Ja det känns verkligen som jag svävar mellan hopp och förtvivlan, lugn och nervositet.

Jag försöker tänka de där klassiska grejerna: "alla är vi barn i början", "man måste börja någonstans", "den är säkert lika nervös som jag" osv osv. Ibland funkar det, ibland inte :-)

Men det är oavsett en stor framgång. På hela den här resan - från första intervjun, tills idag, första arbetsdagen är det ungefär 1 månad. I helgen bröt jag ihop någon timme. Det var första sammanbrottet, annars har jag tagit det med jämnmod, förutom klumpar i magen ett par gånger. Men de klumparna har kommit och gått lika fort igen, bara varat någon minut.

Så för mig är det verkligen en framgång att jag sitter här nu, och bara är lite småhispig, och inte totalt förstörd av nerver.

Kanske går det att förändras lite, trots allt.

Nått som jag tycker mig ha märkt, den här veckan har verkligen förändrat mycket. Gubben verkar betydligt mer harmonisk efter att fått vara själv några dagar med lillan. Och han verkar väldigt mycket mer avslappnat inställd till det faktum att jag har ett jobb. (hur det sedan går vet ju ingen).

Dessutom känner jag själv ungefär detsamma, känns skönt med lite struktur och måsten i tillvaron. Inte bara de där trista måsten som städa, tvätta och sånt. har redan hängt tvätt och satt igång tvätt och diskmaskin idag, sånt händer aldrig på lediga dagar :-)

Igår chokade gubben dessutom, han som konsekvent vägrat tänka tanken på fler ungar kom och sa att "fullt möjligt att börja fundera på" :-D

Tänk vad folk kan överraska!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Eller?   Jag blir rent förskräckt när jag läser hur mycket och dyra saker folk öser över sina ungar i juletider. Inte mitt problem - folk får göra vad de vill, men visst väcker det funderingar.   Själv tycker jag att det blev lite väl många j...

ang det här med sverigedemokraternas intåg i riksdagen. Egentligen så tycker jag att det tagit på tok för stora proportioner bland folk, media och tja.. allt. Folk som normalt sett inte bryr sig ett skit, eller kanske ens röstar har starka åsikt...

Jag funderar ganska ofta över det. JAg är totalt stillös, eller så har jag en mycket bestämt kluven stil. När min far flyttade tog vi över hans köksbord, då vårt eget var lite halvfarligt ostabilt när man har en klättrig unge. Ett proktiskt furu...

i ett badrum!   Inte gör jag det iaf.     Det mesta har dock sin förklaring. Eller kanske inte. Det finns aen förklaring att de kommit dit, men inte varför de ligger kvar.   Jag håller på att byta badrumsskåp. Nått som inte är helt enk...

Undra varför jag inte har bloggat på så länge?! Kanske var det sommaren som kom ivägen. 10 veckor hemma med lillan på heltid - då blir det mindre tid kan jag lova.   Så nu kan jag passa på att hylla dagis - jag får massor gjort när lillan är iv...