Ja jag var tvungen att citera ;-)

Och ja, jag har bestämt mig för att kämpa. Tills jul (precis som jag sagt hela tiden) ska jag ha fått bort de sista envisa kilona. Och jag skall inte hänga upp mig på om jag går upp några av dem igen (ett fåtal), men jag ska korsa det där målsnöret iaf :-)

Så nu gäller det, tänka posetivt och heja på sig själv, istället för att deppa ihop.

Dessutom Camilla - jag blir ganska tävlingsinriktad nu när det går så bra för dig *applåder*, så jag ska använda dig som sporre för mig själv :-)

Jag gillar ju utmaningar, så jag ska tänka: "kan du så kan jag".

Vill bli lika imponerad av mig själv som jag är av dig. Jag kan ju inte leva på "gamla meriter" i all evighet.

Alla sätt är bra utom de dåliga, är det inte så det heter?

Så heja oss, och såklart ni andra som vill bli hejade på :-)

Ja, är jag för evigt dömd att känna mig som en fet kossa?

Jo jag vet att jag inte ÄR det, men jag känner mig oftast som det. Och inte blir det ju bättre av att självciciplinen tycks obefintlig, och att de där sista kilona som vore bra att få bort, de sitter som berget. *mutter*

Det känns väldigt orättvist!

Orättvist att jag som älskar mat och älskar att laga mat, och numer även att baka - att jag inte kan få äta den utan att behöva tänka hela tiden.

Varför i hela friden kan inte folk som sitter och suckar över hur jobbigt det är att behöva äta gå upp i vikt istället - så kan jag som VILL äta få hålla min?

Jaja, jag vet att livaet är orättvist, men det stör mig ändå. Nj, vi äter inte alltid väldsbäst mat, inte alls. Men vi äter trots allt ganska bra för det mesta. Problemet består ju mest i att det är så gott, så vi äter MYCKET.

Och inte blir vi mätta på mindre mat heller.

Gubben är en sådan där lycklig jävel som kan äta nästan obegränsat och ändå inte gå upp i vikt. Eller rättare sagt - han kan pendla upp och ner inom 5 kilos intervall. Dock så gör det honom inte ont att ligga på de där 5 plus, då han snarast blir tanig när han ligger längst ner i intervallet. Så för hans del handlar det om trivselkilon. Dessutom är kilona inte speciellt logiska, de följer inte mängden mat.

Så hur är det egentligen, ska man sätta sig på arslet och ge upp, eller kämpa vidare och försöka nå det där målet som så envist håller sig borta?

Jag gillar inte orättvisa!

Så, det var förhoppnigsvis allt gnäll för idag.

Till min stora glädje så ser jag att min besöksstatistik visar ca 25-30 besökare om dagen i min lilla blogg. Jippie - TACK :-)

Det är ju ingenting i relation till de stora bloggarna, men rätt tufft att ni ändå är 30 pers som vill läsa om MIG OCH MITT. Det gör mig facinerad, glad och nyfiken.

Vem är du som läser?

Några av er vet jag ju redan, eftersom ni lämnar små kommentarer ;-)

Men ni som inte säger så mycket utan mest läser, eller kikar in - vilka är ni?

Kan ni inte hojta lite och vifta med handen eller nått, så jag kan se er?

Bara om ni vill förstås, självklart får ni fortsätta och läsa i det dolda om det passar er bättre :-)

*nyfiken i en strut*

Ja idag känns det nästan så. Stått i köket istort sett oavbrutet från klockan 10.30 till 15 iaf.

Men då har jag fått en del gjort iaf, så nått var det ju vunnet med det.

Så vad har jag då gjort idag:

*Diskat och städat köket.

* Bakat havregrynsbröd - 4 rejäla limpor. Dessutom hjälpte lillan till och bakade en yttepytteliten limpa. Avrundat uppåt så kostade bröden totalt 12 spänn, lagom kostnad :-)

* Lagat vegetarisk lasange - Fullkornsplattor, fyllningen är vitkål och morötter, och såsen baserad på röda linser. Ordentligt nyttig alltså.

