Eller hur är det med den saken egentligen?

I november hade vi bott här i lägenheten i 4 år. När vi flyttade in såg vi det först och främst som en räddning från helvetet att bo 2 mycket viljestarka och envisa personer i en trång etta utan dörrar.

Vi såg det som svängrum, och riktigt KÖK - Jippie vad lyckliga vi var över det.

När den där första glädjen hade lagt sig så kom väl verkligheten och gjorde sig påmind... Utrymme, kök, garderober i all ära, men man vänjer sig snabbt vid dessa saker. Så då kom hatet mot vägen utanför, det korkade köket, de evinerliga vävtapeterna, sneda och vinda väggarna och typ ALLT. Vi har gjort förändringar, och visst har saker blivit bättre, helt klart. men för den skull inte bra, inste sådär bra som jag vill iaf. Å andra sidan så är det nog en orimlighet också så ...

2 sovrum har vi, och vi landade såklart i det stora. Eller stora och stora - de är nog lika stora egentligen, men ett är nästan fyrkantigt, och det andra leker korridor med sina 4*2,40. Vi målade om ett dassgrönt rum till tomatrött.

Sedan blev jag gravid, och innan lillan föddes bytte vi sovrum till det lilla smala. Tanken var att det var mer ostört för både mig och henne. Så då tryckte vi in både oss och barnsäng i "lilla" sovrummet. Och så bodde vi i ungefär 1 år, tills lillan blev 1 år och vi bestämde att hon skulle få eget rum.Medans jag var gravid och vi inte bodde i stora sovrummet passade vi på att börja måla om, igen. Mörkgrönt.

Så då flyttade vi tillbaka till stora sovrummet, och har sedan dess rumstrerat där tillsammans med all skit som vi någonsin lyckats samla på oss. Det vill säga inte så lite. Crosstrainer, oanvänd arbetsstation, extra sänggalvar, extra sängar, hyllor och gud vet allt. Mycket är det iaf.

Så igår kan jag på den geniala(???) idén att nu skulle lillan få det stora rummet och vi flytta in i det lilla igen. Det får plats mer i stora, och hur det är eller inte så har lillan mer behov av det utrymmet. Dessutom så passade den förhatliga (urk) panelen bättre till lillans lite mjukare och gulligare stil på saker, än våra kantiga strama ekmöbelemang. Vi har luskat på vad hon skulle vilja ha för färg, för nu måste vi väl måla om igen såklart... Men nu när allt kom in så ser det ganska bra ut trots allt. Lite trädgård/djungel sådär. Så vi får väl se om ungrackarn vill behålla den eller välja nått annat.

Så nu är vi tillbaka i det vita rummet med den UNDERBARA bruna fonden som jag fortfarande efter drygt 3 år älskar. Förutom maken är det nog få saker jag har älskat så länge ;-)

Och nu ser det itne perfekt ut, men bra nära... Om man kisar ;-)

Sy bytt är bytt?

Nej här byter vi 1 gång om året :-)

4 år, 4 byten!