Böjde mig fram för att ta upp leksaker på golvet = springa på toa och spy

Böjde mig fram igen = kollapsade på golvet

Såg mig i spegeln = Såg en krittvitt ansikte med uppsvullna röda ögon

Kort sagt - jag mår inget vidare!

Vågen kör aprilskämt på mig, redan. Den kan visst inte kalendern.

Massa kex med smör och ost, mackor och våfflor med vaniljvisp = -2,5 kilo...

Yaeh right.... dags att byta ut vågskrället!

Vad har karln nu ställt till med, han kom hem med en ros...

Nejdå, nu ska jag inte vara sån, det är väl jättesnällt... Men lite misstänkt också ;-)

För övrigt så vet jag itne vad det är med mig, det tycks som mitt liv går ut på lämning och hämtning på dagis. Alltså - när jag som idag är sjuk och inte lämnar eller hämtar så blir jag så galet glad när lillan kommer hem. JAg blir glad att komma till dagis och hämta henne också, men inte lika.

Kanske nått med hemmahormoner att göra?

Iaf kom min ljuvliga bråkstake springandes med blomman från pappa och gav mig ett stort skratt och några goa kramar innan hon och gubben smet ut för att leka igen :-)

Är det inte så det brukar heta, att kvinnor inte pratar ut och säger exakt vad de menar, utan istället försöker komma med antydningar?

Smskonverastion idag med gubben som suktat efter våfflor i 1 veckas tid:
Han - "har vi allt vi behöver till våfflorna?"
Jag -"ja"

Han - "Vad sägs om en grillad kyckling kanske?"

Que?

Det var iofs väldigt kort och konsist, men fullt obegripligt, så vad hjälper det?!

Senaste månaderna har det blivit väldigt lite shopping, då vi försökt hålla hårt i pengarna. Nödvändigt ont. Försökte mig på en "ganska köpfri månad" tidigare. Det blev ju ingen köpfri månad, men en mer kontrollerad månad iaf. Och faktum är att det har hållit i sig ganska bra. Det har blivit mindre köpt än tidigare känns det som. Har ite helkoll, men skapligt.

Iaf så var vi väldigt nöjda med lillans overall som hon hade i år. En Didrikson.

Så nu när det var rea köpte vi en till nästa år igen :-)

Köpte först ett 2-delat set, men det hade helknasiga proportioner. Jackan i storlek 80 var rätt lagom nu (inte förvånande), men byxorna.... Byxorna var nästan lika långa som hela lilllan själv, och hon är ca 85 cm.  Och benen var galet långe, från marken befann sig skrevet på byxorna någonstans i brösthöjd på ungen.

Kort sagt så blev det overall istället. 400 spänn - inte snorbilligt, men iaf billigare än nypriset, och trots allt billigare än både HM och Lindex vanliga overaller :-)

Så nu är ungen utrustad för nästa vinter, men overall och vinterstövlarna :-)

Det är ju lite upp och ner med sådana, ibland är de bra, ibland mindre bra. Dvs som med folk mest :-)

Igår var vi iaf hos dem, och de tömde sitt lylskåp i våra händer, då de åkte till Turkiet idag. Så någon dag blir det älg till maten. Och gubbens lunch idag blev en pizza som kom med från gårdagens pizzafrossa. Och med tanke på hur min mage mådde efter pizzan igår, så är jag inte ett dugg avis eller sugen :-D

Lite annat smått och gott fick vi också med hem, så nu gäller det att planera smart så det blir uppätet innan det börjar bli lesset.

På onsdag har jag lovat våfflor iaf, så den dagen går bort. Imorgon... hmm älg, potatis och såsen kanske? tänk vad husmans och rejält det låter, sånt brukar vi inte ägna oss åt ;-)

Iaf så lämnade vi lillan en sväng hos farmor och farfar igår, och det gick så bra så :-)

Hade inte väntat oss annat, men det är ju ändå skönt att det går bra och att hon trivs :-)

Hon körde dessutom hårt med dem, upp och ner i trappen var det, bra träning för farfarm onda ben :-D

När klockan var 15 så ansåg jag dagen vara lsut, och att jag inte skulle få besked gällandes jobbet denna vecka. Vilket i sig signalerade att beskedet skulle komma att bli negativt.

Typ 3 minuter i 16 ringde det.

Jag vet inte vad det var, men redan från första ordet så kände/hörde jag att "detta är ett tack men nejtack samtal".

Det stod mellan mig och 1 annan - och de valde den andre.

 Så det jobbet var inte till mig, synd.

Dock så sa de att de  inte vill släppa mig, utan de vill behålla mitt CV och försöka hitta ett annat jobb hos dem, för mig :-)

Det kan ju inte garanteras, men de vill gärna försöka!

Så om jag inte hört av dem inom några veckor ska jag ringa dem och stöta på :-D

Men tillsvidare önskade de mig ordagrant citerat "lagom lycka till i vidare arbetssökande". Det om nått måste ju betyda att de verkligen VILL hitta något åt mig i sina egna led?! Annars hade det ju bara varit jävligt elakt :-D

Oavsett hur det går är jag skitnöjd - ännu mer än tidigare :-)

Det är mitt mission för dagen, att hålla mig lugn, inte stressa eller stressa upp mig.

Förhoppnigsvis får jag besked gällande jobbet idag. JAg vill och vågar inte tro för mycket, då blir jag så besviken. Så jag är inställd på att INTE få jobbet, så får allt annat vara en glad överraskning.

Jag gjorde ändå mitt bästa, mer kan jag inte göra. Och hur det är eller inte, så är det många som är arbetssökande, och det känns ganska givet att det mycket väl kan finnas någon som är lämpligare än mig. Så jag hoppas på besked, innan helgen, men vågar inte hoppas.

Sen tycks lillan ha vaknat på fel sida idag, arg som ett bi redan nu, och slåss om nått är fel!?!

När lärde hon sig att slåss? Det är nått nytt, och icke okej beteende. Men det gäller ju att inte jaga upp sig för mycket över det heller utan tackla det med lugn.

Igår var jag ganska effektiv:

Tvättade 2 maskiner kläder

2 diskmaskiner

Handlade

Röjde hemma

Lagde middag och matlåda

Kollade vägen mellan kyrkan och festlokalen

Var hos floristen och fick beräknat på buketten

Gick med lillan och kollade i lite andra butiker

Promenad och Ella fick årets första glass

Var iväg och fick lagat stenskottet på bilen

Så på så sett var dagen bra, men på kvällen gav psyket upp. Jag vet inte vad det är men kvällar tycks vara min svaghet gällandes det mesta. Kvällarna jag blir deppigfrämst, då jag hänfaller åt frossa (hmm hänger de samman tro? ;-)) och allt annat dumt.

Iaf så fick jag återigen ventilerat mig lite tillsammans med gubben. Jag tror och hoppas det var nyttigt för oss båda.

Vad det handlade om denna gång var att jag känner mig känslomässigt blockerad. Jag är ju en känslomänniska ut i fingerspetsarna och MÅSTE få leva ut det. Gubben å andra sidan är en "kväva person", han är uppvuxen med att tiga om saker. Hans sätt har tyvärr smittat av sig på mig, vilket slår helt fel.

Så ventileringen gällde att vi måste få bukt med bådas just nu blockeringar, för han är tråkig av sina och jag blir ett dött monster av mina (dvs antligen känlosmässigt död eller ett monster).

Men får som sagt hoppas att ventileringen hjälper oss att uppmärksamma det hela bättre och kunna jobba med det.

Så idag är målet som sagt LUGN!

:-)