extremt otrevliga tonen och hela alltet gjorde mig sur, men det som var värst var ju just biten att verkligheter trängde sig på. Jag blev påmind om hur förbaskat "fattiga" vi är ur samhällssynpunkt.  Det är något som vi länge jobbat på att förtränga, för att inte gå ner oss helt i skiten. Vi har aktiv jobbat med att se vad vi har istället för vad vi inte har - och gjort det bästa av det. Och även glädjas åt att vi klarar oss.

Att få höra att gubbens inkomst (som vi levt på enbart tillsammans med BB) är en "omöjlig/osannolik inkomst" - tja det är som ett slag i magen som tar andan ur mig.

Nej, frågan återstår - varför i helvete kan man inte vara trevlig för?

Vissa dagar blir det bara fel vart man än vänder sig.

Fördelen - jag var så irriterad att jag trotsade telefonskräcken

I helgen fyllde svärmor jämt. Vilket såklart innebar bjudning. Det är ju trevligt iofs, men hade varit ännu trevligare om det kunde varit sol istället för duggregn. Iaf när fester är förlagd utomhus...

Sitta och äta smörgåstårta och blir blötare och blötare och kallare och kallare än ingen höjdare måste jag säga.

Dessutom, om jag inte visste det förr så vet jag nu - när man kommer upp i en viss ålder kan man bli väldigt snacksalig och bullrig ;-)

Lillan har haft det bra iaf, hon har följt sin kusin som en svans och gjort allt hon gör. Så gott som nu en 2 åring kan göra samma saker som en 5-6 åring förstås. Ser störtkul ut :-D