Bara kan inte låta bli att visa den fina klockan som bor i lillans rum.

Den är snygg, och det gör det mycket lättare att komma ihåg att kika när hon somnar och vaknar dessutom ;-)

Lillan tokälskar den därtill :-)

Köttfärssås i paprika och baka i ugnen. Om man nu kan kalla det köttfärssås med tanke på hur lite köttfärs det är i ;-)

Men iaf, grönsaker och köttfärs, hälften tillsammans med pasta som matlåda tills imorgon och hälften blandat med keso till dagens middag.

Annars brukar jag bara köra in allt i ugnen direkt, men idag förvällde jag paprikorna lite innan, så de blev lite mindre knapriga och mer genomgjorda.

Ost blev det ingen på då jag i stund av frossa ätit upp det som var kvar av den för några dagar sedan :-(

Men iaf, serverades med sallad som synes

Både stor och liten blev nöjda med dagens rätt :-)

Jag är verkligen inresserad av inredning, jag tokälskar det. Tyvärr så märks det inte här hemma :-(

Det första är väl att vi är rätt slarviga av oss, så det är alltid stökigt här hemma. Det manar inte direkt till att göra fint när det ändå ligger massa saker och prylar över allt *suck*

Det andra är väl att jag (eller vi, men det är mest jag som bryr mig) inte har någon direkt bestämd stil rakt igenom. Jag tycker om personlighet i hem, tycker om trä, tycker om vitt, älskar orientaliskt osv. Dvs det finns saker inom de flesta genrer som jag gillar. Det försvårar lite för att få ihop det på ett bra sätt gentemot om man hade en "enhetlig stil".

Det tredje är väl att vi har så sjukt mycket saker då vi båda är "samlarråttor". Det innebär att det är ganska kostsamt trots att vi inte köper dyra saker. Dessutom är det svårt att få fram någon riktig hållbar vision i allt virrvarr av saker. Samtidigt har vi väldigt svårt att skiljas från alla våra saker.

Det sista hindret på vägen handlar väl lite om punkt nummer 2 - stil.

Jag är väldigt ombytlig av mig vilket gör att det är ohållbart att köpa "riktiga" saker, eftersom jag vill byta ut dem med jämna och täta mellanrum.

Sedan är det klart att de eventuella tankar om hur vi vill ha det måste gå igenom "lillancensur". Självklart skall inte allt vara skit för att man har barn och allt skall prioriteras bort, men jag tror på viss barnanpassning. Vet inte hur det är för andra men iaf är min 15 månaders överallt alltid. Så utan barnanpassning så skulle jag inte kunna sitta ner i 2 sekunder, än mindre laga mat eller gå på dass eller liknande. Så ja, lite anpassar vi också vårt hem efter henne.

Nedan en bunte bilder på saker/detaljer i vårt hem som jag gillar extra mycket:

Älskar statyetter - främst i form av familjer, samt saker i form av 3 som symboliserar oss 3 i familjen

Orkidéer är min senaste upptäckt

Slukar inredningsmagasin

Jag tillhör  utan minsta tvekan den sortens människa som är ostridbart extremt lata. Finns det enka utvägar för saker så tar jag gärna dem.

Speciellt lat är jag angående träning och motion. Helst sitter jag på röven och rör inte en fena,alternativt ligger på soffan med en bok eller liknande. Riktigt jobbigt lat.

Drömmen vore ju såklart att vara en sådan där hurtig människa som yr runt och får allt fixat, gärna innan man ens tänkt tanken. Men det är ju bara att glömma.

Men iaf, för att komma till saken. Viktnedgång är ju relativt ofta, och lämpligen kopplat till iaf liiiite motion. Så det är bara att bita sig i svansen och köra på. Så när gubben och lillan var ute så hoppade jag upp på orbin och trampade en liten stund. Blev endast 15 minuter, då jag inte orkade motivera mig för mer idag. Men jag höll hyfsat tempo och hade hårdare motstånd än vanligt, så jag är ändå nöjd med mina 6 km :-)

Det är ju iaf klart mer än de INGA minuter och kilometer som jag innan hade planerat för ;-)

Bara att hoppas att jag kan fortsätta att överraska mig själv, eller ännu hellre, skaffa nog diciplin för organiserad och planerad träning :-)

Hade i lite av varje av de grönsaker som fanns hemma, inget konstigt alls.

Istället för krossade tomater som jag brukar ha i som "sås" så gjorde jag såsen på blomkål och gräslök. Kanske var det den som fick lillan att äta så hon storknade :-)

Pastan har inte kommit i på första bilden, så det blev precis lagom såsigt när den kom till som synes.

