Hur många ger nyårslöften, och hur många håller dem?

Jag har sedan länge avståt från att ge nyårslöften av "kravkaraktär" - typ sluta röka eller så. inte för att jag behöver sluta, eftersom jag inte röker från första början men typen av löfte. Det finns väl ingenting med ett nytt år som gör att det är lättare att sluta med det ena eller andra, det är ju bara en siffra. Det är som med åldern, man är inte äldre än man gör sig.

Men ändå så tycks så många av oss benägna till förändring när årsskiftet kommer. Samma funktion som måndagar har. För visst är det fler som sluta röka, börjar banta osv osv på måndagar än på onsdagar!

Men nej, något nyårslöfte har jag inte givit, men ändå får ett nytt år gälla som en nystart av något. Jag har alltid trott att jag skulle vara gift och ha barn, och en rejäl utbildning innan jag är 30. Varför just 30 har jag ingen aning om, kanske för att det känns jättelångt bort och vuxet när man är 15 år?

Så nu står jag här, och har ungefär 1½ år kvar till 30, och har en härlig dotter och fin äkta man. Utbildning har jag också, en lång sådan. Ofärdig men ändock. (man ska ju inte hänga upp sig på detaljer ;-))

Så nu har jag ju de där sakerna som jag trodde att jag skulle ha, är det då inte tid att sluta leva under nån löjlig självkritisk press?! Är det inte dags att inse att jag har "altt" jag vill ha, nästan?! Ett jobb och lite mer pengar vore såklart bra, och är en förutsättning för en hålbar framtid - men nog 17 borde det kunna gå att få ett jobb, någongång och någonstans.

Så nu är det väl hög tid att trivas, och njuta av sin familj, och av den tid som vi ju ändå har, att vara tillsammans, och göra roliga saker. Allt i livet är ju såklart inte roligt, men det blir ju absolut inte roligare av att slarva eller sopa saker under mattan. (Både bildligt och bokstavligt talat)

I vårt hem är det medningen att det nya året ska inspirera till:

Effektivitet, kommunikation, problemlösning, hugga i, slutföra projekt, samt en massa saker. Men även:

Skratt, glädje, njutning, familjetid, välmående och ro.

Vi ska helt enkelt ta vårt i grunden väldigt härliga liv och göra det ännu bättre, och tillvara ta den tid vi har.

"Nog finns det mål och mening i vår färd
- men det är vägen som är mödan värd" - Karin Boye