Om man känner mig (irl) så vet man att är det något jag avskyr så är det att komma försent. Det har jag säkert skrivit också ;-)

Det är skitjobbigt rent ut sagt nu med jobbet. Idag tex så ska lillan lämnas på dagis kl 11.30 Det tar typ 10 minuter dit, och så lite klä på sig tid till det. Men på 15 minuter hinner man lätt.

Sedan ska jag vara på jobbet 12, och dit har jag 10 minuters resväg. Ingen stress alls med andra ord.

Jag har redan nu i en halvtimme suttit som på nålar och kollat på klockan om det är dags att gå. Seriöst - vad händer om ungen är 2 minuter sen till dagis, eller jag bara har 25 minuter på mig till jobbet - när vägen tar 10 minuter.

Och vad händer egentligen om jag kommer till jobbet 3 minuter för sent... Antagligen inte nått.

Det är löjligt, men ack så påfrestande att vara sådan "slav under klockan" i det här fallet. Det är ju ingen höjdare om man ska vara ärlig att alltid vara 15 minuter tidig, bara för man har tagit sig absurdt stor marginal.

Nä skärpning på mig, så här kommer jag bli gråhårig innan 28 om jag fortsätter.

Nej vi har inte hunnit få upp tapeten ännu, tyvärr.

Men jag har införskaffat en klassisk klocka. Tänkte vitt skulle stå ut mot den turkosa väggen.

Sen hittade jag tyg som ska bli gardiner. Tyckte det var lagom mönster, och tyget är ganska tunt så ljuset från norr kommer lysa igenom nog (hoppas). Tyget kostade dessutom 10 kr metern, så jag slog till och köpte 3 meter. Är ju rätt okej även om det aldrig skulle bli någon gardin ;-)

Sen har jag masakerat några IKEA-bilder och gjort småtavlor - i väntan på nått bättre.

Tja, långt kvar men en liten bit på väg iaf.

Igår hade jag luckor i mitt schema. Eftersom jag var "i närheten" så var jag och hälsade på min mormor. Hon var dock mitt uppe i en bouletävling, så det blev att kolla på boulespelande pensionärer. Medelåldern var väl ungefär 80, och mer än 1 rullator stod parkerad brevid banan.

Och min mormor både hjälper till att dra upp medelåldern och är skyldig till att utöka fordonskaran. Hon var så noga med att påpeka för alla att "mitt barnbarn!"

Då kom nästan alla fram en efter en och viskade lite fint att "hon är så duktig och är med på allt och håller igång". Tja uteslutningsmetoden och min syn säger mig att mormor var äldst i gänget - eftersom de var så imponerade. För bra på boule var hon då inte - menkul hade de allihop - och det är ju mer värt.

Och jösses vilka skämt gamlingar kan dra då, fräckisarna haglade kring "bouletermerna" - stöta på, bollar, inne och gud vet vad. Snälla fräckisar, men skrattet visade ändå på underliggande toner :-)

Angående "mitt barnbarn" så var det en gubbe som tyckte "men kära du (till mormor alltså) - det är som att se dig!"

Jag kunde inte annat än att skratta då vi inte är lika på en millimeter, och fick ut mig  ett " Eller hur, förutom den sista halvmetern då". Syftade naturligtvis på att min mormor är ytte pytte kort, och räcker mig ungefär till armhålan/axeln :-)

Flesta bouleomgångarna var skittrista, men ibland kom det matcher som levde upp. Nedan bild på en sådan. Alla gjorde bra slag, och så fort någon fick iväg sitt klot så hamnade den närmare, hur nära den innan än hade hamnat. Så då förstod jag lite tjusningen med boule (annat än som pensionärsgympa), det är ju riktigt kul och nästan spännande när det svänger sådär i spelet.

Idag hade jag långpaus på jobbet (sisådär 4 timmar). En bit av den tiden gick åt till fyndletande. I Charlottenberg finns ett antal sportshopar som är outlet varianten och bragiga priser.

Det blev inte mycket idag, då jag inte visste riktigt vad vi egentligen behöver (dvs inte vad vi VILL ha). Men det blev iaf en vårjacka till gubben. Eller vår och vår - skaljacka typ. En Everest, i en vidrig petrol färg (typ). Men det är inte jag som ska ha den och gubben ville hellre ha petrol än röd.

