Idag slog det mig: "hjälp, jag ska jobba imorgon, shit!".

Nervös är bara förnamnet. Först är jag helhispig för att jag ska hitta överallt. Nu har jag iofs fått in GPS, så det är ju en bra början, men det är ju inte helt att lita på alltid, fick jag erfarit idag.

Sen tiderna, visa besök är bokade med lagom intervall, om man inte har resväg. När man har iaf 30 minuter resväg ligger de skittät. Är det nått jag avskyr så är det att komma försent, så jag antar att det är nått jag får lära mig att hanskas med.

Sen produkterna... Jag vet ju vad det är för produkter, men det är ju typ 1 miljard vilkor - och jag kan inte alla utantill. För att inte tala om premierna, tjena tjena liksom.

"Hej hej, jag är helt ny på det här så ignorera gärna om jag tappar målföret samt alla öhm?! öhm?!"

Men jag hoppas att får jag bara gjort 1 besök så har jag provat på det och det värsta släpper. Kunde man dessutom fått ut nått så vore det ju guld värt.

Nu ska jag ägna kvällen åt avslappningsövningar, och plugga vilkor och premier, låter det inte lockande? :-)

Japps, idag är jag en värligt dryg jävel:

JAG HAR ETT JOBB!!!

(Och jag var bäst)

;-)

*Glad, lättad och i total chock*

Idag skullejag ta bussen till Kil, för att hämta bilen på verkstan. Bussen går mellan Karlstad och Kil = 2 mil = inte så lång sträcka direkt.

Går på bussen:

Jag - "Dalliden tack" (eftersom de ändå brukar fråga)

Lång tyst paus

Bussis - "Öhm, och vart är det nu igen???"

Lång tyst paus

Jag - "I Kil"

Bussis - "Jaha"

Låter harmlöst, men hallå, så många hållplatser finns det inte på vägen, och iaf de busschaufförer jag har träffat på var varit levande tidtabeller typ. Iaf vet de vart hållplatserna ligger.

Jag gick iaf och satte mig längst bak i bussen, och kunde inte låta bli att fnissa när jag hade kommit bak. Och jag tycker fortfarande det är roligt ;-)

Provade denna klänning idag. Har absolut ingen aning när jag ska ha den, jag går ju alltid i jeans ju. Men visst är det snygg!?

Bortse gärna från linnet under, och att jag har jeans på mig under också, kanske inte riktigt sådan kombo jag tänkte mig.

Såå... Någon som tror på att jag skulle ta av mig jeansen och verkligen ha användning för (ytterligare) en klänning?

Har jag här hemma. Den store är iaf på bättringsväg, är nog inte så sjuk längre egentligen, utan mest lite slak efter att ha varit sjuk i 1 vecka nu. Ni vet säkert, urkramad disktrasa sådär.

Lillan har feber och är ganska rödmosig. Men verkar inte heller vara så där väldans farligt, utan mer halvslö. 

De sitter i soffan och kollar på film och slappar. Lagom ansträngande.

Idag fick jag besked, utbildning nästa vecka, och sedan börja jobba veckan efter. Under förrutsättning att utbildningen går bra såklart, men det får vi väl verkligen hoppas den gör :-)

Jädrans ågren över att vara så långt hemifrån, och utan lillan så länge. Men det får ju gå bra. Går garanterat mer nöd på mig än henne ;-)

Jag tror det iaf.

Ska med sörsta sannolikhet på utbildning nästa vecka redan. Så jag får väl bevisa att jag inte är helt körd, utan kan fixa jobbet. Men det skulle bli en del ledigt här i området. Så utbildning, samt ledigt i området bör väl betyda att de tänkt ge mig jobbet om jag som sagt klarar att bevisa mig vettig :-)

Jag vet dock att livet har en tendens att slå en på fingrarna om  man är för yvig, så jag säger inget definitivt ännu, utan fortsätter att intensivt hoppas istället ;-)

Japps, nu har det börjat komma födelsedagspresenter till lilla älsklingen.

Det är ju mycket roligare att öppna i givarens närvaro, så hon har fått öppna dem i förtid.

Av faster fick hon en jättesöt och färgsprakande klänning med barbapappa på bröstet :-) Jättesöt blev hon (såklart).

Av mormor fick hon den trehjuling. En cykel har varit hett efterlängtat av lilla fröken.  Dock så har hon fortfarande lite för korta ben, så även med en vridet framhjul för att få tramporna närmare, är det bara tåspetsarna som når. Men hon tycker det är jätteskoj att bli runtputtat :-D

I morse var jag först upp, och gick på toa. När jag kom ut så hade lillan vaknat, och packat flaket på cykeln full medböcker och gosedjur, och klättrat upp och satt sig på sadeln, och vinkade hejdå :-)

Så kan man inte cykla så kan man visst klättra ändå.

"Min sikel mamma!!"

Ja det är din cykel älskling, vi ska inte ta den!

Vi har för mycket av allt tror jag. För mycket saker, lillan har för mycket kläder, för mycket "skräp" sparat, för att vi inte kan skiljas från sakerna. Fast å andra sidan kan man undra varför, eftersom vi knappt vet att vi har dem?!

Renade ur väl en kasse ur lillans garderob idag. Är nog ca 2 veckor sedan jag rensade ur den sist, och då ungefär en kasse. Dvs 2 kassar urrensade på bara några veckor. Ändå hade hon över 30 tröjor (t-shirts och långärmade tunna)... Hur många hade hon innan?

Jag förstår än mindre än tidigare hur det kommer sig att jag inte tycker mig hitta något att ta på henne.

Nu, nu får det bli ordning på torpet, det här är baske mig löjligt!!!

Strumpbyxor behöver hon dock - så det ska jag köpa, inget annat.