Nej just det, det ska man ju inte göra nej!

Men sånt struntar vi i här hemma, ibland. Efter att ha målat lillans rum så var jag fortsatt sugen på färg och bestämde mig dörför att göra rosa potatismos till dagens fisk.

Nått var det nog med färgen, för vi verkade alla bli lite fnissiga och spralliga där vi satt och åt. Jag kommer inte ihåg varför, men rätt som det var så lutade jag mig över bordet och placerade en stor klick potatismos på makens näsa!

Lillan skrattade så hon kiknade. Maken själv satt och försökte se förnärmad ut, men jag såg allt att ett leende ryckte i mungiporna.

Sen bara fortsatte det och vi kladdade potatismos på varandra lite hitan och ditan, kors och tvärs. Ellan blev mest utsatt och hade potatismos i nästan hela ansiktet. Och skrattet pärlade som ljuv musik i våra öron och ögonen strålade av bus och total glädje.

Nog för att det blev lite kladdigt, vi fick duscha och torka bord och golv lite - men det var det värt!!!

Tänk vad härligt det är att släppa kontrollen och bara låta sig ryckas med i sitt barn okontrollerade och ocensurerade glädje. För den saken städar jag gärna många golv!