Gasnka ofta både känner och inser jag, samt får påpekat för mig att jag är bossig och bestämmande. Sant sant, det nekar jag inte till.

Men om man ska tänka efter, hur är det egentligen med den saken?!

Vi är inget sådant par som alltid är sams, tycker samma saker, har samma smak osv. Utgångspunkten är att vi alltid är oense i en fråga, så får allt annat bli en glad överraskning - bra tänkt va? ;-)

Så, vad är det egentligen jag bestämmer...

Vilken middag det blir, var lillan ska ha på sig, vilken dag vi ska handla, vad vi ska handla, vilka sängkläder vi ska bädda med, vart vi ska hänga upp tavlorna osv osv. Iaf, den typen av beslut - oftast. Gubben bestämmer ju sånt ibland också, men oftast är det jag.

Så vad har gubben bestämt - om vi tittar bakåt i tiden?!.

Vilken lägenhet vi skulle köpa, Vad lillan skulle heta, att lillan skulle döpas, att vi ska gifta oss i kyrkan...

Tja, den typen av beslut är det han som tar. Jag vet egentligen inte varför det blivit så, men i samtliga frågor har jag vikt mig för hans åsikt.

Så okej, jag kanske bestämmer 10 gånger om dagen, och han 2 gånger om året, men vilka beslut är betydelsefullast?

Och förresten, klart han bestämmer oftare än så, han klär ju lillan ibland också givetvis, men ändå :-)