Ja det känns nästan som vi har haft lite villa upp och ner senaste dagarna. Vi har gjort allt så krångligt som möjligt tror jag :-)

Igår skulle vi bjuda en god vän på middag. Jag tänkte göra lite fint som oväxling och lade på en vit duk på köksbordet (wow). Dock var jag så förutseende att jag lade på den redan innan lunch. Med tanke på hur mycket det hamnar på bordet när vissa i familjen äter så var det bara att glömma att äta vid bordet (om jag inte ville ta av duken). Lösningen blev picknic på lillans golvmatta :-)

Lillan skulle dessutom absolut ha ketchup på sin blodpuddig  *kräks lite*. Det var inte långt ifrån att jag misslyckades fatalt med att hålla minen.

Efter middagen så var det såklart vårt besök som skulle göra allt åt/med lillan. Borsta tänderna, läsa saga och hela alltet. Hon blev fly förbannad när pappa försökte lägga sig i. När vi har gäster så är det alltid de som är roliga och de enda som duger - och vi kan gå och lägga oss i soptunnan.

Sen blev hon lite ledsen, så hon fick sova i min säng. Jag orkar dock inte med att ha 2 sparkare i sängen, så jag lade mig på en madrass i vardagsrummet - så fick spark och snarkmaskinerna sova själva i stora sängen.

Idag var det lussetåg på dagis. Lillan har totalt vägrat acceptera att vara något annat än pepparkaka. Vi hade dock redan ett lusselinne, så vi intalade henne att hon kunde vara en vit pepparkaka!.

När hon fick ett ljus och glitter i håret så blev hon överlyckligt, men vägrade fortfarande att medge att hon var nått annat än en pepparkaka. Fröknarna på dagis var snälla nog att hålla med om att hon var en VIT pepparkaka, och tyckte hon var den sötaste lilla pepparkakan någonsin :-D (Det tyckte de ju säkerligen inte, men lillan blev glad när de sa att hon var en fin pepparkaka, så då är jag glad)

Tokan verkade dock tycka att luciatåget var en riokarneval, hon föredrog att stå och skaka på rumpan och svaja än att sjunga. Hon tog dock igen sångbristen när vi kom hem. Hon tyckte hon var så fin och ville sjunga, så vi ringde på hos 2 olika grannar och sjöng för dem :-)

Staffan Stalledräng och Ekkorn satt i granen.

Det sjuka i hela den saken är just jag, och maken. Maken sjöng!!! Jag trodde jag skulle falla baklänges av förvåning, han som länge vägrade sjunga vaggvisor sjöng för grannarna. HERREGUD!

Och jag själv, jag gick och ringde på grannen, helt "oprovocerat". Jag som nästan kräks bara av tanken på att ringa på hos någon, eller att någon ringer på oanmäld hos mig. Jag kände mig  ganska stolt :-)

Tänk vad ens barn kan göra med/åt en :-)

Men man kan väl säga att vi har haft en del lustiga saker för oss senaste dagarna. Ovanliga, krångliga och smått lustiga!

Idag har jag varit trött och ganska uppgiven. Jag vet inte varför, men det känns jobbigt när luften bara går ur mig, trots att det finns så mycket jag borde göra. Och inte är det speciellt jobbiga borden heller utan ganska trevliga saker i mångt och mycket. Slå in paket, pyssla, göra lite julfint och annat välbehövligt. Men det gick inte att gaska upp sig.

Det var bara att ta den andra vägen - inte göra någonting!

Maken och lillan parkerade sig i soffan tillsammans för att se på Disneydags, och jag parkerade mig i köket. Varm glögg, levande ljus, (jul)musik, pepparkakor och inredningstidningar. Några av mina favoriter i livet.

  Lite avslappnad blev jag av att sitta där, men det blev inte långvarit tyvärr, efter 10 minuter var glöggen slut och ron borta :-(

Men det var kul så länge det varade!

Jag är ju för övrigt en sådan där "barnslig" typ som inte har lärt mig att dricka rödvin. Så inte dricker jag heller vanlig glögg. Jag har ALDRIG drukit glögg någonsins, förrens förra året. Då hittade jag Dufvenkroks Vanilj, och sedan dess är jag tokig i glögg. Fast bara just den då såklart. Vem vet, om några år kanske jag kan avacera till andra sorters vitvinsglögg.

