Så lång tid har förflutit idag, sedan jag tog tag i min övervikt - för sista gången hoppas jag!

Sedan dess har tillvaron sett ut som så att jag gick ner 27 kilo på ca 4 månader.

Då tog jag en medveten paus för att försöka hitta någon sorts stabilitet vikmässigt. Gick upp 5 kilo närmaste månaderna, men stannade där och höll mig.

Då blev jag gravid, och gick ner i vikt i början, sedan upp sakta, för att de sista 10 veckorna gå upp ca 2 kilo i veckan. Jag slutade väga mig ca 2 veckor innan lillan föddes - då hade jag gått upp 25 kilo och vägde alltså 3 kilo mer än när jag började gå ner i februari.

Dock så var det mest vatten som samlats de sista veckorna, så första veckan efter lillan föddes rasade 18 kilo av igen.

Sedan tog det stopp, och jag fick jobba lite för att få bort de övriga 7 gravkilona, som var borta 2 månader efter förlossningen.

Efter  ett större antal månader utan att bry mig bestämde jag mig för att få bortresten av de kilon som jag påbörjade den där dagen 5 februari 2006. Min bortavarao från vikttänk hade resulterat i 2 nya kilon, men det är ju inget på ½ år ju :-)

Så vid nyår bestämde jag mig för att fortsätta neråt, och gick på ca 4 månader ner ca 20 kilo. Sedan dess har det gått upp och ner, men vid dags dato så har jag iaf senaste åren gått ner totalt 44 kilo borträknat graviditeten. Medräknat den, har jag istället gått ner 77 kilo (eftersom jag gått ner ett antal kilon dubbelt).

Nu är det inte många kilon kvar till målet - så visst vore det väl själva sjutton om jag INTE skulle ta dem också :-)

Jag VILL avsluta detta nu!

Som vanligt när jag lagar mat så blir det inte som det är tänkt. Det slutar alltid med att jag slänger i en massa extra saker, tar bort och förändrar.

Insåg när jag påbörjade matlagandet att champnjoner består av väldigt mycket vatten, så de kommer krympa bort.

Eftersom jag ville ha mycket mat, så det räckte även till matlåda så behövs det drygas ut. Så det kom till rivna morötter, kikärtor, spenat och lite annat smått och gott.

Lillan var inte övertygad, hon fick kväljningar efter att ha stoppat in en kikärta i munnen (vilket man ju kan förstå), och var inte på så bra mathumör efter det. Men hon petade iaf i sig lite grann.

Angående kikärtor för övrigt, så brukar vi göra "storkok" då och då, och sedan lägga i kylskåpet i nån god marinad. Kan man ta lite i maten varje dag, och det blir bara godare med tiden när det suger åt sig mer smak från marinaden. Busenkelt :-)

Inser att bilden inte blev den bästa, och färgerna är förvrängda, så det ser mer oaptitligt ut än det var - för det gick hem hos stor.