Hur många ger nyårslöften, och hur många håller dem?

Jag har sedan länge avståt från att ge nyårslöften av "kravkaraktär" - typ sluta röka eller så. inte för att jag behöver sluta, eftersom jag inte röker från första början men typen av löfte. Det finns väl ingenting med ett nytt år som gör att det är lättare att sluta med det ena eller andra, det är ju bara en siffra. Det är som med åldern, man är inte äldre än man gör sig.

Men ändå så tycks så många av oss benägna till förändring när årsskiftet kommer. Samma funktion som måndagar har. För visst är det fler som sluta röka, börjar banta osv osv på måndagar än på onsdagar!

Men nej, något nyårslöfte har jag inte givit, men ändå får ett nytt år gälla som en nystart av något. Jag har alltid trott att jag skulle vara gift och ha barn, och en rejäl utbildning innan jag är 30. Varför just 30 har jag ingen aning om, kanske för att det känns jättelångt bort och vuxet när man är 15 år?

Så nu står jag här, och har ungefär 1½ år kvar till 30, och har en härlig dotter och fin äkta man. Utbildning har jag också, en lång sådan. Ofärdig men ändock. (man ska ju inte hänga upp sig på detaljer ;-))

Så nu har jag ju de där sakerna som jag trodde att jag skulle ha, är det då inte tid att sluta leva under nån löjlig självkritisk press?! Är det inte dags att inse att jag har "altt" jag vill ha, nästan?! Ett jobb och lite mer pengar vore såklart bra, och är en förutsättning för en hålbar framtid - men nog 17 borde det kunna gå att få ett jobb, någongång och någonstans.

Så nu är det väl hög tid att trivas, och njuta av sin familj, och av den tid som vi ju ändå har, att vara tillsammans, och göra roliga saker. Allt i livet är ju såklart inte roligt, men det blir ju absolut inte roligare av att slarva eller sopa saker under mattan. (Både bildligt och bokstavligt talat)

I vårt hem är det medningen att det nya året ska inspirera till:

Effektivitet, kommunikation, problemlösning, hugga i, slutföra projekt, samt en massa saker. Men även:

Skratt, glädje, njutning, familjetid, välmående och ro.

Vi ska helt enkelt ta vårt i grunden väldigt härliga liv och göra det ännu bättre, och tillvara ta den tid vi har.

"Nog finns det mål och mening i vår färd
- men det är vägen som är mödan värd" - Karin Boye

 

Kristin

2 januari 2010 19:37

Vi skulle ju spara ihop till ett nytt kök förra gången det blev nytt år. Vi kom en bit på väg, men sen blev det ett nytt vardagsrum istället, vilket är lite billigare. Det känns som att det var igår vi lovade att vi skulle shoppa mindre, och nu står vi där igen och ska sluta att köpa onödiga prylar ;-) Den här gången vet vi inte vad vi ska ha pengarna till, men de kommer säkert till användning...

http://winnertaco.blogg.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Eller?   Jag blir rent förskräckt när jag läser hur mycket och dyra saker folk öser över sina ungar i juletider. Inte mitt problem - folk får göra vad de vill, men visst väcker det funderingar.   Själv tycker jag att det blev lite väl många j...

ang det här med sverigedemokraternas intåg i riksdagen. Egentligen så tycker jag att det tagit på tok för stora proportioner bland folk, media och tja.. allt. Folk som normalt sett inte bryr sig ett skit, eller kanske ens röstar har starka åsikt...

Jag funderar ganska ofta över det. JAg är totalt stillös, eller så har jag en mycket bestämt kluven stil. När min far flyttade tog vi över hans köksbord, då vårt eget var lite halvfarligt ostabilt när man har en klättrig unge. Ett proktiskt furu...

i ett badrum!   Inte gör jag det iaf.     Det mesta har dock sin förklaring. Eller kanske inte. Det finns aen förklaring att de kommit dit, men inte varför de ligger kvar.   Jag håller på att byta badrumsskåp. Nått som inte är helt enk...

Undra varför jag inte har bloggat på så länge?! Kanske var det sommaren som kom ivägen. 10 veckor hemma med lillan på heltid - då blir det mindre tid kan jag lova.   Så nu kan jag passa på att hylla dagis - jag får massor gjort när lillan är iv...