Idag har vi haft närmast en heldag på IKEA. Nästan helt utan gnot från maken, då han blev mutad med både fika och korv. Det vi skulle ha, hittade vi inte tillfredställande. Ändå lyckades vi komma där ifrån cirka 400 spänn fattigare. Illa illa!

Lyckligtvis så fick jag iaf tag i något som muntrade upp mig något. En termos.

En stelton är ju drömmen - de är så snygga att jag tror jag drömmer varje gång jag ser dem. (Skitfånigt, jag vet) Men de är ju också dyra för min lilla plånbok.

Så istället nöjer jag mig för stunden med ikeas look alike. För det är väl ändå vad de har gått för att vara?

Inte lika snygg, på långa vägar, men det får duga tills vidare. Helt okej utseendemässigt och till en 10 del av priset.

Inköpet av termosen fick mig att fundera lite. Jag brukar "berömma mig själv med att ha lite egen och annorlunda stil. Vare sig det är inredning, musik, kläder så uppfattar jag mig sällan som typisk mainstream. Inte för att det behöver vara fel att vara det för den delen, men jag har inte trott mig vara det bara. Så då väcktes frågan - är jag egentligen ganska mainstream när allt kommer omkring - fast jag inte riktigt vet eller låsas om det?

När jag funderar på vackra ting så är det sällan "dyr design" som dyker upp i skallen på mig. När hemsidor och tidningar kör "lyx eller budget" så tycker jag i 95% av fallet att budget är snyggare. Men trots allt så påverkas jag nog ändå i högre grad av modet och stilar än jag tidigare erkänt.

Jag är inte mycket för dyr design som sagt, men jag har ändå några sucktobjekt som är både dyra och vanliga.

Stringhyllan är något som jag länge rynkat näsan åt och tyckt varit gammalt och tämligen fånigt. Nu har jag en hemma (tack vare givmilda svärmor) och bara längtar efter att få upp den. Jag anser den fortfarande vara lite fånig, men på ett bra sätt istället för som tidigare då den bara var löjligt fånig. Vad kom det ifrån? Är det modet som påverkat eller det faktum att gett efter för att anamma 50-talet istället för att bekämpa det, då vi bor i en 50-tals kåk?

  Tulpanvasen är en sådan pryl som jag har älskat längre än jag minns nästan. Jag vet inte varför, men det är nått med den organiska formen tror jag, som jag bara älskar. Den är väl kanske inget mode, men väl klassiker.

Cult design är väl verkligen en sådan där uttjatad grej känns det som ibland. "Alla" har den i någon form (till och med min egen mor, och då är det illa ;-)). Ändå är det något med ombytligheten, kantigheten och ordningen som jag inte kan motstå att gilla. Fast jag äger bara 1 enda ljuslyckta, konstigt nog med tanke på hur ofta jag dreglar över olika delar.

Retro - vilket kom först, modet eller heminredningen?

När dottern var liten (dvs bebis) var alla kläder retrokläder á la 70-tal. Hemskt för mig som avskyr det. Jag är inget fan av 70-talets inredning heller kan jag säga - men tidigare, 40-50-60-tal, det är härligt.

Det får ju inte bli som hos mormor, gammalt och murrigt, men oj vad härliga detaljer det finns att hämta. Sådana här lådor har vi i vårt kök. Jag har länge avskytt det och inget hellre velat än att byta ut köket. Det kostar ju dock, så köket blev tillsist det första rummet där jag kapitulerade mot det gamla. Vi har inte samma färg på lådorna som bilden, men väl blev fondväggen i denna härliga amerikanare-turkos. Jag är väl fortfarande inget fan av det, men hellre ett udda och geniunt kök än billigaste och plastigaste från IKEA - eller?

PH5 är en sådan lampa som också hör till sånt som jag tidigare inte förståt mig på, varför denna haus kring den?

Jag förstår det inte fortfarande, men jag börjar att gilla den mer och  mer - på ett sansat plan. Den växer sig på som man brukar säga.

Lamino är ju en riktig klassiker, både bekväm, snygg och stilren. Känns modern i all sin enkelhet. Luta sig tillbaka och bara njuta!

  Och sedan något lite mer realistiskt. Saga form har jag ju tidigare utnämn som en verklig favorit hos mig. Glöggmuggarna fyndade jag ju på loppis för 10 kronor för 4 stycken. Enligt bilden finns det en glögg-gryta också, så det får bli något att beje mig på jakt på.

Fast när jag tänker på det så måste väl det mest mainstream av allt vara BILLY-bokhyllorna?! Och sådana har vi mossor av här hemma. Så jag får kapitulera helt och erkänna mig mainstream ;-)

Nu har du lärt dig helt värdelöst och antagligen tämligen ointressant vetande om mig förresten ;-)

Hur många ger nyårslöften, och hur många håller dem?

Jag har sedan länge avståt från att ge nyårslöften av "kravkaraktär" - typ sluta röka eller så. inte för att jag behöver sluta, eftersom jag inte röker från första början men typen av löfte. Det finns väl ingenting med ett nytt år som gör att det är lättare att sluta med det ena eller andra, det är ju bara en siffra. Det är som med åldern, man är inte äldre än man gör sig.

Men ändå så tycks så många av oss benägna till förändring när årsskiftet kommer. Samma funktion som måndagar har. För visst är det fler som sluta röka, börjar banta osv osv på måndagar än på onsdagar!

Men nej, något nyårslöfte har jag inte givit, men ändå får ett nytt år gälla som en nystart av något. Jag har alltid trott att jag skulle vara gift och ha barn, och en rejäl utbildning innan jag är 30. Varför just 30 har jag ingen aning om, kanske för att det känns jättelångt bort och vuxet när man är 15 år?

Så nu står jag här, och har ungefär 1½ år kvar till 30, och har en härlig dotter och fin äkta man. Utbildning har jag också, en lång sådan. Ofärdig men ändock. (man ska ju inte hänga upp sig på detaljer ;-))

Så nu har jag ju de där sakerna som jag trodde att jag skulle ha, är det då inte tid att sluta leva under nån löjlig självkritisk press?! Är det inte dags att inse att jag har "altt" jag vill ha, nästan?! Ett jobb och lite mer pengar vore såklart bra, och är en förutsättning för en hålbar framtid - men nog 17 borde det kunna gå att få ett jobb, någongång och någonstans.

Så nu är det väl hög tid att trivas, och njuta av sin familj, och av den tid som vi ju ändå har, att vara tillsammans, och göra roliga saker. Allt i livet är ju såklart inte roligt, men det blir ju absolut inte roligare av att slarva eller sopa saker under mattan. (Både bildligt och bokstavligt talat)

I vårt hem är det medningen att det nya året ska inspirera till:

Effektivitet, kommunikation, problemlösning, hugga i, slutföra projekt, samt en massa saker. Men även:

Skratt, glädje, njutning, familjetid, välmående och ro.

Vi ska helt enkelt ta vårt i grunden väldigt härliga liv och göra det ännu bättre, och tillvara ta den tid vi har.

"Nog finns det mål och mening i vår färd
- men det är vägen som är mödan värd" - Karin Boye