VI uppfattas nog som rätt underlig familj ibland. Säkert i många avseenden, men idag tänker jag främst på "provsmakningsfronten".

Under veckosluten erbjuder ju många affärenr provsmak på lite ditt och datt.

För att ta denna veckan:

IKEA, bjussar på chokladtårta. Lillan får en bit. Damen försöker erbjuda både mig och gubben också - Jag försöker att inte äta onyttiga saker, och gubben kan inte äta laktos = tårtan. Bara lillan som smakar.

Willys, köttbullar, prinskorv och sillsallad. Lillan och gubben provsmakar. Är mjölk i köttbullarna enligt etiketten = gubben spottar ut maten, och bara lillan smakar av allt.

Coop, bjuds på smörgåsrån med mjukost. Återigen, gubben kan inte smaka pga laktosen, och själv gillar jag inte mjukost. Så återigen bara lillan som provsmakar.

För oss är det ett bra sätt för henne att provsmaka saker som vi inte har här hemma, av olika anledningar. Är ju trots allt bra att få prova även andra saker. Laktosbiten hindrar gubben för det mesta, och min kräsna smak hindrar mig.

Tänk om någon tror att vi inte ger lillan nog med mat, utan måste skicka runt henne bland provsmakningsstånden?

:-)

Idag blev det riktigt husmanskostaktig mat här hemma.

För första gången, iaf sedan hemkunskapen i 8 klass, panerade jag fisk.

Till Gubben gjorde jag en sås av vispad grädde, senap och Ajvar. Läckert blev det. Själv åt jag resterna av gårdagens kräftröra till.

Lillan åt och åt och åt! Hon åt upp både potatis och fisken och morötterna och bad sedan omväxlande om mer både fisk och potatis. Sen skulle hon även ha av mina morötter. Så 4 bitar panerad fisk (jag åt 3 bitar), 2 potatisar och typ 1 dvs rårivna morötter tryckte lillan i sig. Så mycket har hon inte ätit på... väldigt länge.

Så det blev tummen upp från både liten och stor!

Och jag blev alldeles varm och glad när lillan åt så mycket och sa GOTT. För visst är det nått speciellt när ens barn gillar ens hemlagade mat.