Nytt i köket - kaklet målat och nya bänkskivorna på plats - liiiite skillnad hoppas jag :-)

Idag har jag slipat och tvättat kakel, och målat ett första lager med vit häftgrund (tydligen).

Kaklet har varit mitt värsta hatobjekt i köket länge. Typ alltid. Och då avskyr jag ändå en hel del annat i köket också. Tex den vågade (dvs vågformade) listen under överskåpen, verkligen à la mormor i det SÄMSTA bemärkelse.

Om det bara vore de släta plattorna så ginge det väl okej - men motivkaklet.... Seriöst!!!

Inte nog med pastelliga färger till det smutsgrå/bruna utan det är relief också... Ugly på ugly.

Reliefen går ju inte att göra nått åt - om man inte byter kakel, och det tänker/orkar vi inte. Men jag hoppas att det blir väldigt mycket bättre enfärgat iaf.

Så nu ska vi vänta på att första lagret ska torka tills imorgon, och sedan blir det brutet vitt på- Vi har inte bestämt väggfärgen ännu, så vi tyckte att vitt var lättast att hantera.

Vi har vilda diskussioner här hemma ju, huruvida vi ska vara trista och köra på enfärgat eller dämpat som vanligt, eller våga lite. Jag tror ju det skulle kunna bli jätteskoj med lite galen hörna i köket, så jag ska försöka övertala bromsklossen i frågan :-)

När jag var i Västerås på utbildning så passade jag på att unna mig. Jag har länge suktat efter den här muggen, och då tyckte jag att jag hade gjort mig väl förtjänt av den.

Från Designtorget:

Vi - främst jag - har hela tiden som vi bott här (ca 3½ år) förbannat vävtapeten som var nästan överallt. Vi har hittills gjort om hall och lillansrum och på så sätt eliminerat en del väv. Nu är det sovrummet och köket kvar. I sovrummet är halva väggen panel och halva väv. Vi vågar inte ge oss på nått där, för vi vet inte hur det ser ut under = hur mycket jobb?!

Nu håller vi på och byter bänkskivor i köket. Ska bli så underbart att slippa de fula fejkmarmorsakerna, och få trä istället. Hickory, gör sig fint till handtagen, så det kommer bli ett klart lyft.

Idag har jag ägnat mig åt att bryta loss 1 av 3 bänkskivor. Sedan gav jag mig på den minsta delen, en 30 cm liten snutt. Oh jävlar säger jag bara. Kofot, kniv och diverse, och massa kraft - och skivstackarn är ännu inte loss. 30 cm!!!

Vad som däremot lossnade var väven på väggen. Jag försökte ta bort det förstörda, och fick en halv våd i näven.

Vi hade på längre sikt tänkt att få bort väven, men varit oroliga för hur svårt det skulle vara. Svaret var - inte alls. Det såg så puckat ut med trasig väv, så på mindre än 5 minuter försvann all väv från 1 av 3 väggar. Var bara att ta i kanten och dra så följde hela våder med. Inga problem alls.

Enda problemet nu är att vi kommer behöva fixa till allt lite mer skyndsamt än planen var. Planen var att byta skivorna nu, och sedan göra klart sovrummet (1 strykning färg kvar). Efter det tänkte vi nog ha bröllop, och om vi hade lust fixa köket. Tja... vi får nog kasta om det hela. Köket får nog bli ganksa omgående, det är mer akut än sista strykningen i sovrummet. Det ser bara lite snåknäppt ut, köket är inte riktigt klokt!

Men det är rätt illa när tapeterna flyr väggarna, då har de brått ner.

Vad är en riktig svensk? Eller kanske snarare, vad är en ORIKTIG svensk?

Igår var jag i västvärmland, och de flesta vet nog att där i gränstrakterna låter dialekten, tja... Mycket :-)

Jag hamnade i samspråk med en man som var därifrån krokarna. Rätt som det var fick jag frågan "Vart är du ifrån?".

Den frågan fick jag för övrigt även inne i en butik.

Mitt sedvanliga svar på frågan blev "Tja, vart tror du".

Oftast får man en gissning på lite allt möjligt.

Igår blev svaret: "Du låter väldigt svenskt!"

Vad är väldigt svenskt då?

Någonstans bortanför Örebro iaf, tydligen.

Jaha, jag pratar tydligen rikssvenska enligt normännen ;-)

Eller kanske snarare i fingrarna.

Jag låg och tänkte igår på vad jag skulle skriva, det var något som dök upp. Trevligt, att ha nått ordentligt att skriva om och inte bara lalla lite bortkommet (fast det kanske jag gör ändå) om inget.

Är det överhuvudtaget någon som tror att jag idag kommer ihåg alls vad jag tänkte på?

Nä just det!

Igår tyckte GPSen att jag skulle ta cykelvägen över älven, och blev mycket förnärmad när jag inte gjorde så, och tjatade om U-sväng NU!!!

Nätack, jag föredrar att köra lagligt. Satans tur att jag var på bekant ställe iaf.

GPSen har för övrigt snurrat bort mig på många platser. Igår var jag i Forshaga, fick gå in på Coop och fråga efter vägen. Inget ont i det, men kanske inte exakt vad man vill i ett stressmoment. Och det är ju mer ovanligt än vanligt här i skogarna att det finns affärer eller folk att fråga, så Coop får väl anses vara en lyx :-)

GPSen är bra, ibland.

Ja det känns verkligen som jag svävar mellan hopp och förtvivlan, lugn och nervositet.

Jag försöker tänka de där klassiska grejerna: "alla är vi barn i början", "man måste börja någonstans", "den är säkert lika nervös som jag" osv osv. Ibland funkar det, ibland inte :-)

Men det är oavsett en stor framgång. På hela den här resan - från första intervjun, tills idag, första arbetsdagen är det ungefär 1 månad. I helgen bröt jag ihop någon timme. Det var första sammanbrottet, annars har jag tagit det med jämnmod, förutom klumpar i magen ett par gånger. Men de klumparna har kommit och gått lika fort igen, bara varat någon minut.

Så för mig är det verkligen en framgång att jag sitter här nu, och bara är lite småhispig, och inte totalt förstörd av nerver.

Kanske går det att förändras lite, trots allt.

Nått som jag tycker mig ha märkt, den här veckan har verkligen förändrat mycket. Gubben verkar betydligt mer harmonisk efter att fått vara själv några dagar med lillan. Och han verkar väldigt mycket mer avslappnat inställd till det faktum att jag har ett jobb. (hur det sedan går vet ju ingen).

Dessutom känner jag själv ungefär detsamma, känns skönt med lite struktur och måsten i tillvaron. Inte bara de där trista måsten som städa, tvätta och sånt. har redan hängt tvätt och satt igång tvätt och diskmaskin idag, sånt händer aldrig på lediga dagar :-)

Igår chokade gubben dessutom, han som konsekvent vägrat tänka tanken på fler ungar kom och sa att "fullt möjligt att börja fundera på" :-D

Tänk vad folk kan överraska!