Idag gjorde jag ett massivt ingrepp i vårt tak!

Huset byggdes 1958, och sedan dess har denna skönhet (obs, läs in ironin i påståendet tack) till lampa suttit i köket. Eller glasjoxet är säkert av nyare slag då den enligt kvarsittande prislapp kostade 29 spänn på OBS!, men takfästet är original, som så mycket annat här.

Då lampan har glappat av och till sedan vi flyttade in så bestämde jag mig idag för en rejäl felsökning. Det var enkelt då det söndermurkande fästet till själva glödlampan smulades sönder i min hand. Så då fick hela skitan åka ner - ÄNTLIGEN.

Nu gäller det bara att hitta en ny, vettigare lampa att koppla upp. Det är det minsta problemet iofs, värre är att få upp skiten i taket, då hålet har skrämmande prportioner som dagens skruvar har svårt att matcha.

Men, det tog ju 4,5 år att få ner skiten, så nu kanske vi kan ta 4,5 år till att få upp nytt?

Traditioner... Sådana finns det ju en del bland folk. Själv har vi en del, men inte så många. Kanske något som kommer med åren - våra 6 år tillsammans, varav 3 med lillan har inte givit så många än.

Jag ser dock en viss likhet i de traditioner som vi tycks anamma dock.

Den senaste:

  Den gillar maken och lillan, så jag tiger och låter dem hållas :-)

Semmeldagen brukar maken fira högt också - sedan han blev mjölkintolerant så får han vara utan.

Kanelbullens dag firar vi.

Ja man kan helt enkelt se ett visst mönster - vi firar allt som har med mat att göra, istället för alla hjärtans dag, menlösa barns dag, kvinnodagen och annat tjafs ;-)

Representerar vår familj väl måste jag säga - mat står högst på vikt(ig)-listan!