Min nya älskling, kameran är trasig. Vad skall jag nu göra hela dagarna?

Pressen kryper ju fram att jag då borde städa, söka jobb och sådana där andra trista måsten, när senaste leksaken inte funkar. Visst låter det hemskt?!

SKall få tummen ur och hitta kvittot och dant, så vi kan lämna in den. Då är bara frågan om i vilken av alla 20 "viktiga-pappers-uppsamligar" det ligger. Och hur lång tid tar det att bli fixat? Jag kommer så abstinens värre ju.

Dessutom så var det redan igår ett tillfälle som i mitt tycke krävde kameran. Vi har ju iofs kvar den gamla men den är avsevärt sämre, och dessutom har jag ingen aning om hur man gör en endaste inställning på den. Så där blir det ju att klicka och hoppas på det bästa.

Idag var vi iväg och handlade innan gubben skulle till jobbet, och lillan till dagis. Kändes väldigt ambitiöst att ge sig iväg och handla vid kl 8. Det händer inte annars vill jag lova.

Rätt roligt, det var nyöppning, och därmed en del bra erbjudanden.

Idag hällregnade det på morgonen och när vi kom precis när de skulle öppna så stod det en hel drös pensionärer i kö utanför i regnet och väntade. Dessutom är det sådana där "rullband" upp, och en gubbe hade så brått att komma upp att han försökte "knö" sig före genom att ta bandet som går neråt. Sorry, men 8 år, då funkar det, men 80 år och kundvagn, ja, då går det INTE. Gubben stod längst ner och försökte komma upp i säkert 2 minuter. Han kom ca 5 cm och vagnen ingen.

Dagens skratt framkallade det iaf hos mig ;-)

Dessutom förstår jag mig inte på penisonärer. De armbågar sig fram och kör rally med kundvagnar över fötter för att slänga sig fram - över ordinarieprisvaror!?!

Varför i herrans namn göra sig besväret att stå i regnet, meja ner folk osv. för att köpa 1 liter mjölk, precis som vanligt?

Fenomenet övergår mitt förstånd :-)