Så lång tid har förflutit idag, sedan jag tog tag i min övervikt - för sista gången hoppas jag!

Sedan dess har tillvaron sett ut som så att jag gick ner 27 kilo på ca 4 månader.

Då tog jag en medveten paus för att försöka hitta någon sorts stabilitet vikmässigt. Gick upp 5 kilo närmaste månaderna, men stannade där och höll mig.

Då blev jag gravid, och gick ner i vikt i början, sedan upp sakta, för att de sista 10 veckorna gå upp ca 2 kilo i veckan. Jag slutade väga mig ca 2 veckor innan lillan föddes - då hade jag gått upp 25 kilo och vägde alltså 3 kilo mer än när jag började gå ner i februari.

Dock så var det mest vatten som samlats de sista veckorna, så första veckan efter lillan föddes rasade 18 kilo av igen.

Sedan tog det stopp, och jag fick jobba lite för att få bort de övriga 7 gravkilona, som var borta 2 månader efter förlossningen.

Efter  ett större antal månader utan att bry mig bestämde jag mig för att få bortresten av de kilon som jag påbörjade den där dagen 5 februari 2006. Min bortavarao från vikttänk hade resulterat i 2 nya kilon, men det är ju inget på ½ år ju :-)

Så vid nyår bestämde jag mig för att fortsätta neråt, och gick på ca 4 månader ner ca 20 kilo. Sedan dess har det gått upp och ner, men vid dags dato så har jag iaf senaste åren gått ner totalt 44 kilo borträknat graviditeten. Medräknat den, har jag istället gått ner 77 kilo (eftersom jag gått ner ett antal kilon dubbelt).

Nu är det inte många kilon kvar till målet - så visst vore det väl själva sjutton om jag INTE skulle ta dem också :-)

Jag VILL avsluta detta nu!

Som vanligt när jag lagar mat så blir det inte som det är tänkt. Det slutar alltid med att jag slänger i en massa extra saker, tar bort och förändrar.

Insåg när jag påbörjade matlagandet att champnjoner består av väldigt mycket vatten, så de kommer krympa bort.

Eftersom jag ville ha mycket mat, så det räckte även till matlåda så behövs det drygas ut. Så det kom till rivna morötter, kikärtor, spenat och lite annat smått och gott.

Lillan var inte övertygad, hon fick kväljningar efter att ha stoppat in en kikärta i munnen (vilket man ju kan förstå), och var inte på så bra mathumör efter det. Men hon petade iaf i sig lite grann.

Angående kikärtor för övrigt, så brukar vi göra "storkok" då och då, och sedan lägga i kylskåpet i nån god marinad. Kan man ta lite i maten varje dag, och det blir bara godare med tiden när det suger åt sig mer smak från marinaden. Busenkelt :-)

Inser att bilden inte blev den bästa, och färgerna är förvrängda, så det ser mer oaptitligt ut än det var - för det gick hem hos stor.

Förra månaden var "ät allt ur skåpen månad", och vi handlade inte speciellt mycket om man ställer det mot andra månader.

Nu är det dags att bli rediga och planera vår mat, och storhandla utifrån veckomatsedel. Säkerligen blir det ändrigar i matsedeln under veckans gång - det blir ALDRIG som jag tänkt mig. Dock så blir det ju något att handla utifrån och förhoppningsvis går maten "åt" bättre. Och det bör ju klart bli billigare att storhandla än impulshanda ;-)

Utifrån beräkningar från kunsumentverket så "bör" vår familj äta för ca 4.300 spänn i månaden. Det är mer än vi har kvar efter betalade räkningar per månad i genomsnitt, så det är bara att glömma. Vi tänkte satsa på 4000 i månaden, inkluderat blöjor, toapapper och allt annat sånt "hushållskrafs". Det ger 1000 spänn i veckan - det bör ju kunna funka tycker jag :-)

Veckans matsedel bygger på att vi har en hel del kvar i frys och skafferi kvar forfarande, så den blev nog en mindre inköpslista än man kan kalkylera med normalt sett.

Slutsumman denna vecka blev ca 550 spänn, men då lär ju viss kompletteringshandling behövas i form av mjölk och sånt. Men det kostar ju inte multum iaf. Så denna vecka lär 1000 spänn underskridas tack och lov :-)

Tanken är alltså inte att äta så billigt som möjligt, utan bra mat i första hand. Och den andra tanken är ju då att planera smart, så man inte betalar mer än nödvändigt.