* Gjort äpplesaft

* Gjort äpplemos - En burk vanligt och en "julmos". Julmoset är då med kanel i :-) Perfekt att smeta på i bullarna om man bakar sådana eller för lillan på tomtegröten.

Sen har vi ju förstås fått städa och diska ur köket en gång till, efter allt stök :-)

Nedan syns lillans minilimpa, brödet och lasangen (i extrem närbild)

Foccacia - grundrecept 2 bröd. (Jag gjorde dubbelt) 

25 gram jäst

3 dl ljummet vatten

½ dl olivolja

2 msk honung

1 msk flingsalt

7-8 dl vetemjöl special

Smula jästen och blanda samma med allt utom mjölet. Tillsätt sedan mjölet lite itaget, arbeta samman och knåda ca 5 minuter.

Jäs övertäckt i bunke i ca 45 min (dubbel storlek)

Sätt ugnen på 225 grader.

Baka ut på mjölat bakbord, 2 bröd ca 1½ cm tjocka

Jäs till dubbel storlek, ca 30 min på plåt under bakduk. (Olja och salt på plåten)

Med fyllning - sätt i fingrarna och gör hål, stoppa i fyllningen, stör över flingsalt och ringa över lite olja.

Grädda brödet i mitten av ugnen ca 10 minuter.

Receptet från A piece of Cake av Leila Lindholm

:-)

Jag måste ha drabbats av något sådant tror jag. Jag bakar inte varje dag, men säkert 3 gånger i veckan iaf, om inte mer. Inget fel i det iofs, men hur farao hinner vi äta upp allt är frågan?!

Kanske är därför byxorna börjat strama betänkligt över magen...

Iaf skall det bakas mer imorgon, men då blir det lite "nyttigare" bröd, med havregrynsgröt som bas. Receptet på påsen, måste ju testas. Bara hoppas det får plats i frysen.

Min nya favorit (eller ny och ny) är foccacian - snabbt lätt och GOTT!

Idag blev det 3 olika varianter:

2 bröd med körsbärstomater

1 bröd med ost och oregano (Önskemål från gubben)

1 bröd med touch of Herbs

Blir provsmakning senare ikväll, när lillan lagt sig. Det mesta är dock tänkt att vara kvar imorgon, lite vardagslyx till far i hushållet på fars dag :-)

Idag är det lyxmat på hög nivå. Älgstek med trattkantarellsås och klyftpotatis. Finns väl egentligen inte så mycket att säga om det. Dock så är inte jag överförtjust i älg, så för min del hade jag lika gärna eller kanske hellre ätit något annat ;-)

Men ibland får man böja sig för gubbens smak.

Billig middag var det iaf - om jag säger 3 kr totalt så överdriver jag nog lite. Potatisen, en skvätt olja och smör till svampen och lite vitlök, salt och peppar :-)

Älgen är från svärfars jakt, och svampen från svärmors svampjakt. Ibland är de väldigt bra att ha, mer än vanligt ;-)

Lillan fick en stol av farmor och farfar. Gubbens farfar fick den någongång när han var liten - i början på 1900-talet. Så ca 100 år gammal är den.

Det mest facinerande är att förutom 2 spikar som blivit isatta vid någon reparation, så är den helt spikfri. Den är ihopsatt med träpluggar. Det kan man kalla hantverk

:-)

Jag är inte förtjust i gulnat trä, och skulle gärna måla den. Men jag inser också att det nog vore att vanhelga det. Så jag får väl vänta tills den äldre generationen inte finns länge och sätta tänderna i den då om det fortfarande känns så. Är ju bara sisådär 20-30 år kvar ;-)

Nädå, jag tror den skulle bli jättefin i färg, men vissa saker ska nog vara som de är, trots allt.

Charmig är den iaf, men det skrämmer mig lite att vårt brutala lilla monster ska ge sig på den...