Betalade 249 kr istället för 599 spänn. Helt okej i min värld :-)

Ja nu blir det gnäll. Känns för övrigt som jag gnäller ganska ofta. Och det är nog sant. Lyckligtvis är jag glad och nöjd däremellan ;-)

Min gubbe är mycket älskad, och har en stor portion charm. Möjligen förstår ingen annan än jag den, men å andra sidan är det väl vad jag tycker som är huvudsaken, eftersom det är jag som lever med honom :-)

Men iaf - vissa saker gör mig smått eller mer galen:

Lade siliconfog idag i köket, "nu får vi vara försiktiga vid den då" = Gubben en stund senare: Ställer sin mattallrik, oavsköljd rakt över fogen

Gubben har skällt på lillan 2 gånger senaste veckan för att hon tycker att det är så roligt att vända upp och ner på saltkaret och hälla ut allt salt = Gubben själv envisas med att lämna saltkaret på soffbordet, undra varför vi har salt överallt.

Gubben har i några månader lovat att fixa skrivaren. När jag imorse påpekade att det börjar bli högprioriterat = surar karln för att jag tyckte att han var lite seg att komma igång med saker. 

I förgår sa jag till att det var sista chansen att bestämma sig ang efternamn, så lappen med namnändring samt hindersprövningen måste in (och vi skulle glömt av det i någon månad till om det inte blev gjort) = gubben surade för att jag pressade honom om namnet

Vi har en lista på kylen med saker som måste, ska och bör göras inom överskådlig tid. Den har suttit uppe länge - och innefattar saker som skrivaren, måla kakel, köpa tapet osv osv osv massa saker. 8 saker är strukna, 1 är utförd av honom = skrivaren imorse pga mitt tjat. Dvs en aktivitet på sisådär 20 minuter - resten är 1 timme upp till 1 helgsarbeten.

Jag vet inte, men antingen har jag en hemskt otrevlig framtoning eller så har jag en tjurskalle till karl!?!

Tur att han är charmig!!!

Och snäll, och fin, och rolig (ibland)... Och massa annat.

Ja vad gör man när ens ilskna energiknippe till unge sover och gubben är borta?

Nått vettigt bode man ju kunna göra, vare sig det är lojt vettigt eller aktivt.. inte bara sitta och glo och vänta på stormen som snart drar igång här hemma igen (läs: ilskna energiknippet vaknar)

*inget händer*

Ja idag tycks bli en lite huller om buller dag. Inte för att våra dagar brukar vara nått annorlunda än det iofs, men idag HÄNDER det dessutom lite saker i villervallan.

Vi har fått loss sista tapetbitarna från väggen i köket som ska göras.

Jag har slipat och spacklat - behövs dock en vända till innan tapet kan komma på tal.

Gubben h ar kopplat in skrivaren, och beställt bläck - jisses, bara några månaders väntan ;-)

Sen har jag provat på att skriva ut några bilder, för att bestämma vilken talva jag vill ha i köket. Tavlan som jag tänkt mig "önska" i morsdagpresent.

Vi har klätt av soffan och tvättat överdragen.

Och vattnat chilin som frodas på balkongen - spännande värre.

Och så har vi hunnit med att ligga och dra oss i morse, hela familjen, och äta gemensam frukost.

Och så har vi hunnit läsa massa böcker med lillan.

Och dammsuga, inte bara slipdamm.

Och en andra maskin är i tvätten för dagen - ska bli 1 till innan dagen är slut - om det finns plats att hänga grejerna.

A ska iväg till stan med sina kompisar om typ 1 timme, så då får vi se vad jag och lillan tar oss för. Ev blir det IKEA en sväng och köpa tillbehör till köket - om vi orkar.

Regnet hänger i luften, men om det håller sig kvar blir det nog en lekplatsraid också. Regnare det så håller vi oss nog hemma och leka nått roligt inne istället. Ja jag vet, regn är inte farligt, men jag går hellre ut när det är fin väder om jag kan välja :-)

Men men, hoppas iaf att få ordning såpass här hemma så vi kan vara effektiva imorgon med tapet och grejs.

Jag vet inte hur det är med andra, men vissa dagar är sådana dagar som man bara borde hoppa över.

Igår var en sådan dag.

Jag var trött och slö, typ som ett uppblåst, uttänjd och sedan tömd balong - ospännsig, sliten och tömd på energi. Och totalt ointressant och oinspirerande. Inte de bästa egenskaperna i mitt jobb direkt.

Nej sådana dagar kan man vara utan. Och jag är trött - idag med.