Och just det Petra: Ang loppisar och fynd så är det mesta på bilderna just av sådan karaktär. Glöggmuggarna hittade jag 4 st från sagaform för totalt 10 kr.

Värmeljusstaken tycker jag är charmerande hantverk (5 kr), och har nu inför julen fått rött band om sig. Övriga årstiden får den nog vara naken och fin som den är.

Kakburken (5 kr) hittade jag tillsammans med liknande burkar för bakpulver och vaniljsocker, och jag tyckte de gjorde sig bra här hemma. Jag är för lat för att baka själv i år, och man kan ju inte påstå att de ständiga plastbyttorna som de flesta pepparkakor kommer i är snygga direkt - så kakburk är bra.

Den röda ljusstaken (2,5 kr) är rätt i formen men kanske inte färgen. Den är tänkt att målas om senare, men nu under julen tyckte jag den var ganska charmig som den är, så den får vara tills vidare.

Tidningarna och pepparkakorna är iaf inte bagagnade ;-)

Så vad kan man konstatera? Det bor nog en inneboende kärring i mig!

Sedan jag var 15, eller nått sånt så har jag försökt att köra julklappsfri jul. Det har aldrig funkat som jag har tänkt mig!

Jag känner inget tvång att jag MÅSTE köpa julklappar (eller presenter), det känns bara fånigt. Däremot känner jag ofta att jag VILL. I alla fall till ett fåtal personer. Där ingår främst barnen i storfamiljen. På något märkligt sätt så blir det ändå så att högen med julklappar blir större än jag tänkt mig från början. Så numer har jag gett upp tanken på julklappsfri jul. Jag är dock fortfarande inte villig att spendera hutlösa summor på det. Och det gör jag aldrig heller för den delen.

Här är början till paket högen. Det saknas ett stort paket i samlingen, och alla klappar är inte färdiga än heller.

Jag vet att det är löjligt att "försvara" sitt klappköpande, jag känner ändå att jag är lite nöjd över några saker, vare sig det är moraliskt, idémässigt, ekonomiskt eller känslomässigt :

- Jag älskar verkligen när inslagspapper är av den miljövänligare typen, eller iaf är "bra" på något annat sätt. Jag undviker helst glatta färggranna papper som man bara kan använda just till jul pga tomtarna. Det bruna papperet är sådant där vanligt slitstarkt brunpapper, och det mönstrade är gjort av teckningar från barn, och stödjer någon förening för utsatta barn. Minns inte vilken, men ett gott syfte är det iaf. Tyvärr hade jag inte nog med tygband detta året, men visst är det något speciellt med typband, sigill och det där "gamla, istället för fula plastband?

I år lyckades jag slå in alla utom 1 klapp helt utan tejp (eller lim). Liten sak, men ändå nått. (En sådan där helt absurd grej som jag kan känna mig löjligt nöjd med)

- Så länge saker är fräscha och av lämpligt slag så tycker jag att gamla saker/loppisfynd är utmärkta julklappar. Lillan kommer få en rittavla som vi hittade i en kasse med urrensade leksaker som vi fick av en dam i huset. Funkar utmärkt och är minst lika bra som att gå till BR och betala 199-249 spänn för samma grej. Lillan själv lär inte märka eller bry sig om skillnaden.

- Förra året gav vi ju bort mina föräldrars julklappar till Rumänien. Skickade ett matpaket och ett paket med julklappar till ett barnhem. Kan väl hamna i skymmningslandet gällandes "julklapp", eftersom många opponerar sig mot att "ge bort i någon annans namn" så att säga. Dock så var alla, inklusiva mina föräldrar nöjda med saken. Kändes klart bättre att ge julklappar till fattiga barn, och mat till fattiga familjer i Rumänien än att lägga samma pengar på julklappar till folk som redan har det mesta.

- Jag gör gärna hemmagjorda, och då främst ätbara julklappar. Känns både ekonomiskt bra, användbart och mer personligt än någon massproducerad pryl.

Att säga att jag vänder mig mot konsumtionssamhället vore att ljuga. Det vore verkligen att ljuga, då jag troligen handar lika mycket, eller till och med MER än de flesta. Det är tur att jag älskar fynd och begagnat!

Att säga att jag är sååå miljömedveten och bara köper ekologiskt och kravmärkt och rättvisemärkt och gud vet allt vad det heter skulle aldrig falla mig in. Alltså, jag gör det gärna, men skulle aldrig hävda att jag gör det.

