Igår när jag satt och tittade på lillan när hon lekte i sitt rum blev jag så less.

Inte på henne eller lekandet, utan på hennes rum.

Det var ju inte meningen att det skulle bli hennes rum, utan vårt, så den bruna fondväggen är väl lite malplacerad i ett barnrum. Snygg absolut, men kanske inte det jag skulle valt åt henne.

Men det är inte fondväggen som är felet utan främst rummets form. Väldigt långsmalt för det första. Sedan går nästan hela ena kortsidan bort för fönstret och andra kortsidan av dörrar. Så det går nästan bara att ställa saker längst med långsidorna = skittrist.

Så tanken blev ju såklart "Ikea nästa". I detta hem är Ikea lösningen på det mesta.

Jag hade dock totalt glömt bort att det var 1-års jubileum här, så när gubben påminde om det blev det nervöst. Jag har ju väldigt svårt för när det är mycket folk, jag får panik. Men vi hade inte alls behövt oroa oss, var inte mer folk än vad det brukar vara de flesta dagar.

Vi hittade ingenting till barnrummet.

Dock så har vi någon osvikbar förmåga att göra åt med mattor i detta hushåll. När vi då sprang på en svart ullmatta för 99 spänn (istället för 649), då klippte vi till :-)

Så nu ligger den så fint under matgruppen i vardagsrummet.

Vi har sånt himla trist vardagsrum. Det är stort som bara den för det första = onödigt. Sedan är det ekparkett, beigrandiga väggar, ekmöbler och beigebrun soffa.

Sammantaget blir allt bara en enda beige sörja :-(

Så den svarta mattan piggar upp (tro det eller ej)rummet en hel del. Bryter upp den beiga trista sörjan och det händer nått. Passar bra till den svarta tavelramen också (rummets enda tavla). Att det svarta sedan inte passar till den beiga sörjan, det ignorerar vi tills vidare.

Men får väl tilläggas att om vi bor kvar här nått längre så är tanken helt klart att byta bort det trista beigerandiga väggarna ;-)

Mattan Skagen: