Lillan har bara varit borta från oss båda 1 gång. Då var hon 1½ timme hos farmor och farfar och vi fick "tvinga oss" att vara borta såpass länge.

Idag var 3 dagen av dagisinskolningen och det var dags att testa att gå ifrån.

I början så var lillan mer än vanligt mammig och skulle sitta i knät osv. Men efter en knapp timme så sa det bara swip så hade hon parkerat sig själv i bilrummet och gick och sorterade. Helt för sig själv och utan att bry sig ett jota om mig. Så ca 15 minuter senare sa jag och de andra föräldrarna hejdå, och gick.

50 minuter ca var jag borta, och när jag kom för att hämta så var de ute och lekte på gården. Lillan sparkade fotboll (som vanligt). Hon kom med en ruskig fart när hon såg mig, men bara för att hämta mig och sällskapa med bollsparkandet.

Fröken berättade att hon hade sympatigråtit lite med en av killarna som blev ledsen när vi gick, men det var inte mer med det. Sen fick hon väldigt fart under fötterna när hon hörde talas om att gå ut. Så dett får man ju anse vara bra :-)

Skadar ju inte med lite sympatigråt - visar väl iaf på lite empati ;-)

Och jag tror som vanligt att det var jobbigare för mig, än henne att vara borta.

Jag är så stolt över mitt lilla underverk.

Ja just det, lillan har lärt sig/övar på att hoppa jämnfota :-D

Ser bara för roligt ut, som en misslyckad backhoppare eller så. Oftast får hon inte nog med kraft för att lyfta från golvet, men ibland lättar hon någon cm, och landar med en stor fet duns. Då går det bara inte att hålla sig för skratt :-)