Givetvis är miljötänk, rättvisatänk och allt sånt bra. Det behövs absolut. Själv känner jag dock att man kan vända ut och in på sig själv in absurdum för att uppfylla allt sånt. Jag tillåter mig helt enkelt att vara glad för det lilla jag gör, oavsett att många gör långt mer.

Så, mina julklappar ger jag inte för att jag måste, utan för att jag vill!

Jag förstår verkligen itne varför jag ska behöva vara såhär trött!

Jag somnar, men jag verkar sova extremt ineffektivt. Maken brukar vara vänligt nog att på morgonen påpeka att är jag lika trött som jag ser ut så är det synd om mig. Gissa hur jag ser ut på morgonen, när HAN säger så!? Han är ganska tålig.

Jag tycker mig ha försökt med allt. Inget hittills har funkat. Dock tycker jag mig märka en liiiten förbättring senaste dagarn. Det går fortare att återhämta sig på morgonen efter att ha vaknat. nu tar det bara 1-1½ timme att kravla sig upp, mot tidigare typ 3 timmar.

Nya dagis tider är det också - för lillan. 8.30 "ska" hon vara på dagis. inte alls lämpligt för en liten tjej som har riktigt dåligt morgonhumör innan kl 8. Resultatet blir gnälliga och bråkiga mornar, och en unge som kommer till dagis stänigt för sent. Det är tur att de inte har någon aktivitet förrns klockan 9, då gör det inte så mycket.

Var på apoteket och frågade, men de var mycket restriktiva med att föreslå nått som hjälper sömnen. Det mesta var tydligen högst olämpligt att blanda med medicineringen jag har. Jag har tagit upp det med läkaren, och eftersom akuten trodde att mina akuta besvär berodde på sömnbrist så förstår jag inte varför läkaren inte tar någon notis till min trötthet.

Hur får man någon att förstå hur trött man är?

Eller, finns det tips på hur man sover bättre/blir mindre trött?

I torsdags kom de! Våra underbara härliga vänner :-)

Smygandes in för att inte väcka liten som precis höll på att somna. Hade blivit ett herrans liv om hon hade hört och, som hon hade aldrig sovit den kvällen.

Vi har haft en riktigt härlig helg, men massa god mat, trevligt sällskap, fina bilder och många många skratt. Det måste vara sådana stunder som man lever för när livet känns hårt.

I torsdags kväll satt vi bara och myste och hade det gott. I fredags var vi på Ikea och småshoppade, bakade pizza och lite allt möjligt. I lördags var vi bjudna till grannen på adventsfika, och våra kära besökare stod för matfiolerna. Rödbetscarpatio, pesta och västerbottenöverdragen lax med pressad potatis, och toppen på moset - mousse av vit choklad med blåbär. Och så ett gott vin till de vuxna, och maten var löjligt god. Det var också så fantastiskt härligt att bara sitta ner och och inte laga maten, utan bara sitta och småprata och maten blev gjord, sitta och äta och må bara fin fint!

Dessutom fick jag en rejäl skrattattack - för vad minns jag inte, men jag skrattade så jag grät iaf :-D Alltid skön känsla. Och så avrundades kvällen med lite god vaniljglögg och inredningsprat för oss fruntimmer, och spel för gubbarna.

Idag höll vi återigen på att garva ihjäl oss när vi skulle tömma gästmadrassen på luft. Jag är ju inte den nättare typen av dam, så när jag slängde mig ner i mitten på madrassen så hoppade de övriga på den högt, och landade närmast på mig :-)

Lillan utryckta gång på gång: Oj kära nån! när det svajade.

Att komma upp från golvet när madrassen var tömt var ett företag det också kan jag lova.

Vi fick också en tidig julklapp - en underbart fin paketkalender med lite spänning i fickorna.

Så sant som jag säger det: Man behöver inte ha de mesta vännerna, när man istället har de bästa!

Tack för en störtskön helg! :-)

Jag har gamla kärlekar - maken och lillan - och idag har jag fått en ny!

Efter att jag gav efter för att göra vårt hem lite mer tidstypiskt för när det byggdes så har jag fått nya begär. Mitt senaste begär som jag har fått sådär i hemlighet är en stringhylla. Maken är inte allt för imponerad av dessa, och de kostar ju dessutom en slant. Så hittills har det varit ett ganska hemligt begär.

