Tänk, nu är det ungefär 3 veckor samt några kilon kvar på min viktresa. Jag hoppas för guds skull att de sista kilona hinner ge med sig på den tiden.

Skulle de inte göra det - ja då må det nog vara hänt iaf.

Snart 3 år sedan jag satte ner foten och tänkte att "nej nu får det verkligen vara nog". Då hade jag passerat det 3-siffriga på vågen, med råge.

Det fanns en tid för länge sedan då jag tyckte att "går jag över 70 kilo kan jag lika gärna lägga mig ner och dö". Visst är det skrattretande hur korkad man kan vara när man är ung?

De senaste åren har jag: Gått ner 27 kilo, för att sedan hitta någon form av "trivselplatå" på 5 kilo mer. Sedan blev jag gravid och gick upp drygt 25 kilo.

Lillan kom, och 2 månader senare var jag tillbaka på min trivselplatå.

Året gick, och jag gjorde nada.

Sedan tog jag beslutet i början på 2008 att NU ska jag göra ett sista ryck och få bort den andra halvan av alla onödiga kilon. Det har varit envisa kilon måste jag säga. Jag är idag på precis samma plats som jag var tidigt i somras, efter ett evigt pendlande med de 5 trivselkilona upp och ner.

Men min förhoppnig är iaf att när dessa veckor är slut - att jag får uppleva triumfen (för mig själv) att vara 50 kilo lättare, och en tvååring rikare. Det vore sådan oerhörd lättnad att verkligen få trycka på knappen MÅL/FÄRDIG.

Men, med vägledning av bilden i föregående inlägg här i bloggen, så inser jag: även om jag INTE skulle nå de magiska 50 minuskilona, så ska jag vara väldigt nöjd.

Jag är långt ifrån perfekt, och det finns många dagar som jag avskyr mig själv och min spegelbild. MEN, i jämförelse med den enda bild som finns på mig från de tyngre dagarna, så är skillnaden ofantlig. Så om det i realiteten skiljer 45 eller 50 kilo, det är av underordnad betydelse.

Jag har ett BMI inom det normala, jag behöver inte köpa kläder i storlek 54 längre, och jag flåsar mig inte upp för trappen härhemma - det är gott nog det :-)

Så när tiden har runnit ut, då ska jag göra som jag gjorde alldeles i början av min nedgång: Jag samlade ihop saker motsvarande förlorad vikt och lyfte. Det gav en väldigt tydlig bild av hur mycket man pratar om. 10 kilo lät inte så mycket om man betänkte att man hade 40 kvar, men att lyfta 10 kilo, det kändes.

Jag tycker lillan är tung (runt 11,5 kilo) att släpa på. Då är frågan hur jag rent ut sagt pallat att släppa runt på mig själv, det motsvarar ju mer än 4 stycken av lillan. Kommer jag ens kunna hitta saker att lyfta, kommer jag kunna lyfta alla kilon?

Nej, jag är väldigt ofta missnöjd med mig själv - men jag måste ändock säga att om jag tänker till, då är jag förbannat stolt!

Nu återstår bara att se hur det går ;-)

Idag hittade jag klänningar :-)

Lindex hade ta 2 betala för 1 på alla damrea. Så då fick jag mig 2 klänningar - för 149 spänn. Ordinariepris 548 :-)

Självklart är kläderna det viktigaste, men det känns trots allt liiiite ytterligare bättre när man gör fynd också - eller är jag ensam om att tycka det?

Den ena klänningen är svart med turkost snirkligt mönster. Den får inte vara med på bild då den absolut inte gjorde sig på foto. Men den är fin live, och den är så skönt så det är inte sant. Avskuren under bysten och massa vidd i kjolen, så den funkar även de sämsta av dagar :-)

Den andra är omlott och syns på bilden nedan. Den kräver lite mer, så den är inte för dåliga dagar, då den inte döljer ett skit :-D

Dessutm får jag se till att ha linne under eller fästa ihop den upptill - för urrigningen bliv en hel del djupare än vad jag kan tänka mig att gå med. Men sånt är ju enkelt fixat så :-)

Skum pose blev det också, men det är ju inte klänningens fel iaf :-D

Totalt spendera av klädbudgeten hittills: 232,25 spänn = 767,75 kvar att spendera  ;-)

Igår gjorde jag mig ett reafynd!

Eller flera om man ska vara sådan ;-)

3 dagar har jag varit och traskat och provat och haft mig, men inte slagit till. Igår kom SMS om förtur på halva rean hos Kapp Ahl, så då blev det en rund till. Jag tycker inte de brukar ha sådär mycket roligt, men ibland finns en del bra basic :-)

Jag har givit mig själv (eller vi har givit mig) en klädbudget på 1000 spänn - för tillfället - då garderoben ekar väldigt tomt. 1000 spänn kommer man inte så himla långt med på det stora hela - men man kan ju få tag i någon/några uppsättningar iaf. Dessutom, nu i rea tiderna så kan man få ganska mycket för pengarna.

Jag vet inte om jag har sagt det, men jag är sådan där typ som håller hårt i pengarna när jag har dem. Nu vet jag att jag har 1000 spänn som jag FÅR spendera på kläder till bara mig själv. Det brukar betyda att jag inte hittar ett skit som jag är villig att betala för. Så ge mig pengar med avsikt att jag ska handla = handlar jag inte. Bra spartips, låna det gärna ;-)

Iaf, för att återgå till det jag skulle skriva: Jag hittade mig en kofta :-)

Ingen varm och go, det har jag redan en ganska ny, utan en söt liten sak.

Kroppen förändras på många sätt av att gå ner många kilon, men något av det mest synliga - iaf för mig - är det vackra sladdret på överarmarna. Jag brukar ju ha brallor på mig, så magen tex går ju rätt bra att gömma, men armarna syns ju oftare. Det är dessutom inte något som går bort med träning, mer än delvis, utan nått jag får leva med helt enkelt.

Koftan har sådana där luftiga ärmar, som går drygt halvvägs ner på överarmen. Så den döljer det värsta fladdret skapligt, och gör att jag kan använda t-shirts och linnen utan att vantrivas :-)

Ordinarie priset var 279 spänn, och jag betalade 74,50, så jag är helt nöjd med det priset också. Köpte mig ett par vantar också - så totalt har jag spenderat 83,25 kronor av min budget.

Lillan fick en kofta och 4 par trosor dessutom - totaltpriset för våra saker var ca 570 spänn. Ja betalade 170 för allt, så jag tycker det var bra fynd :-)

Kofan nedan, det syns inte så bra, men om man ser i spegelbilden så ser man lite av funktionen för ärmarna iaf :-)

Dessutom funderar jag på om kjolen (den randiga på andra bilden alltså), är den allt för fjortisaktig eller kan man a den när man närmar sig 30, utan att se ut som maskerad? (Den var väldigt skön)