Känns som att det är mycket om mig och kring mig just nu, så jag hinner inte skriva så mycket här.

Imorgon ska jag till Västerås på arbetsintervju. Vore väldigt skönt om det gick bra, inte minst för självförtroendet - vare sig man får jobbet eller inte.

Men en inkomst vore löjligt skönt.

Och får jag jobbet är det första jag ska göra, att skriva in mig för a-kassa. Även en låg grundnivå är ett stort tillskott här hemma, så det är ett klart måste.

10 kilo skulle bort innan bröllopet. 1 vecka mindre och 0,5 kilo. Jag nådde inte det uppsatta kilomålet. Dock så  är det mensvecka och de var ju avräknade från veckoräkningen, så det är okej ändå. Hade ju varit trevligt med en flygande start, men man får ju inte gapa för stort... ni vet ju hur ordstävet går ;-)

Igårkväll kollade vi på Sex and the cityfilmen. Jag vet inte vad det var, men jag kan inte minnas när jag sist lipade så mycket framför en film.

Det var inte filmen i sig jag lipade åt - utan den lyckades trycka på "ömma punkter" inombords, och det bara brast.

Så 2 timmar efter filmen var slut satt vi uppe och bara pratade om saker och ting.

Jag tror inte vi kom fram till något konkret direkt, men ibland är det ju skönt att bara få häva ur sig tankar, känslor och funderingar.

Något som jag är mäkta stolt över tillsist:

Jag har bitit på naglarna så länge jag kan minnas. Jag slutade en vända när jag var 15. Då hade jag till och med långa naglar. Men så började jag gymnasiet och gitarrlektioner = korta naglar. Så då var det hela igång igen.

Nu har jag gett mig fan på att jag ska ha långa och äkta naglar till bröllopet och bestämde mig för några veckor sedan att sluta bita.

Naglar växer fort... Så fort att mina trasiga och klena gav med sig så fort de börjad bli långa. Så jag tog beslutet att hur mycket det än bär emot så måste jag fila ner dem.

Så jag filade ner dem. Och visst det är jättetrist att ite ha några långa klor att gå och titta på och känna sig "stolt" över. MEn nu har jag filat ner dem till kort/behändigt format, och lackat dem. Fatta, lackat, sist jag hade nagellack var nog studenten - om jag ens hade det då (iaf 10 år sedan).

Men sedan filningen och lackningen är naglarna, jämna, fina och hårda, och jag har inte bitit eller ens lyckats hitta minste flick på naglarna att pilla på. Så nu växer de sakta men säkert i godan ro - obitna och opillade.

Jag är STOLT!