Idag hemma hos svärisarna dristade jag mig till att fråga efter deras stringhyllor som jag tyckte mig minnas att de hade haft. "Vill du ha dem, men självklart, varsegod!".

Så nu är jag stolt ägare av en riktigt skön stringhylla. (Skön som i cool alltså). Teak och svart.

Helst skulle jag vilja ha den i hallen där resten av intredningen går i stingliknande stil, och där den dessutom skulle synas ordentligt (den är ju så fin). Där behöver dock gamla skruvhål döljas och det är den ju inte optimal för. Så nu hamnar den nog i läshörnan i sovrumet, eller över arbetsbordet när vi får iordning den hörnan klart.

Fram tills det får sin plats så står den ihopmonterad, lutad mot en vägg och bara är ögongodis för mig :-)

Det var vad som bjöds på här hemma under den gågna natten.

Jag drömde. Jag kommer inte ihåg exakt hur det var, men kontentan var att någon nedras kärring kritiserade mig och mina närmaste. Kommer inte ihåg om det var jag som blev kritiserad för hur dåligt jag hade utvecklats, och "vart jag hade hamnat", eller om det var jag som var förälder och mina barn som var misslyckade.

Iaf så satt denna kärring i min dröm och dömde totalt ut min familj. Det hela slutade med en knytnäve mot kärringens ansikte från min sida.

Tyvärr följde på det flera brak, krasch och pang och smärta i min vänster hand, och jag vaknade.

Jag hade inte bara drömt, jag hade tagit till knytnäven på riktigt. Drämt den rakt på sängbordet så att allt flög iväg och ner på golvet. Vattenglas, ittalaskålen, smyckesträdet av porslin med massa smycken, klocka och ljuskoppar av glas.

Så det var bara att i nattens mörker och med värkande hand gå upp och städa undan det värsta. Lyckligtvis så var det bara ljuskopparna som gick helt sönder. Smyckesträdet bröt av en gren så det går att laga, och resten verkar oskatt tack och lov. Kanske tur att man är lat och slänger kläderna på golvet ibland, det dämpar fallet för flygande glasföremål...

Så nu sitter jag här idag, men en lite blå och öm hand och med en vacker reva över knogarna dessutom.

Maken är innerligt tacksam att jag valde att slåss med vänster hand, annars hade han legat pyrt till.

Vad sjutton hade jag sagt om jag hade råkat smälla till honom istället? Det var ju ingen liten och nätt smäll direkt.

Jag är ute efter en bra klädupphägning i sovrummet. På kvällarna hamnar mina kläder i läsfotäljen, och makens på golvet. Inget av det ett bra alternativ enligt mig. Så nu är nästa "projekt" i sovrummet en klädupphängning. Men vad???

Vi har inte så stort sovrum så de ställen där vi kan tänkas ha hängare är smala passager runt sängen. Följdaktigen får det inte vara mycket som sticker ut och .är i vägen och som man kan fastna på. (Det räcker med de hemska farliga dörrhandtagen till det)

Till våra morgonrockar har vi en sådan här smidig liten skönhet som jag älskar. Det var en av mina "gå och sukta länge efter och till slut få tummen ur" sak. Ganska modern i stuket, och det vita gör sig bra mot den mörkt gröna väggen. Och naturtema som jag ju har som inspiration till sovrummet.

Hittade denna hängare i samma stuk. Men silver, nej det passar inte tyvärr

Då hittade jag den här bilden på en inspirationsblogg, och tanken kom upp att man kanske kan göra något liknande, för kläderna, grenar finns på lite här och var att hämta i skogen.

Hittade även nägra andra som jag gillar. De passar nog itne så bra just i vårt sovrum, men jag gillade dem ändå :-)

Sedan ramlade jag vidare över ljuvliga och roliga hyllor, och bokförvaringar. Jag ÄLSKAR böcker och få saker är så hemtrevliga som det. Mycket inspiration inför ett framtida hem med mer plats, i olika stilar.

Väldigt olika som sagt, men oj vad jag njuter och var enda en får mig att le stort, på ett eller annat sätt :-)

Men för att återgå, nästa projekt är hängaren, så får väl se om jag kan komma på nått bra med en trädgren (och om jag hittar nån som inte är rutten eller murken) :-)