Med mat och träning och nyttighet och att gå i sina kläder...

Avsikten var ju att gå ner i vikt till bröllopet, men magsjukan innan gjorde istället att jag gick upp :-( Ja alltså, jag gick inte upp av magsjukan, men återhämtningen.

Men det är ju bara att inse, jag måste tänka om. Det är juinte kläderna och vikten jag behöver stirra mig blind på, utan tänket och "uppförandet". Jag kan inte tillbringa resten av livet att gå upp och ner 5 kilo fram och tillbaka  för att ja inte klarar att låta bli att frossa när jag har gått ner lite. Det är inte sunt, vare sig i skallen eller för kroppen.

Nu har jag börjat jobba igen, och av någon anledning är det lättare att hålla sig på mattan då. kanske är det pga aktiviteten, eller den enkla anledningen att jag inte är hemma = svårare att okynnesäta?

Iaf så ska jag verkligen gör ett försök att hålla tillbaka mina lustar att överäta, och att äta allt. Och jag SKA ta itu med träningen, på ett eller annat sätt. Långsamt, men ändock. Förhoppningsvis blir det lite lättare nu när käre maken är hemma och tar hand om hemmet mer nu = mer fritid för mig.

Hoppas går ju!

Men lite lustigt ändå, det krävdes en möhippa för att jag skulle tänka om. Det är ju typ 1 månad sedan ganska precis, och sedan dess har jag itne en enda gång hänfallit åt att tokhata min kropp. Småhatar den eller delar av den gör jag typ jämt. Men det måste väl vara en framgång trots allt?

Att säga det högt kanske fick mig att höra hur dumt det låter?

 

jossan

3 augusti 2009 21:51

absolut en framgång :)
när jag läser din text får jag känslan att du kanske är för hård mot dig själv? kanske vore det enklare om du satte upp pyttepyttemål först, som du lätt klarar av att följa? då kommer du känna dig stolt över framgången :) och träningen kommer att kännas bra bara du kommer igång, det vet jag! jag jobbar på gym och skriver en träningsblogg (adressen finns i länken). om du har några frågor kring träning är du absolut välkommen med dem :)
lycka till! kram /jossan

http://metrobloggen.se/gymjossan

 

Martina

4 augusti 2009 18:12

Nja... Vet inteom jag tycker jag är hård mot mig själv direkt. Jag HAR varit det, annars skulle jag inte lyckats gå ner 45 kilo ;-)
Nuför tiden så är det nog så att det låter värre än det är, skäller värre än jag bits så att säga.

Jag är verkligen sämst på att hålla mig till rimlighet. Och det är väl det jag mest eftersträvar - att inte äta som om jag trodde det var sista gången någonsin typ :-)

Annars tycker jag att jag är ganska snäll mot mig själv numer, som inte har tyckt illa mig själv på nästan 1 månad ;-)

Ang träning så är det ju rätt enkelt: Jag är lat och jag avskyr att träna :-D

Nädå, det är nog som sagt inte så illa som det låter, är bara det sunda förnuftet som måste vinna lite oftare :-)

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Eller?   Jag blir rent förskräckt när jag läser hur mycket och dyra saker folk öser över sina ungar i juletider. Inte mitt problem - folk får göra vad de vill, men visst väcker det funderingar.   Själv tycker jag att det blev lite väl många j...

ang det här med sverigedemokraternas intåg i riksdagen. Egentligen så tycker jag att det tagit på tok för stora proportioner bland folk, media och tja.. allt. Folk som normalt sett inte bryr sig ett skit, eller kanske ens röstar har starka åsikt...

Jag funderar ganska ofta över det. JAg är totalt stillös, eller så har jag en mycket bestämt kluven stil. När min far flyttade tog vi över hans köksbord, då vårt eget var lite halvfarligt ostabilt när man har en klättrig unge. Ett proktiskt furu...

i ett badrum!   Inte gör jag det iaf.     Det mesta har dock sin förklaring. Eller kanske inte. Det finns aen förklaring att de kommit dit, men inte varför de ligger kvar.   Jag håller på att byta badrumsskåp. Nått som inte är helt enk...

Undra varför jag inte har bloggat på så länge?! Kanske var det sommaren som kom ivägen. 10 veckor hemma med lillan på heltid - då blir det mindre tid kan jag lova.   Så nu kan jag passa på att hylla dagis - jag får massor gjort när lillan är iv...