Direktlänk till inlägg 19 februari 2010

"Du är så fin"

Av Martina - 19 februari 2010 21:32

Eller andra "ytliga" kommentarer tillsina barn. Det ska man tydligen inte säga.


Jag kan klart förstå principen, att inte man ska se till det yttre, utan uppskatta "hela" barnet, för vem det är. Men jag vet inte om jag tycker att det ena måste utesluta det andra. Dessutom, lägger vi verkligen samma värdering i det hela när det gäller vuxna och barn?


Om jag säger "du är så fin" till lillan så menar jag i 9 fall av 10 att "du har sådan fin personlighet", "du ser så strålande glad ut" (och vem är inte "fin" då?) eller "du har på dig kläder som du tycker är fina och du är lycklig över det". Inte tycker jag ärligt att ungen är fin i ytlig bemärkelse när hon är kladdig eller rödmosig i fejjan och kommer i flera omatchade nyanser av samma färg, och en helt avvikande på strumporna, och med lera i håret. Ärligt. Det är inte min syn på det ytliga fina.


Jag säger väldigt mycket utan att tänka, men jag ska verkligen försöka tänka efter vad jag säger till lillan om dagarna. Antalet lär väl säkert bli fel (även om jag försöker tänka riktigt), men proportionerna stämmer nog ganska väl.


"Du är fin/du har gjort något fint" - 10-20 gånger om dagen kanske (och då oftast bemärkelserna ovan)

"Du är så busig/en busråtta mm" - 20 gånger per dag

"Du är så härlig!/Vad härligt att du ville" - 30 gånger om dagen

"Vad snällt att du ville hjälpa..." 10 gånger per dag

"Jag blir så glad när du/att du..." - 20 gånger per dag.


Sen säger jag såklart massa annat också, men avrundat 150 kommentarer av ovanstående slag kommer garanterat. Sen är ju alla såklart inte posetiva - resterande som inte är uppräknade består säkert av "du är så envis, tjurig, omständig, frågvis osv osv.


Men sen när är fint något negativt - om man får höra annat med såklart?



 
 
Ingen bild

Kristin

20 februari 2010 00:59

"Du är fin" kommer alltid att vara nått possitivt i mina ögon. Mina barn ÄR fina, och de är även duktiga, fantastiska och underbara. Och jobbiga och krävande.

Det är väl lite av en trend, man ska inte ge barnet komplimanger, för då får de prestationsångest. Jag tror inte att det är så, inte alls. Jag kommer att fortsätta säga till mina barn att de är fina/duktiga eller rent av kanske omöjliga så länge jag inte får klara tecken på att de mår dåligt av det...

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
   Spamskydd  

Kommentar

Av Martina - 29 december 2010 12:18

Eller?   Jag blir rent förskräckt när jag läser hur mycket och dyra saker folk öser över sina ungar i juletider. Inte mitt problem - folk får göra vad de vill, men visst väcker det funderingar.   Själv tycker jag att det blev lite väl många j...

Av Martina - 21 september 2010 16:05

ang det här med sverigedemokraternas intåg i riksdagen. Egentligen så tycker jag att det tagit på tok för stora proportioner bland folk, media och tja.. allt. Folk som normalt sett inte bryr sig ett skit, eller kanske ens röstar har starka åsikt...

Av Martina - 13 september 2010 10:07

Jag funderar ganska ofta över det. JAg är totalt stillös, eller så har jag en mycket bestämt kluven stil. När min far flyttade tog vi över hans köksbord, då vårt eget var lite halvfarligt ostabilt när man har en klättrig unge. Ett proktiskt furu...

Av Martina - 7 september 2010 10:26


i ett badrum!   Inte gör jag det iaf.     Det mesta har dock sin förklaring. Eller kanske inte. Det finns aen förklaring att de kommit dit, men inte varför de ligger kvar.   Jag håller på att byta badrumsskåp. Nått som inte är helt enk...

Av Martina - 3 september 2010 11:19

Undra varför jag inte har bloggat på så länge?! Kanske var det sommaren som kom ivägen. 10 veckor hemma med lillan på heltid - då blir det mindre tid kan jag lova.   Så nu kan jag passa på att hylla dagis - jag får massor gjort när lillan är iv...

Ovido - Quiz & Flashcards