Vad jag vill bli när jag blir stor :-)

Eller jag har flera saker som jag gärna skulle göra, så det är väl inte det enda. Jag har ingen större lust att sitta på kommunen och vända papper eller så. Jag skulle gärna jobba mid bistånd och liknande. U-landshjälp vore ju en dröm.

Men om man nu ska vara lite realistisk... Försäkringar. Jag har upptäckt att jag gillar försäkringsfrågor - både socialförsäkring och privatförsäkringar (om än det första mest).

Försäkringshandläggare borde man väl kunna bli? Sitta och vända papper där istället för på kommunen ;-)

Får fundera på saken ett tag.

Så idag har det blivit exakt 3 år sedan som jag började min viktresa.

Tyvärr kan jag inte skriva och visa det jag hade tänkt mig idag...

Meningen var att visa före och efter bild och skriva: JAG HAR GÅTT I MÅL!, eller kanske: 50 KILO LÄTTARE!

Det kan jag inte göra idag,men jag kan ju skriva något annat istället!

För 1 vecka sedan hade jag 1 kilo kvar till mitt "måstemål". Det ligger på 70 kilo jämt. (Så nu vet ni det, om ni inte visste det förr). För en vecka sedan vägde jag alltså 71 kilo = 46 kilo mindre än 5 februari 2006.

Som vanligt när det gäller mig så blir jag slapp när jag är nära. Jag vet inte hur många gånger jag varit nere på typ 72 kilo och tyckt "piece of cake", för att slappna av, överäta och sedan gå upp 5 kilo på 2-3 dagar.

Så givetvis föll jag för frestelserna och proppade in massa gott bröd och annat BIG NONO. Resultatet som vanligt 5 kilo upp. (Japps, jag sväller som en michelin av vändigt lite).

 Trist, men så kan det vara.

Jag skrev ju tidigare om ett beslut som jag tagit, och det passar väl bra att skriva om här då. Jag stod i en provhytt och provade en tröja. Eftersom jag hade klänning på mig så blev kombinationen tröja och leggings, en mycket osmickrande klädsel. Jag insåg dock att jag kan reta ihjäl mig på mina stora lår och grandiosa rumpa - det gör dem inte mindre iaf, så varför reta mig på dem?! Oavsett hur smal jag blir (inom rimliga gränser) så kommer lår och rumpa alltid vara större än resten.

Eftersom de är mina största störmoment på kroppen, så får jag nog låta bli att störa mig.

Jag måste tänka om och tänka "sunt", dvs acceptera bristerna som jag inte kan påverka.

Så nu är det inte vikten som spelar roll (så länge den inte går uppåt), utan nu är det bra matvanor som gäller. Så jag får bukt med mitt extremt dåliga ätbeteende. Både för min egen hälsas skull, men också mycket för att lillan börjar bli stor, och snappar upp saker. Min extremt jobbiga inställning till mat - den behöver hon inte ärva, så kan jag påverka det så försöker jag.

Jag SKA börja träna lite lätt... nån gång (som jag alltid säger), och hålla ordning på maten. Det jag behöver är egentligen inte att gå ner i vikt om man ska vara ärlig, utan jag behöver strama till mig. Det sladdrar så vackert med gäddhäng, och en mage som både varit mycket större och gravid.

Det är ju nått att komma ihåg själv också ibland - 3 år låter som ganska lång tid, men då har jag ju också varit gravid under tiden, vilket resulterade i drygt 25 kilo upp och ner - som inte ens ingår i kalkylen. Det spelar ju inte stor roll för mödans skull, men nog fasen påverkar det tyngdkraften och hudspänsen.

Dessutom, det jag hela tiden jämfört mig med är för 10 år sedan. 17 år, 10 kilo lättare, ingen graviditet (såklart), och träning minst 25 timmar i veckan.

Det är en ganska, för att inte säga VÄLDIGT dum ide att jämföra sig med det i dagens läge.

Men om man då ser - vad skiljer trots åren, kilona och påfrestningarna.

Centimetermässigt har 10 kilo mer, en ljuvlig unge och 10 år mer givit mig:

5 cm mindre runt bysten

10 cm mer runt midjan

8 cm mer runt rumpan

Det är ju inte SÅ farligt i alla fall, eller hur?

Eftersom jag hade toksmal midja tidigare så är det helt ok att det bräddat sig en aning.

Jag behöver 1-2 storlekar större brallor än då - men det är ju inget märkligt det heller.

Kontentan av det hela surret blir iaf att: Jag nådde inte målet fullt ut, men jag nådde ändå målet att bli nöjd!

Helt nöjd blir man väl sällan - men nog nöjd.

Jag är stolt över mig själv!!! (Vilket är det absolut bästa)