Ja idag så var det då dags att träffa prästen. Imorgon är det ekaxt 3 veckor kvar, sedan är vi gifta. Då blir den oäkta gubben istället min äkta man - sicket lyft :-) Iaf hoppas jag han tycker det.

Vad finns att säga, tja, vi glömde hindersprövningen - såklart. Har tänkt flera gånger att "den ska vi minsan inte glömma", men tji fick vi . Men vi ska ses en gång till innan, så vi tar den då.

När vi var hos prästen överlämnade vi lillan till farmor och farfar. De kom och vi lämnade snabbt över saker och lillan och gick. Ungen hade visst varit knäpptyst av chock i typ 45 minuter. Och det syntes när vi gick, hon såg inte ledsen ut, men hela hon såg ut som ett stort frågetecken - hon hade nog itne greppat det där med att vi kan gå utan henne - annat än från dagis.

Men hon hade sovit i vagnen, tittat på djuren på Mariebergsskogen, ätit glass och sedan dragit med farmor på konststycken i lekparken så hon var ganska nöjd ändå.