Eller hur är det med den saken egentligen?

I november hade vi bott här i lägenheten i 4 år. När vi flyttade in såg vi det först och främst som en räddning från helvetet att bo 2 mycket viljestarka och envisa personer i en trång etta utan dörrar.

Vi såg det som svängrum, och riktigt KÖK - Jippie vad lyckliga vi var över det.

När den där första glädjen hade lagt sig så kom väl verkligheten och gjorde sig påmind... Utrymme, kök, garderober i all ära, men man vänjer sig snabbt vid dessa saker. Så då kom hatet mot vägen utanför, det korkade köket, de evinerliga vävtapeterna, sneda och vinda väggarna och typ ALLT. Vi har gjort förändringar, och visst har saker blivit bättre, helt klart. men för den skull inte bra, inste sådär bra som jag vill iaf. Å andra sidan så är det nog en orimlighet också så ...

2 sovrum har vi, och vi landade såklart i det stora. Eller stora och stora - de är nog lika stora egentligen, men ett är nästan fyrkantigt, och det andra leker korridor med sina 4*2,40. Vi målade om ett dassgrönt rum till tomatrött.

Sedan blev jag gravid, och innan lillan föddes bytte vi sovrum till det lilla smala. Tanken var att det var mer ostört för både mig och henne. Så då tryckte vi in både oss och barnsäng i "lilla" sovrummet. Och så bodde vi i ungefär 1 år, tills lillan blev 1 år och vi bestämde att hon skulle få eget rum.Medans jag var gravid och vi inte bodde i stora sovrummet passade vi på att börja måla om, igen. Mörkgrönt.

Så då flyttade vi tillbaka till stora sovrummet, och har sedan dess rumstrerat där tillsammans med all skit som vi någonsin lyckats samla på oss. Det vill säga inte så lite. Crosstrainer, oanvänd arbetsstation, extra sänggalvar, extra sängar, hyllor och gud vet allt. Mycket är det iaf.

Så igår kan jag på den geniala(???) idén att nu skulle lillan få det stora rummet och vi flytta in i det lilla igen. Det får plats mer i stora, och hur det är eller inte så har lillan mer behov av det utrymmet. Dessutom så passade den förhatliga (urk) panelen bättre till lillans lite mjukare och gulligare stil på saker, än våra kantiga strama ekmöbelemang. Vi har luskat på vad hon skulle vilja ha för färg, för nu måste vi väl måla om igen såklart... Men nu när allt kom in så ser det ganska bra ut trots allt. Lite trädgård/djungel sådär. Så vi får väl se om ungrackarn vill behålla den eller välja nått annat.

Så nu är vi tillbaka i det vita rummet med den UNDERBARA bruna fonden som jag fortfarande efter drygt 3 år älskar. Förutom maken är det nog få saker jag har älskat så länge ;-)

Och nu ser det itne perfekt ut, men bra nära... Om man kisar ;-)

Sy bytt är bytt?

Nej här byter vi 1 gång om året :-)

4 år, 4 byten!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Eller?   Jag blir rent förskräckt när jag läser hur mycket och dyra saker folk öser över sina ungar i juletider. Inte mitt problem - folk får göra vad de vill, men visst väcker det funderingar.   Själv tycker jag att det blev lite väl många j...

ang det här med sverigedemokraternas intåg i riksdagen. Egentligen så tycker jag att det tagit på tok för stora proportioner bland folk, media och tja.. allt. Folk som normalt sett inte bryr sig ett skit, eller kanske ens röstar har starka åsikt...

Jag funderar ganska ofta över det. JAg är totalt stillös, eller så har jag en mycket bestämt kluven stil. När min far flyttade tog vi över hans köksbord, då vårt eget var lite halvfarligt ostabilt när man har en klättrig unge. Ett proktiskt furu...

i ett badrum!   Inte gör jag det iaf.     Det mesta har dock sin förklaring. Eller kanske inte. Det finns aen förklaring att de kommit dit, men inte varför de ligger kvar.   Jag håller på att byta badrumsskåp. Nått som inte är helt enk...

Undra varför jag inte har bloggat på så länge?! Kanske var det sommaren som kom ivägen. 10 veckor hemma med lillan på heltid - då blir det mindre tid kan jag lova.   Så nu kan jag passa på att hylla dagis - jag får massor gjort när lillan är iv...